Min lilla ängel

Jag har läst din tråd sen start men inte skrivit innan. Jag beklagar att er lilla bebis inte fick leva längre.

Min historia är att jag (vi) förlorade vårt tredje barn i v 22 för drygt 3 år sedan. Kände färre fosterrörelser några dagar innan nyår. Hjärtljudet lät dock bra, men två dagar senare försvann rörelserna helt och han konstaterades död med UL.

Jag förstår att min historia inte är helt lik din eftersom ni fick gå igenom ivf och inte kan bli gravida på "naturlig" väg. Men jag tror att saknaden efter den lilla bebis man har burit på ändå är ganska lik, oavsett hur man blivit gravid. En saknad som inte går att beskriva för den som inte varit med om det. Jag mådde så dåligt att jag aldrig trodde jag skulle klara mig, tänkte att det nog var bäst för alla om jag "försvann".

Sakta men säkert, med hjälp av familj och en underbar kurator, kom jag tillbaka! För mig kändes det också skönt när han begravdes i minneslunden två månader senare.

Saknaden försvinner nog aldrig, jag kan fortfarande gråta nån gång då och då, men den är lättare att leva med.

Hur mår du idag? Funderar ni på framtiden, att försöka igen? Du behöver inte svara såklart, förstår att det kan vara känsligt.

Kram J