• Anonym (helvete)

    Min heder.

    Tjej från Mellanöstern, 21. uppväxt här i Sverige (Stolt). Jag har en stor familj, som består av 4 syskon (bröder) och så mina föräldrar. Jag är näst äldst , mina bröder är inget problem. Problemet är mina föräldrar. De lever på 60-talet Och ja allt vad det innebär.

    Jag har sedan två år och en månad varit tillsammans med en kille som är svensk. Det var inget jag valde, jag blev bara kär, jag föll för honom. Jag vet att han älskar mig så oändligt mycket, han är den första killen som jag sett gråta, för mig. det här är en av grejerna som gör mig galen i honom, han är känslig Och så äckligt underbar På alla sätt och vis.

    jag har varit tvungen att ljuga för mina föräldrar, alla gånger Jag träffat honom (1-2 gånger i månaden och ibland knappt det pga jag velat tagga ner) i början kom jag undan lätt, skyllde på praktik, skolan, träning, jobb, men de är inte dumma. De har kommit på oss, mina lögner, vårt förhållande. Efter fyra månader orkade jag inte hålla käften. Jag var ju så lycklig, jag var så kär och det var ju klart att jag ville visa honom för hela världen och slippa smyga omkring.

    Varje gång man såg/ser ett par som pussas eller håller varandra i handen så blir man lite avis och önskar att man själv kunde göra det. Det är sorgligt.

    iaf de fick reda på att jag var tillsammans med en svensk, jag berättade för min morbror och trodde han skulle hjälpa mig. Det var nog det dummaste jag kunde göra. Pappa tog med mig på ett café, började konfrontera mig, och jag svarade ärligt på hans frågor. det slutade med att började gråta och fråga vad de gjorde för fel? Ursäkta mig jag blev kär , inget jag kan kontrollera. Han berättade att jag kunde glömma det. och jag blev ledsen. Ljög om att jag skulle sluta prata med killen.

    Fortsatte. Någon hade sett mig åka tåg på en skoldag. Det var studiedag men ja. Pappa vela prata igen. Frågade igen om honom och jag ljög om att vi inte snackar osv, sen frågade han vart jag åkte den där dagen och jag höll på att få panik, men jag visste att han visste och han klurade såklart ut det.

    Nu kom hoten, han skulle döda mig om han fick reda på att jag har kontakt med honom Eller har något med honom att göra. "Jag tänker göra samma sak som hände med fadime och Jag tänker inte förvarna dig, jag ska åka hela vägen hem och hugga ihjäl dig". Min pappa. Skulle han verkligen kunna döda mig så???

    Jag blev trött på allt, så killen och jag bestämde att vi skulle presentera honom för pappa så han kanske kunde ändra uppfattning, men nej. "Hon är inte redo, jag vill inte att folk ska se er" Sen så minns jag inget mer, jag kunde inte höra, jag liksom försvann. Men minns att killen stod där, helt tyst, stum. När vi åkte därifrån började båda gråta.

    Sen kom alla hjärtansdag , vi skulle ut och äta jag och han. när jag fixade mig kommer mamma in och fråga vart jag ska. "Jag ska på disco.. nej men ska ut och äta med en kompis" " jag tänker skvallra för din pappa" sagt och gjort. Pappa kommer rusande precis när jag håller på att ta på mig ytterkläderna, "vart ska duuuuu????" "Jo ut och äta med *****(min kompis)" och där kom smällen. det är klart de inte gick på det. Pappa örfilade mig, drog mig i håret, spottade på mig, kallade mig massor Av hemskheter. och mamma försöker stoppa honom. Hon vet att jag har fått nog, hon vet hur mycket jag vill dra, hon är rädd att jag ska blanda in soc och snuten igen (gjort förut pga misshandel) så det är klart hon är rädd. stackars killen åkte hela vägen hit och fick åka hem igen.

