för hårda regler vid ivf

Och jag anser att det måste finnas en bra grund för de regler landstingen sätter upp. Inte ett enda bra argument för regeln har framförts i tråden.

Hur kan det vara konstigt, svårbegripligt eller förvånande att man anser att landsting, kommuner och staten inte ska sätta upp godtyckliga regler utan någon annan grund är förlegad moral och normfixering?

Det är fruktansvärt tungt att vara ofrivilligt barnlös. Vilket ni som skriver idiotiska saker till TS inte verkar förstå.

Att sen folk kan skaffa barn till höger och vänster utan att behöva rätta sig efter några regler är helt sjukt. Sånt kan få oss som kämpar att bli väldigt arga och framför allt, ledsna. Det är orättvist!!!

När man har bestämt sig för att skaffa barn med hjälp utav IVF så tror jag att man har tänkt igenom det väldigt noga. För det är ingen rolig upplevelse som man väljer att gå igenom bara för att det är roligt. Nej! Det är när man inte har något val. För det första så måste man ha försökt själva aktivt i 1 år innan man får hjälp. Då får man göra en utredning. Hittar de inget synligt fel, alltså att man blir klassad som oförklarligt barnlös, ja då ska man tvunget ha bott ihop i 2 år också. Hur kan de ha rätt att bestämma det? Man kanske är särbo för tillfället pga jobb, studier eller annat. Bara för att man inte har något synligt fel så behöver ju inte det innebära att man kan lyckas på egen hand för det. Då är 2 år en lång väntan. Det värsta har varit att det var olika regler i olika landsting tidigare. Men det är väl för väl att det har blivit lika i hela landet nu.

Jag kan också tycka att reglerna för att få adoptera är helt sjuka. Att man måste ha varit gifta i 2 år t ex. Vissa länder har krav på att man måste ha en kristen syn. Vem har det i vårt land? Inte så många. Dessutom kostar det otroligt mycket pengar att gå igenom en adoption.

Tänk om alla hade haft det lika lätt att bli med barn. Försök tänka er in i den situationen. Skulle du kunna tänka dig ett liv utan barn? Hur skulle du må om du var tvungen att kämpa med IVF efter IVF, utan att lyckas? Känna hur kroppen sakta men säkert håller på att ge upp, för att den inte orkar mer.

Själva har vi "utnyttjat" er skattebetalare med hela 3 försök. Nu går vi privat och har betalat 57000:-. Utan ett barn i famnen!

TS, om du vill ha bättre förståelse så skriv i IVF-forumet istället.

Första gången jag gjorde IVF genom landstinget fick jag och min man frågan om hur länge vi bott ihop, nyfiken som jag är frågade jag vad det har med saken speciellt bland alla hälso och livsstil frågor. Svaret jag fick är att det var det enda "bevis" på att vi verkligen försökt aktivt, för bor man tillsammans så borde man också spendera tid tillsammans. Där jag gjorde utredningen kolla de också hur länge vi bott ihop av samma anledning. Själv så ser jag inget problem med 2 års kravet, aktivt försök i minst 1 år sedan utredning i 6 månader där efter kö tid på några månader och vips så är du uppe i nästan 2 år.

Fast då utgår man ju bara från normen. Drygt alldeles utmärkt att ha barn ihop och vara särbos.

Jag har varit särbo i åtta år och har Rutger fantastiskt förhållande. Nu har vi inte barn ihop och tänker inte skaffa heller men det är löjligt att tro att någon som varit ihop två år per automatik skulle vara mycket stabilare än oss.

Och jag vet flera som inte försökt aktivt i ett år när de söker hjälp så det får ju inte alls att bevisa genom att de bor ihop. Det var ytterligare ett dåligt argument till en dålig regel.

Jag förstår att du inte ser några problem med tvåårsregeln eftersom den passar hur just du valt att leva. Frågan är varför de som inte vill leva enligt normen och bo ihop utan trivs i ett särboförhållande ska tvingas bo ihop för att få samma rättigheter som alla andra. Så du kanske kan se att det finns problem med regeln även om den inte drabbar just dig?

Absolut, normerna gör ju att vi inbillar oss att sambos är med stabila än särbos. Jag förstår hur normer fungerar. Men frågan är om landsting, staten och kommuner verkligen ska sätta upp sånna här regler baserat på vad folk anser och vad som är norm. Borde vi inte ha högre krav på de som bestämmer. Att bryta normer är oftast att tvingas avstå privilegier, men ska det sanktioneras av våra politiker? Vilka andra som bryter normer kan vi diskrimenera utan att det är fel?