• Anonym (TS)

    TVILLING Abort 12+5

    Kommer troligen göra abort och undrar om du har erfarenhet av relativt sen abort och/eller av tvillingabort?
    Jag kommer troligen ha passerat 12+0 (ej fåt tid än). Vill nog göra kirurgisk men hör gärna argument och tankar runt båda sätten. Hur var det för dig? OBS! Vill inte ha fakta a la vårdguiden, bara era erfarenheter.

  • Svar på tråden TVILLING Abort 12+5
  • Anonym (tvillingmamma)

    Förstår att det är en svår situation du hamnat i,men barnen är ju inte små för alltid.Du kommer träffa andra mammor i liknande situation som du.

    Der kommer bli tufft, men barnen är inte så små för alltid.Och de är din alldeles egna familj.Tänk på hur livet kan te sig 5,10,15 etc år från nu, med tvillingarna och utan.Vad tror du??

  • Anonym (TS)
    Anonym (tvillingmamma) skrev 2015-01-23 23:43:35 följande 

    Nej, det har jag faktiskt inte, är oförmögen att se "från andra sidan" (inte ovillig).
    Jag har varit ensam med min 5åring o det har nästan knäckt mig. Hon föddes frisk men har haft vissa komplikationer (inget farligt men opererats 3ggr och varit "ett sjukhusbarn" pga ofarliga men komplexa tillstånd). Hon är det finaste jag vet. Men det betyder inte att jag, min kropp, mitt psyke, min ekonomi, mina framtidstankar etc. inte fått sig en törn.

    Att i det läget lägga till 2 barn till via en högriskgraviditet, inse risken att de inte föds friska (inte bara fysiskt). Och vad händer under grav. om det blir komplikationer? Vad gör jag med mitt barn då? Vad händer om jag blir inlagd på sjukhus innan förlossning? Var ska hon ta vägen? Vem ska ta henne till skolan när jag är nysnittad med två prematurbarn (om det blir så)? Allt löser sig ja, men det är sådant jag tänker på. Har svårt att tänka "ja men soc o bidrag finns".
    Vill inte leva så.


    Jag vet hur det är att vara helt själv med ett barn (hade jag inte det sen tidigare skulle jag behållt). Många är ensamstående - men de har vänner, kusiner, mostrar, syskon, grannar, morföräldrar - någon. Jag har ingen. Det är inte synd om mig för det - det är synd om barnen, för jag fixar det inte o det kommer drabba dem. Det handlar inte bara om överlevnad, utan om livskvalitet.
    Tack för dina ord.

  • Anonym (Klokt och realistiskt)
    Anonym (TS) skrev 2015-01-24 08:23:46 följande:

    Nej, det har jag faktiskt inte, är oförmögen att se "från andra sidan" (inte ovillig).

    Jag har varit ensam med min 5åring o det har nästan knäckt mig. Hon föddes frisk men har haft vissa komplikationer (inget farligt men opererats 3ggr och varit "ett sjukhusbarn" pga ofarliga men komplexa tillstånd). Hon är det finaste jag vet. Men det betyder inte att jag, min kropp, mitt psyke, min ekonomi, mina framtidstankar etc. inte fått sig en törn.

    Att i det läget lägga till 2 barn till via en högriskgraviditet, inse risken att de inte föds friska (inte bara fysiskt). Och vad händer under grav. om det blir komplikationer? Vad gör jag med mitt barn då? Vad händer om jag blir inlagd på sjukhus innan förlossning? Var ska hon ta vägen? Vem ska ta henne till skolan när jag är nysnittad med två prematurbarn (om det blir så)? Allt löser sig ja, men det är sådant jag tänker på. Har svårt att tänka "ja men soc o bidrag finns".

    Vill inte leva så.

    Jag vet hur det är att vara helt själv med ett barn (hade jag inte det sen tidigare skulle jag behållt). Många är ensamstående - men de har vänner, kusiner, mostrar, syskon, grannar, morföräldrar - någon. Jag har ingen. Det är inte synd om mig för det - det är synd om barnen, för jag fixar det inte o det kommer drabba dem. Det handlar inte bara om överlevnad, utan om livskvalitet.

    Tack för dina ord.