    Pappa vela slänga ut mig. Men jag drog inte. Han ville se mig död, jag var död i hans ögon.

    mamma är en riktig snokar, hon letar överallt i mitt rum tills hon hittar något Och i det här fallet, saker från honom. Alla kort jag fick, där han förklarade sin kärlek tex. Kvitton på saker vi gjort. Hon har slängt allt och det här var i slutet av 2014.

    Idag hittade hon två andra kort som jag nyligen fått, under min säng, och en ask med gelehjärtan. Hon slängde allting på mig "Vart var du i lördags? Vad fan håller du på med din jävla lögnare" fick höra massor, hon grina och jag grina, hon vill att jag ska dö, jag har skämt ut dom Tydligen.

    Nu är jag så jävla less på allting. vet inte ens vad som kommer hända ikväll. Hon skar sig, och det var tydligen mitt fel. Hon vill att jag ska hamna i helvete och att hon aldrig kommer förlåta mig. Men jaha???? Dom då? Tror dom att jag ska förlåta dom?? Hon har till och med kollat upp med min kompis för att "se om jag är med henne och ta reda på saker" så hon skämmer inte ut mig??

    Jag känner att jag vill dra. Och de har jämt tagit upp och gett mig ultimatum att välja familjen eller kärleken. Asså det är så sjukt. Men jag känner att jag orkar bara inte längre. Jag vill inte välja för jag kommer må piss oavsett. Jag vet inte vad jag ska göra, jag är inte känslokall , att lämna familjen för en kille. Tänk om han gör Slut då? Eller tänk om familjen accepterar läget sakta men säkert? Jag känner bara att mitt liv står på spel, liksom vinna eller försvinna.

    Jag vill inte att de ska bestämma längre, jag vill bestämma själv. Vem jag vill dela mitt liv med, hur jag ska leva. De bryr sig så jävla mycket, de är så rädda att folk ska snacka skit om dom pga mig men snälla vem fan snackar inte? Folk snackar skit om allt och alla ändå.

    Det här handlar ju om kvinnoförtryck , de ska inte ha den makten. Jag vill ha mina rättigheter. Men jag vet inte vad jag ska göra? Och nej tack jag vill inte rymma och komma till en kvinno grej för kvinnor som lever under hot osv. Jag vill inte ha ett skyddat boende och byta namn.

    Nu ligger man med tusen tankar som cirkulerar. Har ställt till det som fan men Jag vägrar lämna min älskling!!!

    Jag vill höra era tankar Och åsikter.

  • Svar på tråden Min heder.
  • Anonym (Flyttar)
    Anonym (helvete) skrev 2021-07-27 19:56:08 följande:
     Men dom vill väl att jag ska följa min kultur osv. 
    Vilken kultur är det om man får fråga du skrev stolt inom parantes så det måste finnas saker du också tycker om 
  • Anonym (M)

    Tråkigt att dina föräldrar (eller din pappa åtminstone) är rasist. Skönt att du kommit iväg hemifrån och bor själv nu, starkt gjort av dig.

  • isterband

    Såg detta var en gammal tråd men jag är otroligt glad över att du faktiskt lever. Det du skrev skrämde mig rejält faktiskt. Kram till dig!!

  • Anonym (Anonym)

    Jag har varit i exakt samma sits som du. Jag är också 21 år gammal och från Mellanöstern. Var tillsammans med en svensk kille och vi gick skilda vägar på grund av mina föräldrar? vi var tillsammans under en lång period. Han var exakt den killen du beskriver just nu, omtänksam och känslig. Han var till och med beredd på att konvertera bara för att bli accepterad men jag vägrade. Idag är vi vänner men ibland så vill vi så gärna tillbaks till varandra.

