SOS! Panikångest för dyra handväskan!

Du läste visst inte vad jag skrev, Jag har läst vidare och det var den softaste tiden i mitt liv. Jag ger pengar. Däremot behöver jag inte visa upp det. Och jag skulle gärna betala mer i skatt så att människor som behöver kan få den sjukvård och annat dom behöver. Jag har varit emot alla jobbskatteavdrag fast jag själv fått ut mer på grund av det. Jag gör inte skatteavdrag fast jag har rätt till det. Det är det som är lustigt med alla er statusmänniskor ni tror att ni har slitit för era pengar och att ni är mer förtjänta av dom än andra. Men faktum är att den tid som du "slet" i skolan då var det massor av människor i låglöneyrken som slet på riktigt och som kommer att göra det hela livet. Sen kommer dom i många fall bli tvingade att sluta arbeta i förtid och därför få en värdelös pension och troligen dö i förtid. Du gick i skolan vilket inte är mer slitsamt än att jobba inom tex vården eller liknande. Möjligen kan det vara tungt om du är underbegåvad men är du normalbegåvad då är det inte jobbigt att läsa vidare. Sen får du ett jobb som inte heller är mer slitigt än dom med sämre lön. Enda anledningen till att du får mer lön för det är för att man har en gång i tiden bestämt att visa arbeten ska ha högre status. Men faktum är att en ingenjör är helt värdelös om det inte finns människor som bygger det som ingenjören konstruerar. 

Jag förstår att status är viktigt för dig och det är viktigt för dig att du kan visa att du är "bättre" än dom som du ser som lägre. Men så är det inte. Jag skulle kunna köpa en märkesväska men dels är jag man och har ingen användning för en handväska. Men sen har jag inget behov av märkesprylar som kostar mer än vad dom är värda. Vill jag ha en väska då köper jag en billigare som är lika snygg och har samma kvalitet. För jag är inte lättlurad. Sen står jag för att vi bör minska klyftorna. Det är bättre att alla människor har ett bra liv än att en del har så mycket pengar att dom i princip eldar upp dom samtidigt som en del inte ens klarar sig. 

Slutligen lägg av med snacket om avundsjuka. Jag vill inte ha märkesprylar. Jag är inte en statusmänniska. Jag vill ha ut mer av livet än en massa dyra skitprylar av kass kvalite.

Tittar man generellt bland höginkomsttagare så ser det inte ut så. Majoriteten ägnar sig åt skatteplanering och försöker att betala så lite som möjligt. När det gäller välgörenhet då handlar det mer om att verka god. För dom flesta av dom röstar samtidigt på extrema skattesänkare partier. Ta bara alliansen långa styre som slog hårt mot dom svaga. Tex är många psykisk sjuka hemlösa eller helt utan stöd. Läste bara för några dagar sedan om en kille som inte visste hur han skulle klara sig. Sen visst pengarna kan vara ärligt tjänade. Men man kan samtidigt ifrågasätta fördelningen. Tex jobbar verkligen en vd 65 ggr mer än dom anställda? För det bör han om han har en lön som är som 65 av hans anställda. Fast sanningen är att han inte alls är värd så mycket. Och varför ska dom som äger stora företag procentuellt betala mycket mindre än sina lågavlönade anställda. Jag har sett båda världar och jag kan säga att dom med låga inkomster sliter mer för sin lön. Klyftorna i samhället måste ner. Har inga problem själv att betala mer skatt och få mindre i lön om man kan lyfta dom som har minst.

Tittar man generellt bland höginkomsttagare så ser det inte ut så. Majoriteten ägnar sig åt skatteplanering och försöker att betala så lite som möjligt. När det gäller välgörenhet då handlar det mer om att verka god. För dom flesta av dom röstar samtidigt på extrema skattesänkare partier. Ta bara alliansen långa styre som slog hårt mot dom svaga. Tex är många psykisk sjuka hemlösa eller helt utan stöd. Läste bara för några dagar sedan om en kille som inte visste hur han skulle klara sig. Sen visst pengarna kan vara ärligt tjänade. Men man kan samtidigt ifrågasätta fördelningen. Tex jobbar verkligen en vd 65 ggr mer än dom anställda? För det bör han om han har en lön som är som 65 av hans anställda. Fast sanningen är att han inte alls är värd så mycket. Och varför ska dom som äger stora företag procentuellt betala mycket mindre än sina lågavlönade anställda. Jag har sett båda världar och jag kan säga att dom med låga inkomster sliter mer för sin lön. Klyftorna i samhället måste ner. Har inga problem själv att betala mer skatt och få mindre i lön om man kan lyfta dom som har minst.