    Jag tycker att du tänker helt rätt. Man orkar inte mer bara för att man får fler barn och om man inte orkar vara en bra förälder så ska man inte skaffa fler barn. Det borde fler tänka på. Du har ett barn och det barnet kan du ge allt du kan.

    Jag ska inte ha fler barn. Dels på grund av en sjukdom som gör att jag inte orkar hur mycket som helst, men också för att jag är ganska ensam i allt runt barnen. Lever med pappan, men engagemanget är mitt. Det hade varit fantastiskt att ha två barn till, men det är inte realistiskt. Inte om vi som redan finns ska ha ett bra liv...
  • Anonym (Klokt och realistiskt)
    Anonym (TS) skrev 2015-01-24 08:23:46 följande:

    Nej, det har jag faktiskt inte, är oförmögen att se "från andra sidan" (inte ovillig).

    Jag har varit ensam med min 5åring o det har nästan knäckt mig. Hon föddes frisk men har haft vissa komplikationer (inget farligt men opererats 3ggr och varit "ett sjukhusbarn" pga ofarliga men komplexa tillstånd). Hon är det finaste jag vet. Men det betyder inte att jag, min kropp, mitt psyke, min ekonomi, mina framtidstankar etc. inte fått sig en törn.

    Att i det läget lägga till 2 barn till via en högriskgraviditet, inse risken att de inte föds friska (inte bara fysiskt). Och vad händer under grav. om det blir komplikationer? Vad gör jag med mitt barn då? Vad händer om jag blir inlagd på sjukhus innan förlossning? Var ska hon ta vägen? Vem ska ta henne till skolan när jag är nysnittad med två prematurbarn (om det blir så)? Allt löser sig ja, men det är sådant jag tänker på. Har svårt att tänka "ja men soc o bidrag finns".

    Vill inte leva så.

    Jag vet hur det är att vara helt själv med ett barn (hade jag inte det sen tidigare skulle jag behållt). Många är ensamstående - men de har vänner, kusiner, mostrar, syskon, grannar, morföräldrar - någon. Jag har ingen. Det är inte synd om mig för det - det är synd om barnen, för jag fixar det inte o det kommer drabba dem. Det handlar inte bara om överlevnad, utan om livskvalitet.

    Tack för dina ord.


    Jag tycker att du tänker helt rätt. Man orkar inte mer bara för att man får fler barn och om man inte orkar vara en bra förälder så ska man inte skaffa fler barn. Det borde fler tänka på. Du har ett barn och det barnet kan du ge allt du kan.

    Jag ska inte ha fler barn. Dels på grund av en sjukdom som gör att jag inte orkar hur mycket som helst, men också för att jag är ganska ensam i allt runt barnen. Lever med pappan, men engagemanget är mitt. Det hade varit fantastiskt att ha två barn till, men det är inte realistiskt. Inte om vi som redan finns ska ha ett bra liv...
  • Anonym (Klokt och realistiskt)
    Anonym (TS) skrev 2015-01-24 08:23:46 följande:

    Nej, det har jag faktiskt inte, är oförmögen att se "från andra sidan" (inte ovillig).

    Jag har varit ensam med min 5åring o det har nästan knäckt mig. Hon föddes frisk men har haft vissa komplikationer (inget farligt men opererats 3ggr och varit "ett sjukhusbarn" pga ofarliga men komplexa tillstånd). Hon är det finaste jag vet. Men det betyder inte att jag, min kropp, mitt psyke, min ekonomi, mina framtidstankar etc. inte fått sig en törn.

    Att i det läget lägga till 2 barn till via en högriskgraviditet, inse risken att de inte föds friska (inte bara fysiskt). Och vad händer under grav. om det blir komplikationer? Vad gör jag med mitt barn då? Vad händer om jag blir inlagd på sjukhus innan förlossning? Var ska hon ta vägen? Vem ska ta henne till skolan när jag är nysnittad med två prematurbarn (om det blir så)? Allt löser sig ja, men det är sådant jag tänker på. Har svårt att tänka "ja men soc o bidrag finns".

    Vill inte leva så.

    Jag vet hur det är att vara helt själv med ett barn (hade jag inte det sen tidigare skulle jag behållt). Många är ensamstående - men de har vänner, kusiner, mostrar, syskon, grannar, morföräldrar - någon. Jag har ingen. Det är inte synd om mig för det - det är synd om barnen, för jag fixar det inte o det kommer drabba dem. Det handlar inte bara om överlevnad, utan om livskvalitet.

