Hallå!!! Barn kostar!

Nej jag tycker inte det. Inte när mamman VISSTE att det inte skulle finnas någon pappa att kräva, redan när hon sökte bidraget (och när hon skaffade barnet). Det går inte alls att jämföra med ett fall där föräldrarna skiljer sig, och det någon gång under barnets uppväxt händer att pappan blir arbetslös eller långtidssjukskriven och därför inte kan betala. Eller ens med ett fall där kvinnan inte undersökt mannens ekonomi - men blir gravid av misstag. 

Det är det MEDVETNA bedrägeriet jag vänder mig emot. Har man inte en sådan ekonomi att man kan försörja ett barn själv, så skaffar man sig naturligtvis inte ett barn själv. MEDVETET, menar jag fortfarande. Att män får kalla fötter och sticker, eller kondomer går sönder, är sådant som händer en viss procent av alla människor någon gång - det måste vi räkna med i Statskassan.

Sen förvånas jag av folk som orkar moralisera över vilka familjekonstellationer som passar bäst för andra människor, men det skulle kännas riktigt ofräscht om staten stod för moraliserandet och bedömde barn olika efter hur de blivit till. Underhållsstödet ska givetvis betalas ut till alla barn som inte har sin försörjning från två föräldrar.

Skrota barnbidrag, flerbarnstillägg, underhållsstöd (från FK), bostadsbidrag och allt annat tjafsbidrag. Det ska finnas en enda bidragsform - socialbidrag. Antingen är någon berättigad till det eller inte. Skulle spara massor i administrativa kostnader, skulle reducera möjliga kryphål för att kunna fuska, o.s.v.

Den som inte har råd med barn får låta bli att skaffa helt enkelt. Eller höja sin kompetens, ta tag i sitt liv, skapa en karriär och därmed få råd med barn. D.v.s. ta eget ansvar. (Ja, jag vet, enligt standardFLmedlemmarna finns 1000 genomskinliga, ohållbara ursäkter till varför det här inte funkar. Fast folk vill bara hålla alla bidrag kvar, med näbbar och klor om det så krävs).

Höja sin kompetens, det där har jag gjort när jag inte fick jobb inom det jag arbetat med innan. Det krävdes att leva på csn ett tag som ensamstående med barn och jag hade just ingen rätt till bostadsbidrag pga svart andrahandskontrakt. Jag låg under socialbidragsnormen utan rätt att söka kompletterande socialbidrag. Det är inte så "bara" alltid. Sen har mina barns pappa cancer som han förmodligen inte överlever, ingen inkomst och ingen ork till att vara riktigt delaktig i barnens liv. Nu funkar ju det rent ekonomiskt för mig ändå, då jag idag har både jobb och gift om mig sen ett parbår tillbaks men jag tycker inte det är så svårt att tänka sig in i hur folk kan lyckas hamna i rent bedrövliga ekonomiska situationer utan att det så mycket är deras eget fel.

När jag var tonåring i början på 90-talet var barnbidraget och studiebidraget på 750kr.

I mitten på nittiotalet höjde de med 100kr till 850kr och i början av 2000-talet till 950. Det var nog inte förrän runt 2005 de höjde till 1050kr som det är idag så en höjning borde vara på sin plats.

I Sverige har man sedan 1970-talet rätt att vara föräldraledig från sitt jobb när man får barn,  ganska länge till och med.   Varför hade du inte kvar jobbet du hade innan du fick barn?