Kejsarsnitt, + och -

Jag födde mitt första barn vaginalt och det andra med kejsatsnitt. Förutom de risker som finns att googlea för både barn och moder rent fysiskt tyckte jag att fördelarns med VF var att amningen kom igång lättare och att man återhämtade sig så snabbt. Negativt var att smärtan vid utdrivningsfasen var så hemsk att den gjorde att jag var för rädd för att föda igen, därav KS vid barn två. Positivt med KS var att jag slapp genomgå en till VF. Negativt var att amningen krånglade i början (det kanske den skulle gjort ändå men det är vanligare vid ett KS) och att återhämtningen tog längre tid. Kunde inte lyfta det äldre syskonet, hade svårt att gå och vända mig i sängen osv första två veckorna. För mig var helt klart KS en bättre upplevelse men detta pga att min första förlosning blev lite av ett trauma för mig. Skulle dock inte bytt ut den mot något i världen då den trots det negativa var en otrolig upplevelse och gav mig min dotter.

Tack för bra svar??

Så lite så, det är bara att fråga om du undrar något speciellt :)

Kejsarsnitt var tryggt och bra, men opersonlig miljö (steril operationssal o grönklädda människor) och jag hade svårare att ta till mig barnet direkt efteråt. Inte särskilt ont, tog alvedon några dagar men inget annat. Tog lång tid för magen att dra ihop sig och kroppen återhämta sig. Amningen kom igång sent, blev massa krångel och fick till slut ge upp.

Vaginal förlossning var det häftigaste jag varit med om, ja smärtsamt förstås men så värt det och gav en adrenalinkick utan dess like. Mer personligt med bara en barnmorska, min sambo och jag i ett vanligt rum. Ont i underlivet i nästan 2 veckor, svårt att sitta etc. Hade lättare med anknytningen efteråt. Amningen funkade fint.

Tack för svaret ????

Nu har jag bara fött vaginalt men jag upplevde det inte särskilt häftigt men heller inte traumatiskt. Gick söder en del och blev separerad från mitt barn direkt efter födseln för att opereras. Var likgiltig inför mitt barn i början men kärleken växte sen successivt. Hade svårt att stå och gå i 2 månader efteråt. Kunde börja ta lite längre promenader efter ca 4 månader. Amningen har gått utmärkt hela tiden.

Min syster har genomfört 2 planerade kejsarsnitt och fick barnen på bröstet direkt efteråt. Hennes återhämtning var betydligt bättre än min, hon hade aldrig särskilt ont och amningen har gått utmärkt med båda. 

Har inte genomgått ett ks bara en vaginal förlossning men är utbildad läkare och jag ser såhär på ks:

+

Man vet när barnet ska komma

Ingen risk för underlivsskador i form av bristningar och avföringskontinens

Minimal risk att barnet fastnar, ibland händer det dock att man behöver sugklocka även vid ks om barnet ligger högt alt knasigt

-

STOR bukoperation

Risk för att ärret i livmodern brister vid nästa graviditet

Har urinblåsan eller äggledarna placerats konstigt pga den stora livmodern finns risk att de skadas vid snittet

Risk för blodproppar postoperativt

Barnet är inte helt med på att födas då de missar adrenalinpåslaget som annars finns vid vf, speciellt vid planerat ks, och detta kan leda till andningsproblem hos barnet

Risk för infektion i såret

Vad gäller urininkontinens så finns det ingen skillnad i frekvens hos äldre kvinnor mellan dem som genomgått ks eller vf.

PERSONLIGEN skulle jag aldrig välja ks. Jag tycker att de är brutala när man bara står som åskådare. Ks är ett jättebra alternativ när en vf innebär för stora risker.

Ursäkta OT nu, TS, men hur lång tid tog det för dig innan magen drog ihop sig? Efter min VF såg jag ut som innan graviditeten efter 2 veckor. Nu efter mitt KS har magen inte dragit ihop sig än efter en månad. Hur såg det ut för dig?

2 kejsarsnitt.

Ett akut efter 3 dagars försök att få igång mig. Upplevde detta kejsarsnitt som en ganska chockartad upplevelse. Var svårt att gå från aktiv föderska till passiv op-patient mentalt. Blev dessutom rädd eftersom jag inte var beredd. Efteråt hade jag svårt att ta till mig barnet eftersom jag var så trött och var chockad efter op:n. Återhämtningen var också svårare eftersom jag hade haft värkar så länge innan. Inga problem med amningen.

2:a var ett planerat snitt. Egentligen ville de sätta igång mig här också. Men efter många diskussioner med överläkaren om hur ofta en igångsättning lyckas, hur ofta sugklocka måste användas och hur det påverkar barnet, bestämde vi oss för ks. Ska tilläggas att jag har trångt bäcken, därav beslutet. Detta ks var underbart, härlig stämning i op:n, jag var mycket mer förberedd på att vad som skulle komma och var mycket glad över resultatet = barnet. Inga problem med amningen. Återhämtningen gick också bättre.

KS är en op och det kan vara ganska obehaglig under op:n eftersom man är så medveten under tiden. Det jag har lärt mig på resans gång är att VF inte heller alltid är det bästa för barnet om tex sugklocka måste användas. KS hjälper inte mot den svaga bäckenbotten som jag ändå har. Dessutom finns det mekaniska hinder som kombination barnets huvudstorlek och storleken på kvinnans inre bäcken. Där hjälper inte rätt andning eller avslappning, oavsett vad alla barnmorskor i världen säger.

