Arbetade era föräldrar mycket och hur har det påverkat er och hur ni gör?

"Mina föräldrar arbetade mycket och jag gör detsamma"
Mina föräldrar jobbade heltid och det gör jag med, precis som de flesta jag känner. För mig finns inget alternativ. Skulle jag vara väldigt förmögen så skulle jag nog gå ner lite i tid.

Min mamma arbetade inte när vi var små vilket gjorde att pappa arbetade dygnets alla vakna timmar. Idag är han död, han dog på grund av stress. 

Jag vet att han gjorde det för vår skull, för att vi skulle ha det bra och jag klandrar honom inte för det. Jag önskar dock att han hade varit hemma mer. Jag hade hellre växt upp med mindre pengar och två fullt närvarande föräldrar.

Själv arbetar jag per timmar och styr själv hur och när jag vill jobba. Jag kommer aldrig någonsin att jobba mer än jag behöver för att överleva. Materiella ting är ingenting värt allt som betyder något är kärlek. Jag är hellre med mitt barn än tjänar pengar.

Varför finns inget annat alternativ? Är du ensamstående?

Mina föräldrar jobbade heltid båda två, men vanliga 40-timmarsveckor alltså, inte så att de kom hem kl 20 varje kväll eller åkte på långa tjänsteresor. Jag vet inte om det räknas som att de jobbade mycket? Jag gör i alla fall likadant.

Min pappa hade ett åkeri och låg ute på vägarna långa dagar och när jobbet för dagen var slut så tog han extrakörningar, han var borta mycket.
Min mamma skötte företaget kombinerat med att vara hemmafru.

Åkeriet såldes när jag var tolv, strax efteråt dog min pappa i en hjärtinfarkt och mamma började jobba utanför hemmet. Eftermiddagar och kvällar.

Själv jobbar jag heltid och har gjort sedan jag slutade skolan.

Mina föräldrar arbetade normalt och det gör jag också.
Är också uppväxt med att man ska arbeta heltid, alla jag känner idag gör det också. Finns inga alternativ för mig heller.

Min morsa jobbar mycket och har alltid jobbat mycket, då hon älskar det hon gör. Hon pluggade textil och design när jag blev till, och har sedan jobbat med det sedan dess, hon var ensamstående. Hon är 51 nu(hon var ung när jag föddes) och jobbar precis lika mycket nu som när hon var 25 år, med den skillnaden att hon har betydligt bättre ekonomi nu.

Jag jobbar också väldigt mycket, dock med något som är ganska annorlunda om man jämför med det hon brinner för, då jag jobbar med S&T.

Skulle aldrig vilja jobba lite, då jag både tycker att det är utmanande, kul och allmänt givande, jag hade tyckt att livet varit betydligt mindre underhållande utan mitt jobb.

Mina föräldrar arbetade mycket och det påverkade mig negativt. Jag har haft prestationsbsserad självkänsla under största delen av mitt liv. Fram tills för några år sen när jag lärde mig vad självkänska är. Nu har jag insett att lycka inte är att göra karriär utan att umgås med sina nära och kära._. Har ett barn på fem månader och är arbetslös sedan januari i år. Jag hade ett vikariat på ett arbete som jag egentligen inte trivdes med. Jag har en examen i botten och tror det löser sig med jobb. Försöker dock inte oroa mig för mycket över hur det ska gå med jobb och istället njuta av min föräldraledighet. I framtiden vill jag dock arbeta men helst deltid i början för att kunna vara närvarande i hemmet.

Mina föräldrar arbetade båda mycket och det gör mamma fortfarande. Pappa fick för några år sedan en 40-årskris och lärde sig italienska, sa upp sig och startade eget och har nu mer tid. Jag fick vara på fritids länge efter skolan, men mina föräldrar var alltid noga med att en alltid var hemma på sommarlov, jullov, när jag var sjuk och om de behövde jobba om helgerna. Pappa jobbade mycket för att han inte hade något direkt val i det jobbet och mamma för att hon ville.
Hur det har påverkat mig? Tja, jag klagade över utmattning redan när jag var sex år, "Man går i skolan och på fritids, sedan hinner man bara hem för att äta och se på bolibompa och sedan måste man sova" - citat jag
Nä, men det var okej ändå. Långa dagar var inte min grej, men jag var otroligt bortskämd med att inte bli bortlämnad på lov och när jag var sjuk, det är jag tacksam över.

Vi gör tvärtom mot mina föräldrar. Sambon har gått ner i tid efter sin föräldraledighet. Vi köper oss tid helt enkelt.

När jag var liten jobbade pappa heltid och mamma var hemma med oss barn. När jag närmade mig tonåren, så jobbade pappa fortfarande heltid och mamma började plugga på halvtid. När jag flyttade hemifrån och min yngste bror började gymnasiet, då satsade mamma på karriär och pappa gick ned lite i tid.

Jag har fått med mig hemifrån att ett jobb är ett jobb och inte en livsstil. Själv har jag varit hemma med barnen precis som mamma var, och jag började jobba deltid när den yngsta var tillräckligt gammal. Jag har aldrig fått upp något intresse för karriär som mamma fick däremot.