Evig längtan som värker

Hej på er! Jag och min sambo har försökt skaffa barn i två år nu men inget händer.

Vi har fått en tid hos gyn 22 September så nu räknar vi ner tills dess. Men att hela tiden få frågan om vi inte ska ha en liten snart och få höra att alla runt omkring oss väntar barn gör mig så fruktansvärt frustrerad.

Tankarna på barn äter upp mig inifrån och det går inte att fokusera på så mycket annat än just barn.. ????

Samma! Min kusin och min sambos kusin är gravida! Samt flera från min tidigare gymnasie- och högstadieklass! Alla verkligen lyckas medan vi står där med ett missfall i bagaget och sedan har det inte hänt något fastän vi försökt, försökt och försökt. NÄR är det vår tur? Kan inte ens se i framtiden att vi kommer vänta barn tillslut, aaaaah

Jamen, precis så- gravid, men inte väntar barn!  Hoppas det kommer så man inte blir alltför chockad om man verkligen får barn!

Såvida man verkligen får stöd! Jag vill utfärda en varning för att berätta för kreti och pleti-gjorde vi och fick bara stöd av en enda person. De flesta bryr sig faktiskt inte-de har nog med sig själva. Eller kommer med dumma råd eller elaka kommentarer. Bättre bära saker ensam än att berätta och inte få ut nåt av det.

Vi har aldrig haft nån i närheten som behövt kämpa minsta lilla-tvärtom. Och då fattar de ingenting tyvärr och kläcker ur sig mindre lämpliga saker. Nu när jag mår pest och knappt orkar leva säger nästan alla att jodå,så mådde jag också för så mår man ju. Nej,det gör man verkligen inte! De flesta jobbar, kan åtminstone leva ett normalt liv, jag kämpar varje steg mellan soffan och köket...