Jag har varit inlagd många gånger på karolinska solna
Och det har känts som man ligger på ett dårhus, dock
Skyller jag inte på personalen som jobbar där utan på
Politikerna som inte verkar vilja bry sig om patienterna och på personalen som jobbar där. Hur har ni upplevt era vistelse inom sjukvården?
Bemötande-uselt. Miljön? Tja,långtråkigt,ostädat,mest gamlingar= trist. Det ska oerhört mycket till innan jag lägger in mig frivilligt igen!
Fruktansvärt på precis alla sätt. Senast fick jag sova i korridoren på en brist utan lakan.
Jag håller med dig i allt du skrev, jag måste tyvärr ibland uppsöka sjukvården men det är efter jag har legat i smärta som jag till slut måste söka hjälp. Man får alltid ligga på sovsal där det är sex personer som snarkar, kräks, pratar i telefon, vilket inte är deras fel, men man får fan ingen sömn. Maten ska vi inte nämna hur vidrig den är.
Jag har bara varit inlagd en gång när jag var liten, då fick jag först ett eget rum och dagen efter flyttad till sovsal med 4 pers. Egna rummet var som en cell, kände mig isolerad (tiden före egen tv och telefon) och på sovsalen hade jag sällskap av 3 gnälliga äldre damer i åldern 68 och uppåt. Mindre trevligt.
Numera arbetar jag på sjukhus och det är lite dårhus över det hela. Vi får mer och mer krav på oss, fler och fler arbetsuppgifter. Ibland önskar man att man var en bläckfisk och kunde klona sig själv. Patienten i väntrummet förstår bara inte hur vi kunde ignorera henne när hon hostar så mycket när vi är upptagna med att försöka rädda livet på en som nästan drunknat. Vissa människor förstår bara inte att det är inte kösystem på akuten. De inser inte att bara för att det är lugnt i väntrummet betyder inte det att vi sitter på ändan och dricker kaffe.
Patienterna förstår inte att de kan inte få eget rum för de är alla upptagna av personer som har svåra infektioner, lågt immunförsvar, är smittosamma eller liknande. De VILL ha eget rum, får de inte det så klagar de och vi får gå på möte med chefen då det kommit in ett skriftligt klagomål.
Känns bara så orättvist emellanåt, man drunknar i jobb och får skit från både patienter och ledning och politiker. Tack och lov är det ett guldkorn emellanåt som får en att vilja fortsätta jobba som man gör.
Jag kan ta delade rum och lite stressig personal,men inte uselt bemötande! Det är ju liksom ingen mening åka in och bli inlagd om man ändå ingen hjälp får för läkaren tycker inte man "ska" ha ont längre!
Jag har legat en hel del på sjukhus som barn och upplevelsen då var helt okej.
Men sen blev jag vuxen... och de ggr jag legat på sjukhus sedan dess så har jag försökt komma hem så fort det går. Anledningen heter: politiker. Pengarna finns men de väljer hellre att göra besparingar och det får vårdpersonal och patienter lida för.
Jag har legat på olika sjukhus, och de har dels varit väldigt olika sinsemellan och dels har det blivit förändringar under årens gång. Ett sjukhus har världens trevligaste personal men vidrig mat, ett sjukhus har mycket god mat men en stressad personal och trångt med utrymme. Ett - numera nedlagt - sjukhus hade en stelbent personal som var noga med reglementet och aldrig gjorde något utan att först kolla med någon överordnad.
Tacka vet jag sjukhuset i Bangkok. Fantastisk personal som t.o.m gjorde frisyrer på mig. Maten beställdes från en restaurang så varje dag fick jag välja från menyn.
Fick även låna sjukhuschefens privata dusch.
Det var helt galet och en j-kla tur att jag hade så bra försäkring för notan blev DYR!
Läkarna räddade mitt liv!
Det var hyfsat okej. Låg inne på Huddinge. Men nattpersonalen var hemsk!! Usch, hoppas aldrig man behöver träffa så otrevliga människor igen.
Som sagt, det är politikerna som måste vakna och göra något. Fyllipa Reinfeldt har jag velat strypa flertal gånger när jag legat inne. Är man inte sjuk ofta behöver ligga inne så tror jag inte folk förstår hur uselt man mår när man ligger inne. Stressig personal, maten är vidrig, doktorer som aldrig har tid att svara på ens frågor osv.