• azurea

    Vi som fått barn efter IVF/ÄD 2014/2015

    Danisen skrev 2015-02-04 09:18:21 följande:

    Jag gav henne 70ml bröstmjölk och 30ml ersättning och blandade. Hon lämmade 40ml.... somnade direkt efteråt. Sov väl ca 30 min. Ammade vid 22 å hon somnade 22.30 ungefär och sen sov hon till 3 se va hon vaken till kl.5. Ammade sen sög vi näsan flera gånger. Hon nös så mycket att det kom upp så fick hjälpa henne att få ut det. Så höll det på haha. Till sist fick vi bort så hon kunde andas bra. Sova på sidan i nestet med upphöjd huvudände fungerar kanon. Hon är jätte förkyld idag, kräktes upp slem och mat innan, över oss båda. 37,8 i temp. Ska man ringa vc?

    Jag har köpt estelle & thild body cream som är fet och lämpar sig bra till ansiktet. Maja får röda prickar på kinderna. Dom försvinner när jag smörjt henne. Bästa med krämen är att den är ekologisk så det är inte s0 farligt att få in i munnen .


    Vi har precis fått lämna sjukhuset men är dock fortfarande inskrivna med hemsjukvård efter att ha fått åka in akut först med ena tvillingen för två veckor sen pga RS. Därefter tog det fem dagar så slutade andra tvillingen att andas och jag fick åka in med ambulans och han hade RS också och hamnade på intensiven då han inte klarade av att andas själv eller hålla värmen (gick ner till 34 grader). Så båda prematurer har haft en ohyggligt tuff start och tydligt tecken på RS är mycket slem, väldigt förkylda/snoriga och jobbigt att andas då de blir så täppta. Inte nödvändigtvis hög feber utan lite förhöjt kanske så jag skulle kontakta vårdcentralen och ta ett RS-prov om jag var du för att, förhoppningsvis, utesluta det om inte annat.

    Kram
  • azurea
    Danisen skrev 2015-02-04 13:48:46 följande:

    Nä men usch!! Hur mår dom nu de små? Så läskigt. Hon äter utan bekymmer. Men nyser, hostar lite, sover och äter mycket, använder nässug och koksalt mycket så går det bra. Hur tar dom RS prov? Får man svar direkt? Hennes temp är 37,5 nu. Är den så allvarlig i år? Jag är med förkyld. Vi blev sjuka igår. Vad ska jag vara mest uppmärksam på? Hoppas att Era små liv blir helt bra snabbt.

    Kram


    Ja det har varit en mardrömsstart rent utsagt. Jag hamnade ju också själv på intensiven först och så allt det här. Så nu är det förhoppningsvis bara lättare framöver. De mår mycket bättre om än ej bra. Fortfarande hosta, slem, igentäppta mm men jämfört med att knappt kunna andas så är det fantastiskt mycket bättre. Försök att inte använda nässug för mycket, anledningen är att ju mer du suger ju mer slem bildas så en avvägning är bra att göra det när det bara behövs. Något vi fick lära oss på sjukhuset. Det finns nezeril typ för små barn som man kan ta upp till 3 ggr per dygn, helst innan amning precis. Funkar lite bättre än bara koksalt (som du kan köra innan amning/mat varenda gång för att frigöra slemmet bättre så det går ner i magen). Vet inte riktigt hur de tar RS-prov för jag var inte närvarande när det gjorde det. Tror det måste skickas iväg för analys. Frågade om RS var extra allvarligt i år men det upplevde de inte. Däremot är värsta tiden just nu.

    Jag var extremt förkyld precis innan förlossning. Sen fick min man det. De trodde kanske att vi bar på RS och gav det till barnen men det är svårt att veta. Ingen fick ju ta på barnen förutom vi och neo och bara min mamma & pappa som sett dem på avstånd utöver oss. symptomen är lite tricky då det är en förkylning den slår bara extra hårt mot de små om det är RS. Skulle nog söka vård om jag upplever att det är jobbigt för dem och det inte riktigt går att underlätta med koksalt mm. Bättre tidigare än sent. Hela avdelningen var full av RS-smittade eller magsjuka barn just nu.

    Vi åkte ju in först när lilltjejen knappt kunde få luft, kanske lite för sent. Sen med pojken slog det om så fort att vi inte kunnat ana det, men det var ju också extra farligt då de var så små/för tidigt födda. RS peakar efter 5-6 sjukdomsdagen och kan tyvärr hålla i sig 3 veckor om det vill sig illa. Vet inte om detta gör dig klokare :). Vi hoppas att våra små är pigga och krya om 1-2 veckor i alla fall.
  • azurea
    Hoppfulla Fia skrev 2015-02-04 15:51:41 följande:

    Mitt mamma hjärta bara värker när jag läser. Vilken mardröm. Hur mår ni nu allihopa? Vilka kämpar du har fått. Massor av kramar.


