Vilket ämne är mest tabubelagt?

Pedofili absolut. Folk brukar bli helt rabida så fort ämnet kommer upp och inte kunna prata om det (även om ingen i diskussionen är pedofil ens) för att de blir så upprörda och hatiska.

På andra plats kvinnan som lämnat småbarnen. De andra ämnena tycker jag inte är tabu. Lite känsliga kanske men i rätt sammanhang så helt okej att prata om.

Pedofili.

Det vill man inte ens tänka på. Inte jag iallafall fall. Det är för fruktansvärt helt enkelt. Bara tanken gör mig illamående (och mordisk).

Ja, visst är det så. Jag undrar varför det är så tabu för en kvinna att "fly" från sina barn, medan en knappt höjer ena ögonbrynet om det skulle ha handlat om en man.

Och är det verkligen inte lite mer än bara "lite känsligt" att prata om att man blir misshandlad av frun om man berättar det för sitt grabbgäng?

Ja det är väldigt konstigt men det hör väl ihop med sammhälleliga könsnormer förmodligen. En kvinna som gör så VET att det anses illa och gör det ändå, alltså bör det vara väldigt viktigt för henne osv...

Nja, jag tycker inte det. Det är känsligt och personligt men inte tabu. Sedan påverkar det ju vilken sorts misshandel och hur man pratar om det. Skillnad om mannen sitter och gråter och inte vågar gå hem och berättar om hur kvinnan brukar slå honom medan han ligger i ett hörn i badrummet och inte kan ta sig upp eller om mannen berättar hur irriterande han tycker att det är när hon när hon inte får sin vilja igenom brukar ge honom en örfil men han kan ju inte slå tillbaka för han är emot våld.

Och det är det här som gör det så förbaskat tabu.....

Precis som Aniiee, vet ju inte om du syftar på samma nu. Men ja det är mest tabu för ingen vill ens diskutera det utan kastar bara hat direkt och antar att alla pedofiler lever ut sina tankar.

Att tända på barn är sjukt, givetvis, alltså en sjukdom,en störning. Men så länge inte personen gör det till handlingar är det bara personen själv som behöver leva med detta och får förhoppningsvis någon sorts hjälp men efrersom det är alldeles för tabu är det nog också svårt då folk direkt antar att den har gett sig på någon.

Klart det är grovt och riktigt otäckt med de som faktiskt gör det. Känns som de flesta bara ser svart eller vitt, jag försvarar inte pedofeli på något vis men jag kan bara ana vilket helvete dessa människor har.

Det måste ju ligga något underliggande. De som faktiskt lever ut det är riktigt sjuka. Men set finns nog mer än ni anar som bara har tankarna men står emot. I det fallet hatar jag inte personen utan liksom den själv tankarna/känslorna den har.

Samma gäller zoofiler osv. Så länge den inte agerar så är det enda problemet den själv. Men klart det inte står rätt till när en vuxen tänder på annat än andra vuxna. Säkert mest psykiskt. Tvångstankar. Tyvärr tvångshandlingar i VISSA fall. Så snälla kan alla bara sluta anta så jäkla mycket.

Men eftersom det är så tabu så tror ni som sagt jag tycker det är helt okej hur mycket jag än förklarar mig.

Sen är det ju många som får sådana tankar bara just av den anledningen att det är tabu. Men då vore väl bajssex lite mer passande kan man ju tycka.

Jag själv får konstiga tankar men jag vet att det är endast tankar som jag lätt kan avfärda. Men dessa personer har det inte lika lätt.

Du och jag är alldeles överens.

Förutom om det där med "tvångstankar". En pedofil (och alla andra -filer) är det på precis samma sätt som du är... vad du nu är. Skillnaden är att de inte får leva ut den delen av sin sexualitet. De flesta gör inte det heller. De är pedofiler, inte psykopater, de flesta.....

Men annars är vi överens 

Nu tycker jag, som en tangent, att zoofili är förhållandevis harmlöst, men i övrigt håller jag med dig.

Klart som fan att det är svårt för pedofiler att ta tag i sina problem när folk redan vill bränna dem på bål innan de ens har gjort något.

Här hemma är inga ämnen tabu att diskutera. 

För mig handlar det kanske mer om att man väljer hur mycket eller hur lite man försöker känna förståelse för det som hänt. Hur mycket man kan visa av den förståelsen inför andra utan att de går bananas och inte fattar.

Folk har fruktansvärt svårt för att få ihop att man faktiskt kan förstå varför en del människor gör saker oavsett om det handlar om struntsaker eller brottsliga saker utan att för den skulle tycka som dem.
Att förstå är inte det samma som att jag tycker att det är okej.
För att förklara problemet:
Jag kan förstå att det slog slint för den utarbetade småbarnsmamman som var övertrött och hon gav sitt övertrötta härjande barn en örfil, MEN det är inte okej att hon gjorde det.
Genast tror 98% att jag är för barnaga...
Jag förstår att vissa människor röstar på SD. Läser man deras argument så tycker de flesta inte att det är invandrarna i sig som är problemet utan de är rädda för arbetslöshet, bostadsbrist, kris inom omsorgen osv. Och de enda som lyssnat på dessa människor är SD. Är det konstigt att de då röstar SD? Nop. 
Jag gjorde inte det, men jag förstår att andra röstade SD.
98% kallar mig för rasist och att jag visst röstade SD.

Folk har även svårt för att förstå rationalitet och långsiktigt konsekvenstänkande i vissa ämnen.
Bara för en sak är angelägen idag så behöver den inte vara lika angelägen om vi kritiskt ser framåt. Vad blir resultatet om vi fortsätter utan att ändra på något?
Gäller allt ifrån jobbfrågor till invandringen.

Livet är mer en balansgång i hur mycket folk klarar av att ta in som inte stör deras dagsrutiner. Inte ämnet i sig. 
Så länge man följer och tramsar med i normen så är inga ämnen något som helst problem, men om du försöker påvisa en annan sida eller ett annat synsätt eller en annan aspekt. Då j-klar ser folk mer rött än en tjur framför en matador.
Så länge man jamsar med går det att diskutera allt i alla sammanhang.

Sitter man som grupp och förfasar sig över karriärkvinnan så är det okej, men gud nåde den som vågar öppna munnen och försöka sätta sig in i hennes situation, varför hon gjorde de val som hon gjorde osv. Den personen ska ha spö och blir sedan inte medbjuden på tjejfikat längre... Kvinnan är hemsk. Punkt slut.