Hur bär ni er åt för att bli så tjocka?
Läser i en tråd att folk har BMI på 38, 40 ja till och med 53 och undrar... HUR blir man så fet?
Märker man inte när det börjar gå åt fel håll?
Hur kan man tillåta sig själv att bli en (förlåt) val???
-
-
Svar på tråden Hur bär ni er åt för att bli så tjocka?
-
Ja, och då kan någon säga: "hur kunde du inte märka det när du gått upp fem kilo?" Människor är väldigt olika, psyken fungerar olika och det finns många beteenden jag inte förstår. Det är nog bara att acceptera att man inte kan förstå allt. Och som jag sa i mitt tidigare inlägg, det kan också vara så att ens självbild från början är att man är tjock, därför reagerar man inte.Anonym (plötslig viktuppgång) skrev 2015-01-06 12:38:24 följande:
Kan mycket väl vara så, men jag har ändå svårt att förstå även fast jag inte ser ner på dom som lever i den förnekelsen, alla är vi olika. Jag var med om ett trauma för 5 år sedan (mordförsök) och mådde riktigt dåligt. Hade svår ångest, sova endast nån timme per natt i flera månader och började hetsäta, ändå när jag började gå upp några kilo så ringde den där klockan. Den gör alltid det när kläderna inte längre sitter bra och jag får mycket överflödigt fett på magen och det blir jobbigt att sitta ner för att magen hänger över. Jag kan dock bara utgå från mig själv, alla är olika, vissa kanske saknar den där "klockan" oavsett om de är deprimerade eller inte? Jag kan säga att nu tappade jag kontrollen lite när jag gick upp 15 kg, men klockan ringer när det börjar bli för mycket. Jag såg mig själv i spegeln och tänkte "vem fan är hon som står där framför mig"? Jag kände inte igen min kropp alls!
-
Det har du rätt i, det där med självbild. Det är ju det, alla är olika och ibland har man svårt att förstå varandras beteenden :)Anonym (...) skrev 2015-01-06 12:43:18 följande:Ja, och då kan någon säga: "hur kunde du inte märka det när du gått upp fem kilo?" Människor är väldigt olika, psyken fungerar olika och det finns många beteenden jag inte förstår. Det är nog bara att acceptera att man inte kan förstå allt. Och som jag sa i mitt tidigare inlägg, det kan också vara så att ens självbild från början är att man är tjock, därför reagerar man inte.
-
Just tänkte även skriva att jag märkte egentligen alla kilon jag gick upp, man märker efter 2-3 kilo att det börjar bli tightare osv men jag sket totalt i det för att jag inte orkade bry mig. Jag kommenterade min vikt många gånger till olika människor, att jag gått upp i vikt osv men jag mådde dåligt och respekterade inte mig själv och min hälsa, jag tyckte om att få kickarna av t.ex. coca cola. Men till slut så blev det för mycket, jag tyckte jag förtjänade bättre! Men har man dålig självkänsla så respekterar man inte sig själv och hellre vill ha den där belöningen som onyttiga livsmedel ger.Anonym (...) skrev 2015-01-06 12:43:18 följande:Ja, och då kan någon säga: "hur kunde du inte märka det när du gått upp fem kilo?" Människor är väldigt olika, psyken fungerar olika och det finns många beteenden jag inte förstår. Det är nog bara att acceptera att man inte kan förstå allt. Och som jag sa i mitt tidigare inlägg, det kan också vara så att ens självbild från början är att man är tjock, därför reagerar man inte.
-
Jag tror fortfarande att rejäl övervikt/fetma börjar med "att det är gott med mat, fika, godis m m". Sedan när det går överstyr väljer vi olika sätt att lösa detta. Det är mycket där som styrs av vilken socialgrupp och region vi tillhör och hur vi väljer att hantera vår begynnande övervikt.Anonym (Maja) skrev 2015-01-06 12:31:49 följande:
Tillägg till mitt inlägg ovan. Även psykisk ohälsa mm skiljer sig regionalt så att de regionala skillnaderna skulle vara ett tecken på att rejäl övervikt främst beror på "att det är gott med mat" ser jag inte.
Du är fri att tro och tycka som du vill, precis som jag. Visst är det härligt att alla människor inte tro och tycker lika!
-
Tror även att man är för "bekväm" bidrar till rejäl övervikt. Alltså du tar bilen eller bussen kortare sträckor trots att man lika gärna kunde ha gått eller cyklat.Anonym (Smalisen) skrev 2015-01-06 12:53:43 följande:Jag tror fortfarande att rejäl övervikt/fetma börjar med "att det är gott med mat, fika, godis m m". Sedan när det går överstyr väljer vi olika sätt att lösa detta. Det är mycket där som styrs av vilken socialgrupp och region vi tillhör och hur vi väljer att hantera vår begynnande övervikt.
Du är fri att tro och tycka som du vill, precis som jag. Visst är det härligt att alla människor inte tro och tycker lika!
Många bäckar små , som man brukar säga.....
-
Ja det står dig fritt att ha en fördömande svartvit syn på andra människor.Anonym (Smalisen) skrev 2015-01-06 12:53:43 följande:Jag tror fortfarande att rejäl övervikt/fetma börjar med "att det är gott med mat, fika, godis m m". Sedan när det går överstyr väljer vi olika sätt att lösa detta. Det är mycket där som styrs av vilken socialgrupp och region vi tillhör och hur vi väljer att hantera vår begynnande övervikt.