+ mindre smärta vid själva ingreppet

- MYCKET mer smärta efteråt. 

Hade direkt ont i 9 månader och känner fortfarande av det varje dag och får lite ont ibland efter 3år. 

Visst, alla får inte så mycket besvär efteråt, men många fler än du tror får det. 
Och alla får ju en jobbigare tid på BB än vad de flesta som föder vaginalt får. 

Jag tycker det är ett stort - att man inte får samma möjlighet till att bonda med sin bebis de första dagarna p.g.a att man är helt drogad och sängliggande av smärta och smärtstillande. Plus att  man inte kan bära sitt barn på 5 veckor efteråt. Det är hemskt

Var ditt snitt akut eller planerat? Känner nämligen inte igen mig alls i din beskrivning om att inte kunna bonda med sin bebis pg a att man är drogad av smärta och smärtstillande. Bar mitt barn dessutom direkt utan problem. 

Förstår såklart att det är jätteolika hur man mår efter en operation. Undrar därför om du kanske mådde så dåligt för att det var ett akutsnitt? Jag har gjort ett planerat snitt och det gick bra utan komplikationer.

Det var halv-akut. Dvs de bestämde under förlossningen att avbryta och göra snitt, men det var inte bråttom utan jag fick tid att avbryta värkarbetet och förbereda för operationen. 

Nej jag vet att många inte får jättesvår rehabilitering. Men många får det och det måste man veta. Det är ju en jättestor operation, det är konstigt om du inte har ont ett par veckor efter. 

Första födde jag vaginalt och 2 med pk

BIG minus då jag höl på att dö samma dag efter 2 kejsarsnittet ...

Med 3 kejsarsnittet gick allt kanon

Jag har fött både vaginalt och med akut ks. Min första förlossning gick bra och min andra så låg barnet fel och fastnade i bäckenet, låg i många timmar innan det blev ks.

Jag väntar tredje barnet nu och trots det som hände sist så vill jag inte ha ks igen. Jag väljer hellre att föda vaginalt 100 gånger om.

Jag återhämtade mig snabbare första gången och var på benen direkt.

Ks är en stor operation och det tog ett tag innan jag kände mig 'normal', det kanske är annorlunda med planerat än med akut?

Sen är det tur att möjligheten finns för de som inte vill/kan föda vaginalt. Det är troligtvis annorlunda om man valt det själv så man är inställd på det.

Men att föda vaginalt var en väldigt häftig känsla, vilken kraft man har som man inte trodde :)

Blev akutsnittad då bebisen höll på att dö i magen. Hade aldrig själv valt att göra snitt men nu blev det som det blev. Ser inga fördelar för min egen skull med snitt.

Det jag upplevde som negativt efteråt var:

-mycket smärta första dygnen, tog ett dygn innan jag kunde resa mig upp ur sängen.

-kunde inte byta bindan själv första dygnet.

-ont när jag höll bebisen.

-åt smärtstillande i ca. 3 veckor.

-ont då och då vid ansträngning i ca. 8 veckor.

-obehaget man känner under operationen, du känner vad de gör men det gör inte ont.

-att jag fick ligga själv på uppvak i 4 timmar utan barn och man, barnet var tvunget att vårdas på neo (det ska man tänka på, att om nåt händer kan ni inte vara tillsammans)

-ärret

-fick inte äta eller dricka på 4 timmar efter och var såååå törstig och hungrig.

Det positiva med upplevelsen är att min dotter lever och mår bra och jag är så tacksam att de agerade snabbt och plockade ut henne!

Blev snittad för två veckor sedan, förlossningen startade spontant och det blev akut kejsarsnitt. Detta var första barnet så jag kan inte jämföra med en vaginal förlossning men jag har en positiv upplevelse av mitt snitt. Negativt för min del var att bebisen inte mådde bra (därför det blev akut snitt) och att de därför sprang ut med honom så att jag inte hann se/känna på honom innan de gick ut med honom (mår bebisen bra stannar de till vid mamman och låter henne se och känna på bebisen). Sedan var jag väldigt trött och hade hemsk klåda av spinalen när jag kom tillbaka till rummet och fick träffa bebisen för första gången. Dock så fick pappan en väldigt fin stund med bebisen eftersom han får ha barnet när mamman sys. Eftersom jag inte blev så akut snittad att jag behövde sövas utan bara behövde spinalbedövning så slapp jag ligga på uppvak så jag fick komma tillbaka till rummet och pappan/bebisen efter ca 30min när de sytt klart. Jag hade sedan bara ont på "riktigt" och svårt att ställa mig upp/komma ur sängen de två första dagarna. Sedan har jag inte ens behövt smärtstillande. Hade bara alvedon och diklofenak som smärtstillande så inget superstarkt man blev helt väck av. Känner såklart fortfarande snittet då det bara gått två veckor, men har inte ont heller. Har utan problem kunnat lyfta och fixa också, nästan så att jag får tänka på att hålla tillbaka efter sjukgymnastens råd. Amningen funkar jättebra, men bebisen hade svårt med sugtekniken i början men det fick vi hjälp med på BB och nu helammar jag. Jag känner mig som sagt positiv inför min förlossning och mitt snitt, men har ju verkligen inte fått några komplikationer och vetskapen att vårt lilla knyte förmodligen inte överlevt utan snittet hjälper också. Nu är jag mest orolig över hur det kommer bli vid en eventuell ny graviditet/förlossning.