Anonym (Forskning) skrev 2015-01-03 20:15:54 följande:
Jo det finns massor med forskning om hur det går för barn till tonåringar.
Nästan inga av dessa barnen har föräldrar som lever ihop efter barnets 2 års dag. Dessa barn har oftare benbrott och karies. Barnen är starkt överrepresenterade när det gäller barnfattigdom. Barn till tonåringar har oftare en dålig psykisk hälsa som följer dom upp i vuxen ålder. Barn till tonåringar har även sämre ekonomi, hög arbetslöshet och blir ofta tonårsföräldrar själv. Dessa barn har oftare svårigheter i skolan.
Pågrund av separationerna som dessa barn ofta får uppleva ( tonårsmammor är starkt överrepresenterade när det handlar om barn med flera olika partners) så har dom svårare med kärleksrelationer som vuxna.
Detta tros av somliga forskare bero på tonåringens oförmåga till långsiktigt tänkande och oförmåga till att förstå konsekvenser. En tonårings hjärna tror att den vet bäst men dessa delar av hjärnan är inte färdiga alls hos tonåringen. Hjärnan är inte fullmogen förren den är ca 25 år.
jag tror inte att jag vet bäst. Vet att det inte var det du ville få fram med texten.
Men min mamma och pappa fick mig när dom var 17. jag var 8 när dom skildes.
Det där kan visserligen stämma på vissa, MEN inte på alla!
Och när vuxna (jag förutsätter att ni är det) går på och trycker ner en ungdom är det något allvarligt fel. om ni läser mitt inlägg är detta till för de som planerar eller redan har barn och är unga. inte för att några helvetes besserwissrar ska komma och tro att de är bättre än de som är yngre för att ni varit med om mer.
SÅ GE ER TACK! jag behöver inte en massa negativitet i denna tråden.
så lämna med en gång tack.