för hårda regler vid ivf

Är det verkligen så många särbos som skaffar barn? Vad är poängen med att bilda familj om man inte vill leva tillsammans?

När jag träffade min förra pojkvän visste vi att ivf var enda sättet att bli gravida. Han var 40 och hade försökt och varit på utredning med sitt ex. Då var två år länge att ha bott ihop innan utredning.

Det är mindre vanligt än att vara sambos och skaffa barn ihop. Men bara för att man är i minoritet ska man inte straffas för att man inte följer normerna.

Man kan leva ett fantastiskt bra liv ihop utan att bo ihop.

Men om det nu är så ovanligt, behöver man då ha en regel kring det? Har fortfarande inte fått något svar på vad för anledning det finns till regeln förutom förlegad moral och en tanke om att alla måste leva enligt normen.

Fast om man lever som ensamstående så faller man ju under lagen om att ensamstående inte har rätt till assisterad befruktning, så det är ju inte så konstigt.
Vad jag förstår så har det tagits beslut om att den lagen ska ändras, och det var ju på tiden.
Vi valde privat IVF för att slippa väntan, och jag åkte till Danmark när pappan inte ville vara med i syskonverkstan. Jag ser inget problem i att bekosta assisterad befruktning själv om man inte uppfyller de regler som landstinget valt att sätta upp för att de ska betala notan.
Med tanke på hur upprörda alla är över de påhittade fall SD presenterar om nysvenskar som får pengar trots att de inte följer regelverket så känns det som att de flesta ändå tycker att det ska finnas regeler som reglerar vilka som har rätt att få spendera skattepengar.

Jag håller med. Samma sak med åldersgräns. Jag förstår helhjärtat att en tjugoåring vill ha barn. Men här behövs en åldersgräns (23? 25?) eftersom jag tycker att äldre (23+) ska prioriteras. Köerna hade varit outhärdligt långa om alla som ville fick göra ivf.

Fast är man ett par som skaffar barn ihop så är man inte ensamstående. Är särbos ensamstående? Enligt vilken förlegad syn då?

Och klart att man kan sätta regler för hur skattepengar fördelas. Att diskriminera folk som inte följer normer är dock inte ok. Det är ju lätt att säga som priviligerad inom normen att andra ska ha mindre rättigheter än en själv. Men vad mer ska vi ge för privilegier till de som följer normen. Förutom alla som de redan har i samhället då?

Enligt dig har regeln alltså inget med barnets bästa att göra utan ska bara se till att de som följer normerna inte ska få vänta för länge i kö. Vilka andra människor kan man välja bort för att ge dem mindre kötid?

Lever man ensam är man ensamstående, även om man har en partner på annat håll. Ensamstående är inte ett skällsord utan en beskrivning av ens civilstånd och/eller boendesituation.
Man ska inte diskriminera folk som inte följer normer, men man SKA fortfarande ha regler för vilka som får använda skattemedel. Sen kan man tycka att regler är förlegade och då kämpar man för att ändra dem, tex genom att gå med i en inresseorganisation som tex FEMMIS.

På vilket sätt menar du att jag är priviligierad inom normen som lever ensam med ett barn vv och ett barn som jag valt att skaffa på egen hand med DI i Danmark?   

Fast reglerna handlar ju faktiskt enbart om barnets bästa, även om de baseras på normer som inte följt samhällsutvecklingen helt.
Om vi ska köra helt fri tolkning av andras inlägg här så kan jag säga att jag tycker det är förkastligt att du tycker att vem som helst ska få gratis IVF av landstinget och ifrågasätta om du själv betalar skatt.
Vad sägs om att läsa det som skrivs i stället så att vi får till en intressant debatt i stället för att förstöra tråden med pajkastning?

Vilken snäv syn på förhållanden. Skaffar man barn ihop så är man inte ensamstående även om man väljer att bo på två olika adresser. Det är ju ännu ett bevis på hur normfixerade vi är. Gör man inte som alla andra så räknas inte förhållandet.

Och FEMMIS är väl en organisation för ensamstående som fått barn genom insemination, det är ju inte vad det här handlar om.