    Tack för dina ord.


    Jag tycker att du tänker helt rätt. Man orkar inte mer bara för att man får fler barn och om man inte orkar vara en bra förälder så ska man inte skaffa fler barn. Det borde fler tänka på. Du har ett barn och det barnet kan du ge allt du kan.

    Jag ska inte ha fler barn. Dels på grund av en sjukdom som gör att jag inte orkar hur mycket som helst, men också för att jag är ganska ensam i allt runt barnen. Lever med pappan, men engagemanget är mitt. Det hade varit fantastiskt att ha två barn till, men det är inte realistiskt. Inte om vi som redan finns ska ha ett bra liv...
  • Anonym (TS)
    Anonym (Klokt och realistiskt) skrev 2015-01-24 08:39:24 följande:
    Jag tycker att du tänker helt rätt. Man orkar inte mer bara för att man får fler barn och om man inte orkar vara en bra förälder så ska man inte skaffa fler barn. Det borde fler tänka på. Du har ett barn och det barnet kan du ge allt du kan.

    Jag ska inte ha fler barn. Dels på grund av en sjukdom som gör att jag inte orkar hur mycket som helst, men också för att jag är ganska ensam i allt runt barnen. Lever med pappan, men engagemanget är mitt. Det hade varit fantastiskt att ha två barn till, men det är inte realistiskt. Inte om vi som redan finns ska ha ett bra liv...
    ja, precis, så tänker jag ju. men sen kommer känslorna. eller egentligen, dom är där hela tiden så klart. där jag klankar ner på mig själv osv. (vill inte ha tröst i det, bara konstaterar att det är så). och ingen VILL väl genomgå medicinska ingrepp, även om det inte handlar om abort? är rädd för smärtan, känslorna, dagen då det ska ske, allt. 

    tänker också på det du skriver om att många, även om de lever i en relation/är sambos, känner sig och är väldigt ensamma. tror det är rätt vanligt. att en får dra största lasset kring barnen, den andra jobbar mkt eller hur det nu kan vara. 
    svamlar bara nu, märker jag.

    men har du gjort abort någon gång?
  • Anonym (TS)

    puffar lite - finns det ingen som aborterat tvillingar? antar att det inte är skillnad men, vill gärna höra era erfarenheter

  • Anonym (Doktor)

    Kan du inte föda barnen och få hjälp av staten sen?Det finns kontaktfamiljer och man kan få ekonomiskt hjälp.

  • Anonym (TS)
    Anonym (Doktor) skrev 2015-01-25 17:15:55 följande:

    Kan du inte föda barnen och få hjälp av staten sen?Det finns kontaktfamiljer och man kan få ekonomiskt hjälp.


    jo, "kan" kan jag ju. och jag skulle klara mkt och allt löser sig i slutändan osv, men frågan är om det är det jag vill - har aldrig gått på bidrag, varit arb.lös, fått a-kassa, varit sjukskrivet el. "belastat" samhället på liknande sätt. Säger inte att det är fel el rätt, men det är den typen av människa jag är. Kan jag på ngt sätt ta ansvar själv, inte lägga ut eller över mitt på andra/staten så kommer jag alltid att välja det. Vill inte leva på bidrag, vill inte ha kontaktfamilj för att jag inte får min familj att funka.
    Jag tror att behåller jag så kör jag racet själv (så mkt som det fysiskt/medicinskt går), och jag vet att jag då i princip kommer att gå under. jag gjorde så med min 4-åring och går på knäna. att lägga till två i det här läget, hur mkt jag än vill, känns oansvarigt. Men jag vill och hade jag lite stöd så skulle jag.
  • Anonym (TS)
    Anonym (nja) skrev 2015-01-23 13:26:09 följande:

    Efter vecka 9 bör man göra kirurgisk för sin egen skull.....


    hej, undrar nu, 2 dagar senare, det här med "för sin egen skull" - hur menar du då? undrar för jag vet så lite om abort. rent logiskt / ego tänker jag att det är vidrigt och smärtsamt att göra medicinsk med senare abort och "dubbel" abort med tanke på att det är tvillingar. är det så du menar?
Svar på tråden TVILLING Abort 12+5