Blir inte ens kolsvart, blir bara ingenting. Det blir som när man sover och inte drömmer, det blir som medvetslöshet.
Och alla ni som tror på ett liv efter döden, skärp er lite. Släpp sargen, kom in i verkligheten. :)
Varför blir det alltid trätor och osämja på det här jävla stället?
Jag skulle kanske vilja att det fanns ett liv efter detta, men det är bara att inse fakta: Ingen har bevisat vare sig paradiset, helvetet eller reinkarnation till denna grottekvarn.
...och alla som hävdar bevis för att det finns ett liv efter detta kommer dragandes med övertolkningar av de konstigare slagen efter de andra.
Tycker faktiskt att det är lite tragiskt att en så stor andel av mänskligheten säger sig tro på existensen av någon gud eller liv efter detta. Tragiskt och pinsamt...
Jo, att det finns oidentifierade observationer fattar jag med, men jag menar naturligtvis farkoster från andra platser i universum än jorden som kommit hit.
...men om vi skulle kunna bevisa det så var de ju inte längre oidentifierade, dvs inga ufo heller, så vete fan hur man ska uttrycka sig för att det inte ska bli knas. Jag ändrar min sidfot helt enkelt och hoppas att den uppmaningen ska räcka för framtiden
Ja, det ska gudarna veta att jag behöver! ...och att jag jobbar på var eviga dag
Närå, jag förstod allt vad du menade Och väntade mig nästan att du inte skulle förstå vad jag menade och nämna ord som flum.
Att du tolkar min text som flum är förmodligen för att du utgår ifrån att det jag talar om har med det oförklarliga och ovetenskapliga att göra. Jag är en människa som aldrig skulle acceptera någonting utan att ha en blandning av vetenskaplig, filosofisk, eller matematisk förklaring som håller så åtminstone jag själv får grepp om det. Jag tror nämligen inte på det som folk kallar det övernaturliga och sånt där New-age´igt.
Vad jag menar med att särskilja medvetandet från kroppen är ganska enkelt och något vi alla gör mest hela tiden. Varje gång du tänker, fantiserar eller drömmer. Då menar jag INTE att din eventuella själ bokstavligt lämnar kroppen som en genomskinlig sladdrig massa och leviterar iväg ut genom fönster, över taken till en annan värld med lila träd, randiga frukter och rutiga dromedarer. För något sånt går veterligen inte att bevisa även om det finns människor som kanske upplevt det. Det är ren vidskeplighet.
Jag menar att din tanke är på en plats, din kropp på en annan fast de är ändå samtidigt sammanbundna i det tre-dimensionella rummet. Sen kan din tanke befinna sig på universums yttersta punkt om du så vill. Avstånd är när allt kommer omkring något en del av vår kropp avgör bedömningen av, nämligen ögat (eller andra mätinstrument som är uppbyggda på liknande sätt som ett öga). Ditt medvetande, dina tankar rör sig snabbare än massan nånsin kan göra vars högsta är ljusets hastighet. En tanke kan färdas snabbare än så men då kommer vi in på kvantfysiken. Där man hävdar att en partikel kan befinna sig på två eller fler platser samtidigt.
När Anita Ekberg dött, har hennes "Jag" också dött även om det medvetande hon "var uppkopplad mot" lever kvar. På samma sätt som hennes inlägg på internet skulle finnas kvar, på samma sätt som om jag tar henne som en snöflinga ur skidbacken och lägger henne i sjön. I snön är hon ett "Jag", en egen individ som precis som snöflingan har ett alldeles unikt utseende. När hon ändrat form och blir lagt i sjön har hennes "Jag" (självuppfattningen) dött och hon blir istället något annat. Men någon Anita finns inte mer. Det som ger kroppen ett medvetande är energi. Energi kan inte skapas, inte heller förintas. Energi kan bara ändra form.
Men visst, frågan kvarstår. Vad händer om vi stänger ner internet helt? Strömmen slås av och allt blir kolsvart. Kommer Anita Ekbergs inlägg fortfarande finnas kvar någonstans i universum, har de ändrat skepnad eller syns de helt sonika bara inte längre?
Det tredimensionella rummet är det du vistas i varje dag. De tre dimensionerna är längd, bredd och höjd. Ibland vill man lägga till tid som en fjärde dimension när vi beskriver verkligheten.
Vad bra då kan vi slå ihjäl varandra och skjuta i hjäl du kommer ändå leva i gen ... patetiska altså.
Alla får ha sin egen åsikt. Jag tror att meningen med livet är att vi ska leva det så bra vi kan, lära oss det vi kan och ta itu med svåra saker, komma vidare.
Det vi inte lär oss i detta liv, eller om vi tar livet av oss så får vi bara gör om det igen tills vi får det rätt.
När vi lever så vet de flesta av oss bara om det vi lever just nu, några har minnen från tidigare liv, andra bara en känsla. När vi är i livet mellan liven, det som vi kallar att dö, då vet vi om allt. Vi får 'feed back' eller vad jag ska säga på det som blev rätt och det som inte blev det, sedan får vi leva igen om vi behöver det. En del återföds fort, andra tar det längre tid för.
Att ta livet av sig är alltså ingen lösning, vi får ändå bara leva om ett snarlikt liv tills vi lärt oss den läxan vi skulle lära oss.
Tvärtom är min erfarenhet att de som INTE tror att det finns mer liv efter eller före det vi lever exakt just nu är de som är minst rädda för döden, och de som ÄR rädd för döden söker sin tröst i att föreställa sig att vi får leva flera gånger alt lever vidare i någon slags evigt andraliv. Min erfarenhet är också att det är "de troende" som glömmer bort att leva det här livet, medan "de icke troende" ägnar sig åt det här livet i större utsträckning.
Men det är ju min erfarenhet och inte en absolut sanning.