Men tanke på din färdömande svartvita syn på människor så önskar jag dig att du blir sjuk få gå på vissa mediciner som att gör att du blir fet och att att du forsätter att hålla dig nyttig och ändå ökar i vikt och folk sitter och ger dig samma syn på din tjockhet som du sitter och ger här.
Ett råd är att du inte blir sur i det läget, utan du väljer att inse att du har varit likadan själv Fördömande och svartvit i din syn på tjockisar.
-
Har ett BMI på 34. Bryr mig faktiskt inte det minsta. Då jag hade ett Bmi på 48 tog jag tag i det och gick ned massor. Idag mår jag bra, har inga sjukdomar, alla mina värden är bra och jag är frisk som en nötkärna. Jag är ute och går 4 dagar i veckan och simmar en dag. Jag får ofta komplimanger för mina kläder. Har inga problem se mig själv naken, gå på badhus eller ha sex med lamporna tända.
Har ett rikt liv med en fantastisk familj och massor med vänner. Jag äter det jag vill men begränsar idag mängden av det.
Det jag inte förstår är varför andra bryr sig om hur andra människor väljer att leva. Eller tar sig rätten att döma människor man inte känner. Jag vet ingenting om hur andra har det eller varför de lever som de gör. Jag fick en gång då jag var liten lära mig att har man inget snällt att säga så håll tyst. -
Oj! Där stampade jag nog på en öm tå?EnAnonumius skrev 2015-01-06 13:20:34 följande:Ja det står dig fritt att ha en fördömande svartvit syn på andra människor.
Men tanke på din färdömande svartvita syn på människor så önskar jag dig att du blir sjuk få gå på vissa mediciner som att gör att du blir fet och att att du forsätter att hålla dig nyttig och ändå ökar i vikt och folk sitter och ger dig samma syn på din tjockhet som du sitter och ger här.
Ett råd är att du inte blir sur i det läget, utan du väljer att inse att du har varit likadan själv Fördömande och svartvit i din syn på tjockisar.
Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
Du har nog tolkat in en massa som jag inte skrivit. Jag har absolut ingen fördömande svart/vit syn på andra människor. Jag har bara skrivit att jag tror att de flesta som blir överviktiga, får fetma var normalviktiga och friska från början. Sedan vet både du och jag att handikapp, olyckor, sjukdom kan ändra förutsättningar för hur man kan hålla sig normalviktig. Men jag tror inte att majoriteten av överviktiga kan hänvisa till detta. Du får gärna tro annat och ha din fördömande svart/vita syn om överviktiga, att de är sjuka, olyckliga m m
Du måste ha råkat ut för en massa elände som önskar att jag blir sjuk och måste gå på mediciner som gör mig tjock. Du vet inte ett skit om vad jag har gått igenom i mitt liv. Vad jag har fått stå ut med, villa sjukdomar jag har haft, vilka mediciner jag har ätit m m under mitt snart 50-åriga liv. Mitt liv har inte alltid varit en dans på rosor! Jag önskar inte någon sjukdom eller olycka. Jag önskar att alla kan få de liv de önskar.
Jag var en väldigt kort tid i mitt liv lite överviktig men hos mig "ringde klockorna" direkt och jag valde ett annat tankesätt/-mönster. Du behöver inte upplysa mig om att alla inte har eller hör dessa klockor.
-
Här visar du verkligen att även om du inte är överviktig, så är du gravt oempatisk.Anonym (Katja) skrev 2015-01-05 23:45:56 följande:Oavsett allt det där, du skulle må bättre av att gå ner i vikt.
Tror det är rätt typiskt, att skylla övervikten på en massa som hänt.
Jag har också varit med om mycket skit, fött x antal barn men är inte överviktig.
Förlorade min pappa dagen innan min 13-årsdag bland annat.
Blev grovt misshandlad för ett par år sedan. (Sjukhusvård krävdes.)
Du kan äta utan att frossa.
Hur kan du bara skriva så till någon som förutom allt annat hon varit med om även har förlorat SINA TRE BARN. Jag upprepar: SINA TRE BARN.
Om man för att klara att leva vidare efter en sådan oerhörd förlust tar till mat.. ja, då är man ändå starkare än de flesta andra. Många skulle inte ha klarat att leva vidare alls. Eller fastnat i ännu mer destruktiva missbruk.
Som sagt. Efter detta inlägg inser jag att du har en grav empatistörning. Jobba på den istället för att lägga dig i hur högt BMI andra människor har. De äter väl ändå inte upp din mat? -
Härligt inlägg!Anonym (Nöjd tjockis) skrev 2015-01-06 13:54:39 följande:
Har ett BMI på 34. Bryr mig faktiskt inte det minsta. Då jag hade ett Bmi på 48 tog jag tag i det och gick ned massor. Idag mår jag bra, har inga sjukdomar, alla mina värden är bra och jag är frisk som en nötkärna. Jag är ute och går 4 dagar i veckan och simmar en dag. Jag får ofta komplimanger för mina kläder. Har inga problem se mig själv naken, gå på badhus eller ha sex med lamporna tända.
Har ett rikt liv med en fantastisk familj och massor med vänner. Jag äter det jag vill men begränsar idag mängden av det.
Det jag inte förstår är varför andra bryr sig om hur andra människor väljer att leva. Eller tar sig rätten att döma människor man inte känner. Jag vet ingenting om hur andra har det eller varför de lever som de gör. Jag fick en gång då jag var liten lära mig att har man inget snällt att säga så håll tyst.
Du resonerar precis som en del av mina överviktiga kompisar!
