Varför jobbar ni så mycket?

Kim Possible skrev 2015-03-22 21:12:43 följande:

Jag har undrat precis tvärtom, varför det blivit en trend att inte vilja jobba. Unga tjejer vars högsta önskan i livet är att bli hemmafruar, både killar och tjejer som "inte känner för att jobba", en allmän flumattityd helt enkelt. Men pengar vill alla ha, det ska någon/några andra stå för. Varför vill man inte kunna försörja sig själv?

Att arbeta normal heltid är i mina ögon inte att arbeta "mycket". Om man nu absolut inte trivs med att arbeta, varför inte utbilda sig till något man tycker är roligt och intressant?

Jag tror inte att människor i längden mår bra av att inte arbeta, varken fysiskt eller psykiskt, vilket jag har för mig det även finns forskni

forskning på.

Undrar samma. Ni som inte förstår hur man kan välja heltid, hur skulle ni se på arbete om ni inte hade barn?

Om jag inte hade barn skulle jag toksatsat på karriären. Jobbat 50-60 timmar i veckan, bytt relativt ofta för att höja lönen och nå högre positioner.

Nu fick jag barn relativt tidigt efter det jag börjat mitt första jobb efter examen vilket gjort att jag valt en medelväg. Jag satsar fortfarande på karriären, men enbart på företag med riktigt bra arbetsvillkor (vilket också normalt innebär betydligt lägre lön än i exemplet ovan) och skyndar långsamt gällande avancemang. Jobbar på ett och samma ställe tills jag känner att jag verkligen nått vägs ände där och byter inte i hast bara för att något som verkar bättre dyker upp.

Så nu jobbar jag "bara" heltid, varav ca 20 timmar i veckan hemifrån. Jag är visserligen tillgänglig för arbete ca 60 timmar i veckan, men jag jobbar inte mer än 40 utspritt mycket efter eget önskemål. Jag är "fast" på en lön under 50 000 i ett antal år framöver då jag inte har några planer på att byta arbetsplats och det inte finns några egentliga möjligheter till ordentliga löneökningar här. När jag väl byter så kommer fokus i mitt val (utöver själva arbetsuppgifterna) vara möjligheten att jobba hemifrån, antal semesterdagar och hur det funkar med flex och komp.

Vinterankan

Äldre 23 Mar 08:44

#34

Pescetarian skrev 2015-03-23 08:26:31 följande:

Jag valde mellan familj och karriär.

Min mamma och pappa var karriärsmänniskor, de var sällan hemma och närvarande. Visst, jag och brorsan hade allt, åkte på minst tre semestrar varje år (till vilka föräldrarna alltid hade med jobbet, kul!) - men sen då?

När jag själv blev gravid så valde jag att avstå min "drömutbildning". Jag kände direkt att jag inte vill försumma mitt barn på samma sätt som mina föräldrar försummade mig. (Nu i efterhand, när mina föräldrar sett hur jag valt att leva mitt liv, så inser de vilket enormt misstag de själva begick).

Meningen med livet, är att ge livet en mening. För mig är meningen med mitt liv, mitt barn.

Hade jag inte haft mitt barn, så hade ekorrhjulet och karriärsstegen varit meningen med mitt liv.

Enligt mig kan man aldrig kombinera dessa två så att det blir 100-procentigt åt nått håll.

Nu har jag ett enkelt arbete. Jag går dit, gör det jag ska och lämnar sedan jobbet bakom dörren. När jag är hemma är jag mamma och endast _mamma_.

Jag jobbar precis så mycket som jag behöver för att få ekonomin att gå runt. Jag har haft barnet hemma fram till strax innan barnets fyraårsdag. Barnet har aldrig varit på förskolan mer än 15 timmar i veckan.

Jag är på sätt och vis tacksam att jag såg mina föräldrar begå det stora misstaget, så att jag själv kunde lära av deras misstag och således slapp begå samma misstag själv.

Nu är jag en närvarande mamma som har tid i överflöd. Pengar är inte allt.

Och jag har växt upp med en karriärsförälder och en "vanlig heltidsakademikerförälder" och har känt att det för mig har varit självklart att satsa så att mina barn kan få det som jag fick när jag växte upp. Fast jag har aldrig upplevt mina föräldrar som frånvarande utan har upplevt att jag växt upp i ett hem där det funnits plats för både barn och karriär.

Vinterankan

Äldre 23 Mar 10:22

#38

Sanjos skrev 2015-03-23 09:15:49 följande:

Tror helt ärligt att fler skulle klara sig på att jobba deltid. Men man är van vid den standarden man har och vill kanske även ha mer. För alla andra har det!?

Som ensamstående med 2 vv barn så klarade man sig gott på en tjänst på 70%.

Är man då 2 i hushållet så behöver ju inte båda jobba heltid för det borde gå runt ändå.

Eller så vill man inte ha saker för att alla andra har det utan för att man själv vill ha det? Jag vill ha ett bekvämt liv och ett bekvämt liv för mig är att inte behöva titta på prislappar när jag handlar mat, att kunna gå till den närmaste dyra mataffären istället för att behöva ta mig till stormarknaden, ha städhjälp, kunna betala extra för att få större hotellrum när vi reser och ha en båt i skärgården för fina lata sommardagar.

Vi skulle helt klart klara oss på en lön, men det är inte det livet jag vill leva.

Vinterankan

Äldre 23 Mar 17:46

#76

Kim Possible skrev 2015-03-23 15:55:28 följande:

Jag menar, någon som någonsin hört uttrycket "karriärsman" om en karl som jobbar normal heltid på ett helt vanligt jobb?