    Tack alla! Vi mår oerhört mycket bättre allihopa. De har verkligen kämpat bägge två och var bägge illa ute under perioder men nu känns det så mycket mera stabilt. Känns som om deras första fyra veckor bara försvunnit i någon slags sjukhusdimma. Om två veckor skulle de varit födda, då kan man börja se fram emot lite mer normal bäbistid hoppas jag.
  • azurea
    Hej! Jag har ett par frågor ni mer erfarna säkert kan svara på? Och ber om ursäkt i förväg om frågorna kommit upp tidigare, men jag har haft lite problem med att läsa ikapp på ett tag pga sjukhusvistelsen och annat.

    1. Barnförsäkring, någon rekommendation på vilken/vilka som är bäst? Jag funderar på Trygg-Hansa då jag gillar dem och har dem till i stort sett allt annat. Något jag bör tänka på där?

    2. Faderskap. Vi är ju inte gifta och familjerätten (i Stockholm) vill ha skriftligt bevis på min sambos godkännande vid IVF/ÄD. Jag kanske var dum nog att svara "JA" på frågan om det var assisterad befruktning, men jag har däremot inte specificerat ännu att det är ÄD. Men de vill visst ha något papper på att pappan har godkänt proceduren. Är det från kliniken (för oss avses då Riga) jag kan få det tror ni? Någon annan här som inte är gift som gått igenom denna process?
  • azurea

    Hej alla, hoppas ni minns mig, men jag var ganska aktiv för ett år sedan i samband med att jag fick tvillingar för tidigt, havandeskapsförgiftning, twinsen åkte in på sjh med RS mm. Jag försvann sedan ganska tvärt, då min ena tvilling tyvärr avled endast 6 veckor gammal och jag helt enkelt inte orkade med att påminnas om allt som rört båda två, utan försökte fokusera på att (över)leva med att bara ha fått behålla en. Man ska ju inte behöva begrava sitt barn när man precis fått det...

    Nu känner jag mig dock lite starkare igen och orkar återuppta kontakten lite. Dels för att jag känner att jag gärna tar del av lite utbyte kring hur det är att ha en vild ettåring (som är helt magisk såklart! ) men också för att vi efter många långa funderingar bestämde oss för att göra ett syskonförsök på det enda överlevande ägget i frysen som tog sig. Så i morgon går jag in i v17+0 och hoppas innerligt att det håller hela vägen. Ska erkänna att jag grät på KUBen när det visade sig finnas något därinne som såg jättefin ut, jag hade tvivlat i flera veckor på om det var något då jag slutat känna några som helst tecken på graviditetet.

  • azurea
    villsågärna38 skrev 2016-01-07 15:36:48 följande:
    Va fruktansvärt Azurea! Beklagar verkligen sorgen. Det måste vara bland det värsta man kan gå igenom. Var det pga RS? Om du inte vill/orkar svara förstår jag. Kommer ihåg att jag krävde rs-test på Lovisa då hon var sjuk i vintras pga att dina tvillingar var så dåliga.

    Stort grattis till graviditeten och håller tummarna hårt för att det ska gå bra!! Välkommen hit!

    Kram
    Vi vet faktiskt fortfarande inte. Vi har inte fått någon som helst återkoppling kring vad som hände eller dyl, det vi vet är att vårt barn slutade andas mitt i natten och att det inte gick att rädda. Men vi har inte fått något besked efteråt om vad de tror kan ha hänt, förmodligen för att svaret är "inconclusive" antar jag. Men någonting tycker man ju att man borde få. Men om jag får gissa så var det ju starkt kopplat till RS-viruset, det känns inte som om det finns någon annan förklaring. Vad bra att du kollade upp Lovisa tycker jag.
    Eftervård av föräldrar när barn går bort har jag upplevt som undermålig också. Det får man reda ut själv. 

    Men jag mår faktiskt helt ok. Vi mår helt ok. Efter omständigheterna. Man klarar mycket mer än man tror, men man får också perspektiv på världen och allt som händer. Det finns verkligen ingenting som kan bli värre nu, och det gör att småsaker och annat inte stör mig så mycket som det kanske gjorde tidigare.

