för hårda regler vid ivf

Varför ska man tvingas att bo ihop för att ha rätt att få barn?

Det finns ingen forskning som säger att barn mår sämre av att ha föräldrar som är särbos, vad har då svenska staten för anledning att tvinga folk att bo ihop? Varför inte vara lite normkritiska istället?

Fast andra länder är väl inte mycket bättre? Har dålig koll men jag tycker att världen överlag är väldigt efter och normfixerad.

Exakt, det är just därför. Om man använder statliga medel, dvs. andra människors skattepengar, så är det hårdare regler för att se till att pengarna används till rätt sak. Eftersom IVF av ensamstående mammor just nu ej är tillåtet så har de krav på att man måste bo tillsammans stadigvarande. Annars är det ju allt för lätt att kringgå den regeln. På Sahlgrenska måste man ha försökt få barn på "naturlig" väg i 1 år innan IVF kan komma på tal så att ha ett stadigvarande förhållande kommer av sig själv. De flesta börjar inte heller sin relation med att skaffa barn vilket förlänger tiden till runt 2 år automatiskt så för de flesta är inte 2 årsgränsen ett särskilt stort hinder.

IVF ska användas till de par som inte kan få barn på "naturlig" väg och som gjort ett seriöst försök att skaffa barn. Det är inte en automat man går till när man känner för att skaffa barn.

Nu är det väl så att IVF för ensamstående kommer att tillåtas vilket också borde luckra upp kravet på att man bor tillsammans stadigvarande.

Fast jag kan inte se att det skulle vara ett problem att folk börjar göra ivf " hipp som happ". Det är en relativt jobbig process som man nog inte väljer som första utväg.

För att ens få lov att kolla upp varför man inte kan få barn måste man ha försökt minst ett år så redan där regleras kravet på att man ska ha haft samma partner en viss tid. Jag kan inte se att något positivt kommer ut av att man har ett krav på att man måste följa normen och bo ihop.

Jag tycker inte att staten ska bestämma hur folk ska leva för att få barn baserat på en förlegad moral och normfixering. Det finns ingen vettig anledning till att ha kravet om att man måste varit sammanboende i minst två år och då anser jag att man absolut måste få kritisera regeln och ifrågasätta varför den finns.

Jag kan ju bara tala för egen del, men själv så fann jag kärleken först vid 36 års ålder. Att vänta två år på IVF i den åldern är ganska lång tid...

Tycker det är bra med våra regler, eftersom det faktiskt är skattepengar som betalar för det. Tycker inte att man ska hjälpa 60-åringar att bli föräldrar, som i Italien t ex.

Fast reglerna måste väl ändå baseras på något annat än simpelt tyckande?

Vad är syftet med att man ska ha bott ihop i minst två år? Hur gör det saker bättre för det tilltänkta barnet?

För att man vill att föräldrarna ska en stabil grund att stå på innan de skaffar barn.

Reglerna finns till för barnets skull, inte för din skull.

Och vad är det som säger att förhållandet är stabilare för att man bor ihop?

Det finns ingen forskning som säger att barn mår sämre av att ha föräldrar som är särbos. Eller känner du till någon sådan? För om du hävdar att regeln finns för barnets skull så måste du ju kunna visa på hur den tillför något positivt för barnet.

Och mig behöver du inte tänka på, jag har aldrig känt någon barnlängtan och hävdar ingen rätt för min egen skull.

Ett problem kan vara resurser och att det är allmänna medel som finansierar allt. Eftersom reglerna anses vara ett hinder så kommer det alltså vara fler som gör IVF om reglerna tas bort.

Jag har inte koll på historien kring det, men gissningsvis så vill man att barn i möjligaste mån ska ha tillgång till båda föräldrarna i en stabil relation. När man satte regeln så ansåg man väl att 2 år tillsammans och att man bor ihop var tillräckligt för att uppfylla det.
Jag tycker att den regeln är bra eftersom det är jobbigt att ta hand om ett barn och att vara två vuxna som hjälps åt hjälper otroligt mycket. Sen hur konstellationen med vuxna ser ut bryr jag mig inte om. Det kan vara i regnbågens alla olika färger. Det jag tycker är bra är just att man är minst två.

Det är helt fritt att ifrågasätta regler. Att däremot blint ifrågasätta regler utan att försöka se det från olika sidor och även se tillbaka på varför reglerna har tillkommit och förstå anledningen till det anser jag vara fel sätt att försöka få till en förändring.

På Sahlgrenska så behöver man inte ha bott tillsammans i två år.