Har du förtroende för regeringen?

1. För det första; påståendet att jag har varit huvudtalare vid ett hatmöte är inte sant. Jag deltog i en av fyra paneldiskussioner, var en av många talare med vardera tio minuters talartid. Flera dagar innan någon kritik mot mitt deltagande hade framförts publicerade jag mitt anförande här på FB. Det handlar om religionsfrihet och religionsförföljelse, om människovärde, mänskliga rättigheter och offren för Islamiska statens folkmord.

I sociala medier ställs frågor om hur det kommer sig att jag blev inbjuden till konferensen och varför jag tackade ja till medverkan. Det är relevanta frågor.

Svaret är att jag fick inbjudan efter att 2017 ha medverkat i en liknande konferens, med samma arrangör, i Europaparlamentet i Bryssel. Kolleger från flera partigrupper liksom EU-kommissionen medverkade då, också den gången var ett av ämnena religionsfrihet och religionsförföljelse. Även om jag inte delar alla uppfattningar som framförts i de här konferenserna och självklart tar avstånd från extrema åsikter, står jag för uppfattningen att möten med personer, organisationer och regimer vars värderingar ligger långt från de egna ändå måste kunna ske i politiska sammanhang.

Att jag under min tid som Europaparlamentariker deltog i ett antal möten med företrädare för påtryckningsgrupper, eller diktaturregimer som Saudiarabien och Iran, innebär inte att jag delar deras åsikter. Jag deltog i mötena därför att politiska kontakter och dialog i grunden har betydelse, inte minst när det gäller möjligheten att direkt framföra krav på respekt för mänskliga rättigheter. Ni som följt mitt arbete de senaste åren vet också att jag rest frågan om religonsfrihet i många olika sammanhang.

2. För det andra; när jag de senaste dagarna har klumpats ihop med fascism, homofobi och militant abortmotstånd säger det egentligen mer om dem som står för anklagelserna än om mig och mina värderingar.

Fascism, nazism och kommunism är i grunden vedervärdiga ideologier som dessvärre växer sig allt starkare och i vars spår följer bland annat antisemitism. Mot den bakgrunden krävs ett kraftfullt fördömande av Ungerns premiärminister Victor Orban och den kampanj som han leder mot finansmannen George Soros. Det är en kampanj med djupt antisemitiska inslag som på alla sätt måste bemötas och motverkas.

Vad gäller min syn på homosexuellas rättigheter och abortfrågan vill jag understryka att den överensstämmer med den politik som Kristdemokraterna för. En bärande del av kristdemokratisk ideologi är människovärdet, det vill säga varje människas unika och okränkbara värde, oavsett nationalitet, kön eller sexuell läggning. Att uttrycka hat eller hot mot HBTQ-personer, att diskriminera människor på grund av sexuell läggning är alltid avskyvärt och som jag ser det; oförenligt med kristdemokratisk människosyn.

I Kristdemokraternas medicinsk-etiska program från 2009 formuleras partiets syn i abortfrågan. I portalparagrafen sägs att:

?Kvinnan och fostret a?r tva? skyddsva?rda individer. Da?rfo?r ma?ste samha?llet stra?va efter att minska antalet aborter. Detta ska ske inom en lagstiftning som ger kvinnan ra?tt att fatta det avgo?rande beslutet om abort under graviditetens fo?rsta del?.

Inte i något land har kriminalisering av aborter lett till att antalet genomförda aborter blivit noll. Att gå tillbaka till den tid då förtvivlade kvinnor under vidriga omständigheter tvingades söka hjälp för att få en abort utförd, är varken önskvärt eller försvarbart.

3. För det tredje; när Aftonbladet publicerar en artikel där jag påstås motarbeta sexualundervisning och aborter är det fullständigt fel. Sant är att jag röstat emot förslag om att föra över dessa frågor till beslutsfattarna i Bryssel. Kristdemokraterna och jag betonar det som anges i EU:s fördragstexter, att medlemsstaterna själva ska besluta i frågor kopplade till socialpolitik.

För den som inte närmare följer Europaparlamentets arbete kan det tyckas märkligt att jag som ledamot röstar mot förslag som kan vara både viktiga och rätt i sak. Det sker dock relativt ofta och på skiftande politikområden. Anledningen är att starka krafter ständigt verkar för att EU ska svälla och lägga under sig ytterligare makt. Mer om hur jag röstat och hur jag resonerat inför olika voteringar går att läsa i de röstförklaringar jag avgett samt i de subsidiaritetsrapporter som jag publicerat efter varje verksamhetsår i Europaparlamentet. Dessa finns tillgängliga på: www.adaktusson.eu.

Till detta ska läggas att subsidiariteten, det vill säga principen att inte föra över mer makt än nödvändigt till överstatlig nivå, är en viktig del av kristdemokratisk ideologi. Jag respekterar och stödjer subsidiaritetsprincipen och har därför röstat på samma sätt som min företrädare, Alf Svensson, i dessa frågor.

Avslutningsvis; när krav nu ställs på att jag ska avgå vill jag framhålla att detta inte är en fråga som jag, eller för den delen Aftonbladets ledarsida, äger. Den frågan avgörs av Kristdemokraternas partiledning och medlemmar - saknas förtroende för mig i partiet kommer jag självfallet inte att sitta kvar.