    Och tack för lyckönskningen! Jag ska på RUL om drygt en vecka och det känns oerhört nervöst. Men spännande samtidigt!
  • azurea
    johjen skrev 2016-01-08 08:21:25 följande:
    Hej! Visst minns jag dig! Vill börja med att beklaga er stora förlust! Så fruktansvärt för er och inte med ord beskriva hur tufft det måste har varit och är för er! Har en väninna som förlorade sin dotter 9 dagar gammal och varit med på den resan och försökt stötta så mycket det går och finnas där för henne. Tufft också då omgivningen har, i allafall min erfarenhet, svårt att hantera när ett barn dör.. Många kramar till dig och din familj! Hur gammal är din ettåring nu? Adam blir 15 månader imorgon! Och stort grattis till graviditeten! Vi har också börjat så smått med syskonförsök men försöker lite själva först.

    Kram!
    Tack Bell och Irma för era tankar.

    Ja, johjen det är rätt svårt detta med att ett barn dör. Det är så ofattbart för både oss som föräldrar men också för omgivningen, och många har (faktiskt) dragit sig undan. Ingen visste vad de ska säga, men vi visste ju inte heller hur vi skulle reagera. Det enda vi ville vara var att försöka vara normala i en kaosartad situation. Men man har sakta men säkert kommit tillbaka till ett hyfsat normalt liv. Det enda man känner är att man nog aldrig kommer att bli riktigt riktigt glad igen, eller riktigt riktigt lycklig. Man kan skratta och ha kul, men sorg och saknad ligger alltid som ett täcke över allting på något vänster. Svårt att förklara. 

    Oj, Adam har verkligen blivit stor nu! Min är i stort sett precis kring året. Men jösses vad det händer mycket!
  • azurea
    Irma01 skrev 2016-01-12 15:59:36 följande:

    Tog ett test idag och det var negativt, så det är förmodligen som vsg skrev, hormonrubbningar. Ska boka tid hos gyn nästa vecka för att göra en kontroll.

    Läkarna har i och för sig inte sagt att det är omöjligt för mig men att det är högst osannolikt att jag blir gravid på naturlig väg. Men ibland tror man ändå på att mirakel kan hända!

    Kram


    Irma, hoppas det löser sig till det bästa. Jag fick ju också beskeden innan jag gjorde ÄD att jag hade typ ingen chans att bli gravid (osannolikt iaf). Vi åkte till Riga, gjorde VUL där de sade samma sak och vecka efter hemkomsten blev jag gravid på naturlig väg. Slutade visserligen i MA, men månaden efter skrapningen blev jag gravid igen, men det resulterade också i MF. Men uppenbarligen gick det helt plötsligt att bli gravid. Så mirakel kan hända, hoppas på det för din skull iaf :).
  • azurea
    villsågärna38 skrev 2016-01-13 13:43:24 följande:

    Det låter ju helt galet. Har ni inte fått veta? Ingen uppföljning eller omhändertagande? Vad är det för sjukvård vi har egentligen. Jag blir mörkrädd. Så tufft det måste ha varit och fortfarande är. Goda vänner till oss begravde sin son i höstas. Så fruktansvärt. Det är ju ens värsta mardröm. Förstår att man aldrig kan glömma men hoppas att ni har börjat kunnat gå vidare litegrann ändå nu och underbart med det nya lilla livet och det barn ni har idag. Hur gammal är han nu? Lovisa är 15 mån och ett busigt yrväder

    Hur är det med dig nu? Hur mår du i graviditeten? Kram


    Nej inte hört något alls men jobbar på att försöka få någon typ av svar. Det känns svårt att gå vidare utan det.

    Men som svar på det, jo man går vidare på något sätt. Det kan nog dina vänner intyga också. Men det blir ju inte på samma sätt utan ett annat liv. Jag har ju inte kunnat njuta fullt ut av mammaledigheten för saknaden har funnits där konstant, men man tar sig ändå vidare och kommer in i vanliga rutiner efter ett tag. Men vi har ju fått ett oerhört enkelt barn å andra sidan som nästan aldrig är ledsen/gnäller, glad och nyfiken och busar runt. Precis fyllt året faktiskt. Förutom konstant förkylning under en period så har det inte varit några andra problem. Men envis dock så jag bävar för trotsåldern .

    I övrigt mår jag riktigt bra just nu, men det är väl nu man ska må som bäst också! Känns magiskt att få chansen att ge det syskon vi gick miste om.
  • azurea
    villsågärna38 skrev 2016-01-14 12:58:25 följande:

    Såg att det gulligaste föll bort ovan. Lovisa klappar och pussar skärmen när den lilla chimpansen är i bild. Så sött


    Här hemma är det babblarna som gäller
Svar på tråden Vi som fått barn efter IVF/ÄD 2014/2015