Känner mig så fet.. Vikten bara ökar och ökar.. Det ända som cirkulerar i huvet känns det som..
Och sendrag på nätterna och halsbränna...Men jag har jättesvårt att både hantera att magen växer och folks kommentarer kring det. Huvudet i mig säger att jag inte borde bry mig ( inte dom heller!) för jag är ändå i sjätte månaden men känslorna hatar den nya valrosskroppen 
Är i vecka 22 nu, har gått upp 3kg o tycker inte magen växer nånting (mest min upplevelse tror jag) har oxå lite ångest inför viktökning o hoppas den här takten fortsätter :) har haft sammandragningar på jobbet varje dag i 4 veckor men verkar lugna ner sig nu när jag gått på semester :) Lillskrotan inne i magen buffar o tränar o gör allt för att påminna mig om att jag är gravid :) har fortfarande inte riktigt kunnat ta till mig graviditeten helt, men det kommer väl även om jag har stunder då jag bara vill att dom ska ta ut bebisen ur magen på mig NU för det gör ont o jag tycker bara den är jobbig. Har lite krig mellan känslor o hjärna här :p
Hur mår alla? Jag gick in i vecka 30 idag och mår toppen, hade jag inte fått mage och känt en kille som sparkar där inne så hade jag inte förstått att jag är gravid. Jag tränar ca 5 gångar i veckan, mest löpning och Bodypump. Någon annan som tränar på? Jag tycker jag får mycket blickar men jag mår ju så bra och får aldrig ont så jag tar det ju inte heller speciellt lugnt. Är det dumt tro? Jag tänker att kroppen borde säga ifrån om den inte gillar vad jag gör?! Trots träning och att jag inte äter mer än vanligt så har jag gått upp 10 kg vilket känns mycket.. Min barnmorska sa att man ska gå upp mellan 10-15 och eftersom jag passerat 10 nu så kommer jag ju fortsätta gå upp.. Så minst 15 räknar jag med.
annars känns det som någon sparkat mig mellan benen och är öm. Dålig aptit. Mycket tröttare igen efter att under trimester två varit väldigt pigg! Börjar verkligen längta till förlossningen nu 
fullt ös i magen iaf. Sover lite sämre på nätterna för varje gång jag ska vända mig vaknar jag. Men i det stora hela mår jag väl ganska bra. Börjar vänja mig vid tanken på att jag måste ta sprutor två gånger om dagen nu i sex månader :-P men mår jag och bebis bättre av det så är det värt det!
Hur har ni det med svullnad? Jag känner att fötter och händer svullnat en del, behöver man vara orolig för det?
Jag har inte riktgt förstått vad en propp innebär men det låter ju inte bra det du beskriver, hoppas du blir bättre snart.
Lahtimpa =väl veta :-P
Bara jag som mår bra? Älskar att vara gravid, det är inte alla förunnat och eftersom detta blir vår fjärde har vi bestämt att det inte blir fler barn. Lite vemodigt men jag njuter extra mycket denna graviditet kanske just därför :) V 33+0 imorn och snart räknar jag timmarna till bf!
bortsett från att nattsömnen blir störd av ett toabesök och halsbränna så tycker jag att jag mår jättebra. Men vill gärna ha tillbaka min kropp och bestämmanderätten över den snart
Jag är i vecka 37 idag och jobbar på. Hade tänkt jobba till bf (30/9) men ser nu över om jag kan sluta tio dagar tidigare istället har iofs inget fysiskt tungt jobb men skönt att slippa stressa iväg och kunna fokusera på att bli mamma istället... Men jag har flexibelt schema med dygn, långpass, kvällar/helger så tror de är tio pass kvar nu på tre veckor så ganska soft ändå hoppas fortfarande på att det blir en septemberbebis även om risken är stor att jag går över som förstföderska
Jag är inte speciellt stor i vanliga fall heller, och har alltid haft små magar under graviditeterna (även om jag känt mig enorm).
Mitt svar på att jag var "för liten" för att vara i åttonde månaden (kommenterat av en rejält överviktig person): "Mina gravidkilon kommer i alla fall inte sitta kvar speciellt länge efteråt, eftersom jag inte mulat i mig mat och godis varken innan, under eller efter graviditeten."
Jag har också svarat på undran om det verkligen finns en bebis därinne med: "Nej. (liten paus) Det är faktiskt två." (fast jag inte väntade tvillingar)
Svärfars kommentar när jag var gravid en av de första gångerna: "Vad tjock du börjar bli!"
"Du med!", blev mitt svar.
Jag syr medeltidskläder, och vi var på en medeltidsmarknad en gång när jag var höggravid (dottern föddes tre dagar senare) i stekande sol och 30 grader i skuggan och fullt uppklädd i två lager ylle och huvudbonad. En helt främmande man kommer fram, petar på min mage och säger: "Den där är väl inte på riktigt, va?" "Jo", svarar jag, "men eftersom jag gillar medeltiden kommer jag att sätta ut barnet i skogen när det är fött."
Jag är liksom inte alls så "snäll" som jag brukar vara när jag är full av hormoner och trött i rygg och sinne efter en lång graviditet...
Fler som kommit in i det där "måste rensa och sortera o fixa-stadiet"? Fick värsta rycket idag från ingenstans. Har tvättat klart bebbens sista kläder, tvättat ur möbler som sen ska målas om, sorterat i skåp, övat att ställa in bilbarnstolen med en nalle som försökskanin, rensat och plockat undan så att allt är klart inför bebisen. Och jag har varit så trött de senaste dagarna så fattar inte vart denna energin kom ifrån. Nu blir det att dricka te i soffan ett tag pga förvärkar och foglossning men det blir nog minsann att spika upp tavlorna i barnkammaren så fort det har lagt sig!