    Jag hade också kontakt med soc och polisen på grund av barnmisshandel sen jag var 6 år gammal. Hamnade på jourhem i 8 månader, därav på det sättet kunde jag få träffa mitt ex utan problem eller rädsla. Det var en obeskrivligt skön känsla och jag var så otroligt kär. Men sen bestämde sig soc för att hotbilden inte fanns kvar och skickade hem mig igen. Idag blir jag inte slagen, men jag är fortfarande skadad från hot och elände jag fick stå ut med på grund av känslor jag inte kunde kontrollera. På grund av kärlek helt enkelt.

    Jag förstår din ilska och besvikelse över dina föräldrar, den orättvisa du får ta itu med. Enda sättet du skulle kunna rädda dig i denna situation är att bryta bandet med dina föräldrar tyvärr, eller göra det de säger. Annars kommer det fortsätta. Jag är fortfarande hemma. Anledningen till varför jag inte kan åka härifrån är på grund av att jag inte vill förlora min familj trots allt de har utsatt mig för. För jag har syskon som jag älskar. Jag längtar däremot tills jag kommer in på universitetet så jag kan snarast flytta härifrån.

    Om du vill så får du gärna ta kontakt med mig. Vet dock inte hur???? första gången jag använder detta forum. Blev bara så paff över hur likt din historia matchar med min så var tvungen att förklara hur jag gick tillväga.

  • Anonym (Anonym)

    Oj! Haha läste nu att inlägget var från 2015!! Och att du har flyttat :o hur mår du idag och hur är din relation till dina föräldrar?? Är du fortfarande tillsammans med den killen? Förlåt för alla nyfikna frågor :pp

  • Anonym (helvete)
    Anonym (Anonym) skrev 2021-07-29 17:28:18 följande:

    Oj! Haha läste nu att inlägget var från 2015!! Och att du har flyttat :o hur mår du idag och hur är din relation till dina föräldrar?? Är du fortfarande tillsammans med den killen? Förlåt för alla nyfikna frågor :pp


    Jag mår bra, älskar att känna mig fri och kunna göra vad jag vill utan att fråga om lov. Just nu är jag i en stadie där jag gör allt jag inte fått. Men jag känner mig ensam för jag har liksom hela familjen emot mig. Inte ens mina syskon tycker att jag gjort rätt, och får alltid höra hur jag bara tänker på mig själv. Dom tjatar hål i huvudet på mig att flytta tillbaka men det kommer inte hända. Så relationen till hela familjen är trasig skulle jag säga. Jag flydde faktiskt när jag flyttade, blockerade dom och svarade inte/träffade ingen i familjen på 3 månader. Sen gick jag bara hem och sa förlåt...men som sagt dom vägrar respektera mitt beslut och jag försöker bara stå på mig. Jag och killen är inte tillsammans längre. Jag gjorde slut, det blev för mycket och jag gjorde slut för jag tyckte synd om honom för jag visste hur dåligt han mådde så ville bara släppa honom fri. Vi är vänner idag och han har en ny och jag är så glad för hans skull! :)
  • Anonym (helvete)
    isterband skrev 2021-07-29 16:51:36 följande:

    Såg detta var en gammal tråd men jag är otroligt glad över att du faktiskt lever. Det du skrev skrämde mig rejält faktiskt. Kram till dig!!


    Ja det har inte varit lätt. Men jag lever :) Kram!
  • Anonym (helvete)
    Anonym (Flyttar) skrev 2021-07-27 20:00:00 följande:

    Är det betydligt enklare att dejta Svenska killar för fullt nu när du har en egen lägenhet ingen kan stoppa dig?. Vad säger dina kompisar om det? Faller du lätt för blonda och  svenskar med ljusbrunt hår har det ingen betydelse


    Svenskar är en av mina svaga punkter, har alltid varit. Och mina vänner har stöttat mig och funnits där.
  • Anonym (helvete)
    Anonym (M) skrev 2021-07-29 16:39:58 följande:

    Tråkigt att dina föräldrar (eller din pappa åtminstone) är rasist. Skönt att du kommit iväg hemifrån och bor själv nu, starkt gjort av dig.


    Ja det är jätteskönt!
Svar på tråden Min heder.