• JcD

    någon mer som nyligen fått missfall/MA och vill följas åt till ny graviditet?

    Jag vill gärna vara med och följa er. Fick mitt MA bekräftat hos första besöket hos BM den 5 januari, två dagar senare stötte min kropp ut allt själv.

    Enligt UL trodde läkaren att det förmodligen dött i v.6+. Och själv trodde jag att jag var i v.11 när vi skulle till vårt första efterlängtade och pirriga besök hos BM. Det var ju då på något sätt allt kändes på riktigt, men så lämnar man besöket helt tom. Man blir ju helt förstörd av det här, varför utsätter kroppen oss för detta egentligen? Bygga upp en massa förhoppningar och planeringarna drar ju igång direkt när man plussar på stickan. Kommer vara så orolig när nästa plus kommer.

  • JcD
    Anonym (Nelle) skrev 2015-01-27 00:23:54 följande:

    Fy det är så hemskt . Jag fick mitt besked 2dagar efter dig. Jag började också blöda efter beskedet trotts att fostret varit dött sedan vecka 6typ (var i vecka 10något på vul). Min gyn sa att det inte är helt ovanligt att kvinnor gått med foster som dött ett bra tag och inte börjat blöda förens de fått det bekräftat. Tyvärr blev det iaf skrapning för min del.

    Men det var lite tanken med denna tråd. Att älta och stötta kring tankar om oro och dyl. Blir helt klart ett par privata vul för mig när och om jag blir gravid igen.


    Ja väldigt bra att du startat den här tråden. Tror jag själv försöker intala mig själv när jag pratar med mina vänner om det att det inte har påverkat mig aå mkt. Och man hör och säger alla klyschor som att det var inte tänkt att bli ngt den gången, det var inte något vi kunde gjort, nästa gång blir bättre. Jag hör och förstår. Men när jag väl kommer hem och sitter där själv kan jag inte sluta tänka på det. Finns nog inte en dag sen jag fick det bekräftat som jag inte googlat fram ordet missfall. Kan inte sluta läsa om det och om andras erfarenheter.

    Men det där med ett privat vul till nästa gång är något jag nog också ska göra. Känns som en bra ide när man har alla de här tankarna.

    För att tillägga en bit på min historia så fick vi reda på det hela när jag skulle lämna ett vanligt urinprov till BM. Vid det toabesöket kom det blod och jag gick tillbaka till mottagningsrummet med gråten i halsen. kunde knappt berätta vad som hänt när min sambo frågade mig hur det var fatt.

    Just det ögonblicket. Som ni också varit med om, hur allt bara ändras på en sekund. Men att man fortfarande hoppas på det bästa. det hoppas jag aldrig vi får vara med om igen!

    Lite långt inlägg nu. Men du nelle som hade gått typ lika långt som mig. Har du tagit ett grav test nu? Jag tog ett i onsdags och det var fortfarande positivt. Ska testa ett imorgon igen. Men med en halveringtid av hcg på 2 dygn antar jag att man har kvar hormonerna ett tag efter i kroppen.

    Hur länge plussade ni andra el gör ni det fortfarande?
  • JcD

    Jag gjorde ett nytt test i morse och det var negativt :D Och med tanke på att vi fick missfall ungefär samtidigt och i typ samma vecka borde du också visa negativt snart. Konstigt att bli så glad över ett negativt test när man va så lycklig över ett positivt tidigare.

    Nu tänkte jag invänta mensen, sen köra stenhårt på bebisverkstan :D

Svar på tråden någon mer som nyligen fått missfall/MA och vill följas åt till ny graviditet?