Har också tänkt på det där. Många som ser det som negativt med karriärsmammor har män som satsar på karriären och är borta mycket. Eller har haft en frånvarande karriärspappa och mamma som jobbat lite och sett hur pappan jobbat för mycket. Är det inte då bättre att man som mamma tar sitt ansvar att jobba och tjäna pengar så att pappan inte jobbar mer än mamman? Sedan så finns det såklart en massa exempel (en hel del här i tråden) på familjer där båda går ner i tid och då gör man ju ett livsstilsval tillsammans att det är det man väljer. Men att ondgöra sig över mammor som jobbar heltid samtidigt som man har en man som jobbar mer än heltid är rent hyckleri.

Min mamma har alltid jobbat heltid och jag ser henne som den perfekta mamman och hoppas att jag är en lika bra förebild för mina barn.

Vinterankan

Äldre 23 Mar 20:44

#101

pigglet skrev 2015-03-23 19:08:56 följande:

En timmes lunch, när man inte heller är med sina barn. Och så restiden då, kanske 1 timme/dag? Kvar blir 6 timmar fritid, varav kanske 1 går åt på morgonen att göra sig klar för jobbet osv?

Nej, heltid är inget för mig. Beundransvärt hur de som jobbar heltid ändå kan tycka att de har gott om fritid.

Det handlar ju lite om vad man gör på sin fritid också. Jag och min sambo gör saker på egen hand (dvs utan både barn och varandra) typ aw eller middag med vänner typ 5 gånger var om året. Utöver det så har vi barnvakt över natten för att få tid för varandra 1-3 gånger per år. Vi tränar hemma där barnen kan vara med och har inga direkta fritidsintressen vi ägnar oss åt. Vårt största sociala umgänge är med andra familjer som bor i närheten som vi lärt känna genom barnen. Vi satsar helt enkelt på två saker, vårt jobb och vår familj.

Hade vi jobbat mindre och haft mer fritid så kanske vi skulle skaffat gymkort, träffat vänner mer eller annat. Det blir ju rätt fel om man jämför Anna som jobbar 40 timmar i veckan och ägnar all fritid åt hennes barn och kallar henne frånvarande medan Lina som jobbar 30 timmar i veckan, gymmar 4 timmar i veckan och fikar med vänner 2 timmar i veckan och åker på weekendresa med tjejkompisarna 2 gånger om året är en fantastiskt närvarande förälder.

Vinterankan

Äldre 26 Mar 10:46

#141

nevermind skrev 2015-03-26 07:30:41 följande:

Det är inte höga inkomster som gör dig rik, det är låga utgifter som gör det. Jag har fått ut 12 000 netto i både februari och mars. Går hur bra som helst. Min sambo får mindre. Vi prioriterar livet.

Ja man brukar säga så, men det stämmer ju faktiskt inte. När jag pluggade levde jag sjukt snålt och gick plus ca 1000 kr i månaden. Nu lever vi rätt ordentligt slösaktigt, utgifterna för familjen är många gånger högre än mina studentutgifter, och sparar en normal månad ca 15 000 gemensamt plus 3000 var i eget sparande. Så vårt gemensamma sparande nu är ju högre än vad våra gemensamma inkomster var när vi träffades.

Vinterankan

Äldre 7 Apr 17:54

#165

nanneN skrev 2015-04-07 16:33:38 följande:

Då håller du ju i princip med John, det är ju exakt vad han säger.

Om valet står mellan att sitta i koma framför tv'n eller att jobba och tjäna pengar, så jobbar han hellre och bränner sedan pengarna han tjänat på en kvalitetshelg med familjen.

Just det var något som fick mig att vakna till, jag har faktiskt aldrig tänkt på det på det sättet. För mig har tid med familjen alltid varit något positivt, men när han jämförde att sitta framför tv'n/datorn med att kanske åka bort en helg hela gänget, då insåg jag att det är ju faktiskt skillnad på tid och tid.

Jag har alltid sett det som att dom som väljer att jobba sena kvällar alltid väljer bort sin familj. Att dom väljer bort "dödtiden" för att sedan få mer "kvalitetstid" med familjen var för mig en riktig tankeställare, och jag måste erkänna att jag nog faktiskt har haft en väldigt enkelspårig inställning i den här frågan.

Det är ju härligt att se att någon kan ändra åsikt

Jag tycker dock inte man ska underskatta även dötid framför teven. Min dotter älskar att kolla på tex gladiatorerna och tycker det är supermysigt om vi sitter och gör det tillsammans och pratar om programmet medan vi ser det. Och de 2-4 timmarna i veckan som vi ser på tv tillsammans är faktiskt kvalitetstid.

Vad jag däremot tror att många missar är att om man jobbar mycket så är det ofta jobb och familj som gäller och övriga saker får komma på undantag. Jag träffar vänner utan att våra barn är med kanske 5 gånger per år (plus att vi ibland ses för lunch på vardagar). Jag har ingen hobby jag ägnar mig åt, inte på grund av bristande intresse utan brist på tid. Räknar med att börja när barnen blivit äldre och inte längre vill vara lika mycket med mig. Jag går aldrig på gymmet utan all träning sköter jag hemma där barnen kan vara med.

Så trots att jag jobbar mycket så är jag nog med barnen minst lika mycket som en som jobbar deltid och går på gym eller träffar vänner regelbundet eller ägnar sig åt en hobby.

Varför jobbar ni så mycket?

INNEHÅLL