Vet inte hur mitt svar hamnade i ditt svar? Inte kan jag flytta det heller??Jag vet inte hur det går till för jag har inte returnerat något förut vad jag minns. Eller i varje fall inte för så stora summor att jag brydde mig om att följa resultatet direkt som jag gör nu. Men inte kan dom väl behålla pengarna när dom har fått tillbaka varan och jag har fått ett kreditkvitto? Det är väl beviset på att jag har lämnat tillbaka den i gott skick så dom kan ju inte hävda något sånt efter att kreditkvittot är utskrivet? Jäpp, jag är paranoid i det här fallet.

Vad härligt att det här inte blev en bråktråd som spårade ur förresten. Ni är för gulliga som hjälpte mig tänka klart och tog er tid med mig i dom här psykiskt påfrestande 24 timmarna.

Personligen har jag aldrig fallit för märkestänket. Och då menar jag aldrig. När vissa klasskompisar gick runt i Lacostetröjor, drog jag på mig min mammas gamla leopardmönstrade brallor och köpte prickiga slipsar (jag är kvinna). Jag har nog alltid tyckt det är lite löjligt med märkeskåthet. Det finns så otroligt mycket annat som är finare, från andra länder och kulturer. Dessutom gillar jag att fynda på loppis och secondhand, där finns ju ett mer varierat utbud än i vanliga butiker som bara går på 'mode'.

Jag har förstått att vissa kvinnor älskar handväskor, eller skor, och jag har aldrig förstått varför. Jag har en svart handväska, kanske 20 x 20 cm, som rymmer allt jag behöver. Sen har jag en enkel grönguldig indisk tygväska som jag fått i present, som jag använder ibland eftersom den rymmer mer.

Men att lägga tusentals kronor på en märkeshandväska, nej tack. De pengarna lägger jag på att resa med min son och skapa minnen.

Personligen har jag aldrig fallit för märkestänket. Och då menar jag aldrig. När vissa klasskompisar gick runt i Lacostetröjor, drog jag på mig min mammas gamla leopardmönstrade brallor och köpte prickiga slipsar (jag är kvinna). Jag har nog alltid tyckt det är lite löjligt med märkeskåthet. Det finns så otroligt mycket annat som är finare, från andra länder och kulturer. Dessutom gillar jag att fynda på loppis och secondhand, där finns ju ett mer varierat utbud än i vanliga butiker som bara går på 'mode'.

Jag har förstått att vissa kvinnor älskar handväskor, eller skor, och jag har aldrig förstått varför. Jag har en svart handväska, kanske 20 x 20 cm, som rymmer allt jag behöver. Sen har jag en enkel grönguldig indisk tygväska som jag fått i present, som jag använder ibland eftersom den rymmer mer.

Men att lägga tusentals kronor på en märkeshandväska, nej tack. De pengarna lägger jag på att resa med min son och skapa minnen.

Personligen anser jag att det är motiverat att lägga ner mer pengar på en kvalitetsprodukt jämfört med liknande skräpprodukt. Och med kvalitet menar jag i första hand funktionalitet och hållbarhet. Ett enkelt exempel skulle kunna vara att det är värt pengarna att köpa en väska av läder istället för syntet. Ett annat enkelt exempel är att köpa ekologisk mat istället för icke-ekologisk.

Vidare anser jag också att det kan vara motiverat att lägga ner pengar på varans estetik eftersom vackra och annars bara underbara saker ofta skänker glädje.

Däremot anser jag personligen inte att det är motiverat att lägga ner pengar på att köpa status. Det finns något avstötande i tanken om att man skulle kunna köpa till sig ett mervärde som människa genom sin konsumtion.

Jag undrar om det inte är det sistnämnda här som du får ångest för. Du hittade två liknande väskor med 8000 kronors prisskillnad och är nu osäker på om prisskillnaden verkligen kan rättfärdigas av den dyrare väskans högre kvalitet. Om jag får gissa så tror jag inte att kvalitetsförbättringen mellan dessa två väskor är värd 8000. Och det innebär ju i så fall prisskillnaden delvis beror på väskan potential att öka bärarens status.

Statusjakten är sorglig på det sättet att 'status' bara är en illusion. Ett pseudoförsök att rangordna människor. Och i vilket syfte??

Statusjakten känns ytlig, människofientlig, självbedragande och ett bara ett desperat försök från osäkra människor att köpa mer social säkert. Den känns både cynisk och sorglig.

Det sisnämnda är förklaringen till att jag också skulle mått dåligt av gucci-väsksinköpet. Kanske är det samma anledning som spökar för dig.