Det är så jävla orättvist för mig som pappa!!

Ett tips; om du vill framstå som vuxen kan det vara en bra idé att inte bete sig som en spottkobra. 

Ingen, varken Ts eller någon annan, har förespråkat någon slags varannan veckas boende, utan de flesta har påtalat att det inte är bra med långa separationer. Att Ts vill ha sitt barn mer än fyra h/vecka och att han även vill att barnet får sova med honom då och då ser jag inte som konstigt alls. Som någon annan påpekade, det hade varit mer oroande om han _inte_ hade velat det. 

Det mest ultimata hade naturligtvis varit att Ts och exet kunde samsas om boendet och själva bo växelvis samt se till så att barnet fick träffa båda föräldrarna en stund varje dag. Det verkar dock inte möjligt efter vad Ts beskrivit om hur exet funkar. Och det säger väl sig självt, en mamma som kan göra något sånt här mot barnet och barnets pappa lär inte vara samarbetsvillig även om hon får höra att barnet far illa av hennes agerande. Hon vill bara få rätt. 

Nu vet jag ju från andra trådar att du inte tycker att pappor kan/ska ta hand om små barn så det färgar naturligtvis dina svar, men jag tycker det är rätt magstarkt att hoppa på en människa som mår uppenbart dåligt och som saknar sitt barn och kalla honom för idiot, ärthjärna och gud vet allt. 

Långt ifrån alla pappor är oempatiska och klumpiga puckon. Det finns normala pappor, som Ts och många många andra, och de är fullt kapabla att ta hand om sina egna barn och det är inte skadligt för barnen på något sätt. Att du sen inte gillar det spelar ingen roll. Dina åsikter är ingen universell sanning.

Hade du verkligen brytt dig om barnet, hade du upplyst Ts (som flera andra gjort) på ett lugnt sätt om hur man brukar tänka om små barn, och kommit med förslag på hur han ska tänka och hur de skulle kunna göra. Inte börjat skrika redan i inlägg ett om hur dum i huvudet han är och att han inte borde få ha barn. Men som sagt, du färgas så klart av dina egna erfarenheter och åsikter. Jag hoppas Ts tar dina inlägg med en rejäl nypa salt. 

Det har jag inget bra svar på. Efter allt uppdagades så började vi bråka och jag lämnade huset. Sedan tog jag kontakt två dagar senare angående dottern, boende och lite andra saker och då var jag inte välkommen att träffa henne. Därefter startade detta helvete. Vi har en gemensamt boende men hon verkar ägna mesta delen av tiden hos sin mamma.

Som sagt, om du inte tycker att pappan är oviktig (i det här fallet eller andra), hade du haft en annan approach. Jag orkar inte leta rätt på inlägget, men jag har för mig att du skrev något om att "ja, det är ju inte så bra att du bara får träffa barnet fyra timmar", utöver det så har det mest varit smutskastning av Ts, inte ett ord om vad häxan till mamma/ex orsakat barnet och Ts. 

Jag kallar människor som Ts ex och sådana som tror att mamman automatiskt är bättre för barnet för livmodersfascister, ja. Ett rätt passande ord. 

Varför inte komma med konstruktiva förslag till Ts istället för att kalla honom glåpord och hitta på saker om att det nog ligger annat bakom att mamman vägrar låta dem träffas? Istället för att indirekt försvara mammans/exets agerande ta avstånd från det och ge tips om hur Ts ska gå tillväga för att komma tillrätta med henne? 

Ah, det får vara mina 202 cent för nu. Ts, om du vill ventilera utan att riskera att bli utskälld och kallad för aggressiv går det bra att skicka pm till mig. Ha en trevlig lördag, Ts och ni andra!

Mamman o pappan är precis lika viktiga men, första 18mån har barn&mamma en särskilt symbios. Umgänge dagtid kan dock pappan ha varje dag men övernattningar hos sin pappa är inget barnet vinner på första 18mån. Barn som inte "får" tillgång till sin mamma under denna tid kan ha stora problem med raseriutbrott efter 2 års ålder (BUP och många psykologers teorier- inte mina).

Mamman o pappan är precis lika viktiga men, första 18mån har barn&mamma en särskilt symbios. Umgänge dagtid kan dock pappan ha varje dag men övernattningar hos sin pappa är inget barnet vinner på första 18mån. Barn som inte "får" tillgång till sin mamma under denna tid kan ha stora problem med raseriutbrott efter 2 års ålder (BUP och många psykologers teorier- inte mina).