Vill väldigt gärna ha ett decemberbarn. Rätt eller fel att aktivt försöka med det?

Jag är född den 18/12 och visst var det tråkigt att fylla sist av alla i klassen, särskilt när jag skulle fylla 18 och ta körkort! Men tror absolut inte att man mår sämre av att fylla i december än någon annan månad, nu när jag är vuxen är det ju dessutom tvärtom, alla fyller tant före mig! Så visst kan ni försöka men det är ju inte säkert att du blir gravid på en gång heller.

Jag har ett decemberbarn, ett aprilbarn och ett junibarn. När de fyller år spelar ingen större roll.

De "problem" jag ser med ett decemberbarn är.....att det blir väldigt tajt mellan födelsedag och jul. Min äldsta son är född den 22:e. Det blir väldigt mycket i samma veva och allt annat är så fokuserat på just jul. När hans syskon fyller år finns liksom inget annat.....det är bara deras födelsedagar.

Det andra är att han är yngst vanligtvis i sin åldersgrupp. Det var inte så länge sedan min äldsta fyllde 7 år. Han har klasskompisar som är 8 år eller snart fyller 8. Det är en viss skillnad generellt mognadsmässigt mellan en pojke som nyss fyllt 7 och en flicka som är 8 . I skolan kan det ha betydelse.

Dessutom är det inte alltid så lätt att planera. Min äldsta barn skulle ha varit ett januaribarn, blev decemberbarn. Min mellan skulle ha blivit ett majbarn, men blev ett aprilbarn. Båda födda i v.37+ (spontant). Sista barnet föddes i v.40+1, så när han "skulle" .

Har man barn sedan tidigare så är det jobbigt att få ett spädbarn i värsta infektionstider. Med ett första barn kan man förpuppa sig hemma i soffan .

Jag fyller den 19:e dec och jag har aldrig känt att jag fyller sist av alla. Ägnade aldrig någon större tanke åt det när jag var i skol-ålder :) Har alltid tyckt att december är "min" månad då jag älskar julen och vintern och då fyller jag dessutom år - OCH har namnsdag!

Jag älskar december och skulle inte vilja fylla någon annan tidpunkt på året :)

Jag tänker att det blir som det blir och att man ska ha en ödmjuk inställning till allt detta kring barnafödande. Du kanske blir gravid och ser fram emot decemberbarn och sedan händer det något på vägen.
Eller så kanske bebisen kommer tidigt i oktober istället?

Själv valde jag aktivt ihop med min man att vänta med att börja försöka till efter mensen i april eftersom vi hellre ville ha ett barn fött i januari än i december. Och vi lyckades. Men det var ju samma där, vår bebis skulle också ha kunnat komma i december eller november och det hade självklart inte "gjort något" det heller.

Jag är själv född på sommaren men jag har syskon födda i december. Och det som de sagt var trist (nu som vuxna) var att det blev så hopklumpat med julen. Sällan kalas heller eftersom alla kompisar och släktingar var mitt uppe i julförberedelserna. Och födelsedagspresenten ofta något ur julklappshögen (med julpapper på).

Sist att få köra moped, sist att få ha sex, sist att få gå på krogen, sist att få åka på kryssning, sist att få ta körkort. Sist med allt. Aldrig få ha roliga kalas med lek i trädgård och fina kläder.
Så har jag sett det. Jag gnäller inte över det och jag har inte varit arg över det men naturligtvis har det känts jobbigt att vara tvungen att vara utanför gänget hela tiden. 

December är årets tråkigaste månad att fylla år. Ingen har tid att tänka på födelsedag då, ingen har tid att komma förbi för det ska adventsfikas till höger och vänster hela månaden. Jag fyller den 21 december, i år fyller jag jämt och jag tänker inte ens försöka ha något slags firande, för ingen har tid precis före jul. Är jag bitter? Nä, inte längre men det var väldigt tråkigt när jag var barn.

Jag fyller år på självaste julafton. Det har aldrig rört mig i ryggen. Vad som däremot stört mig i alla år, har varit dessa idioter till vuxna som lagt huvudet på sned och förklarat hur synd det varit om mig. Det har det verkligen inte varit! Jag är också ytterst frågande till människor som aktivt väljer bort decemberbarn. Jag har alltid klassat sådana som lätt svagbegåvade. Det blir ju nämligen alltid vad man gör det till och att utgå från svårigheter verkar ju himla trist tycker jag.

Jag fyller år på självaste julafton. Det har aldrig rört mig i ryggen. Vad som däremot stört mig i alla år, har varit dessa idioter till vuxna som lagt huvudet på sned och förklarat hur synd det varit om mig. Det har det verkligen inte varit! Jag är också ytterst frågande till människor som aktivt väljer bort decemberbarn. Jag har alltid klassat sådana som lätt svagbegåvade. Det blir ju nämligen alltid vad man gör det till och att utgå från svårigheter verkar ju himla trist tycker jag.

En reflektion angående att barnet får vara hemma med dig större delen av december. Mycket kul händer på förskolan under denna period lucia och julavslutningar. Det pysslas och bakas och man försöker ha lite mysigare dagar. Skulle tycka det va lite tråkigt att missa det varje år även om man kan göra mycket kul hemma också.

Angående barnkalas kan många vara uppbokade under helgerna före jul, uppvisningar, idrottsavslutningar mm. Var några decemberbarn i klassen som tillslut la i hop sina kalas till samma dag efter att så många tackat nej.

Själv fyller jag i början på november och oftast under höstlovet. Ville vara i skolan på min födelsedag för de gånger det hände var det en speciell känsla hela dagen när de sjöng och man fick lite extra uppmärksamhet. Visst tog vi det efter lovet istället men inte riktigt samma känsla.

Kände att det var lite väl nära jul också för det blev ganska tätt emellan man fick de lite mer speciella presenterna sen var det lång tid till nästa gång. 

Va lite tråkigt att få vänta med att köra moped och kunna gå ut med kompisar på krogen som fyllde tidigare men nu i vuxen ålder är man ju ung längre än de andra =)