Klarar inte av hans son

Ja detta är ju en situation du själv försatt dig i TS. Varför fortsatte du relationen när du upptäckte att du inte klarar av sonen? Trodde du att han skulle försvinna?

Det du har att välja på nu, som är acceptabelt beteende, är följande:

!: Bestäm dig för att komma över detta. Jobba ordentligt med dig själv och lär dig att hitta ett annat sätt att tänka om bonusen. Du behöver inte älska honom, men du kan sluta avsky honom. 

2. Separera, och hoppas vid gudarna att din sambos nästa flickvän inte tänker som du själv.

MEN VARFÖR VALDE DU DÅ EN BEGAGNAD MAN MED BAGAGE!?

Inte lätt att hitta en man som var otrogen redan innan ni möttes . Är detta sant så stackars lilla pojke som har så oansvariga vuxna runt sig . Hur ksn man Som Pappa skaffa barn med ett spån som TS oansvarbart .

Håller med Maja här ovan.

Du måste ta tag i dina känslor eftersom sonen inte kommer försvinna och ska du gå runt och avsky honom så kommer det göra livet jobbigt för er allihop...

Vad du inte får göra är att visa din avsky för honom. Hans pappa får naturligtvis ta allt det dagliga med honom så att ni inte nöter på varandra.

Gällande det där med att sova i egen säng... det finns ingen ålder där barn automatiskt är helt självgående. Vissa barn är ängsliga och behöver lite extra... Min son är visserligen bara fem men kommer in mitt i natten några gånger i veckan. Vi har en madrass liggande färdigbäddad på sovrumsgolvet så han behöver bara gå o lägga sig.

Vi gjorde likadant med bonus och hon slutade nog komma in när hon var runt åtta...

klarar du inte av att han kommer tassande och vill sova hos din sambo har ni två alternativ.

1. Din sambo lägger en madrass/ställer en säng i sonens rum och sover därinne de nätter barnet är hos er.

2 Du sover i ett annat rum som är "ditt". Där kan du dra dig tillbaka när du känner att du behöver lite tid för dig själv.

Jag har efter båda våra två barn sovit i eget rum med barnen i ungefär ett år. De vaknade ofra på natten och störde min man som skulle arbeta. När andra barnet föddes sov fortfarande treåringen i vårt rum och blev störd.

Jag sover fortfarande vissa nätter själv i gästrummet då jag arbetar och min man är hemma - och minstingen vaknar fortfarande flera gånger per natt.

Det här handlar inte om dig enbart. Det finns flera inblandade här och de viktigaste är barnen. Din sambos son och hans syskon - er gemensamma.

Du är vuxen och du behöver komma tillrätta med dina känslor. Pojken har lika stor rätt som du och ditt barn att må bra i sitt hem.

Tror du har väldigt fel i dina siffror och låter fördomarna ta över..

Känner du några bonusmammor? Avskyr de männens barn?

Min egen erfarenhet säger att det är ytterst ovanligt. Jag känner flera bonusmammor (är själv en) och ingen avskyr sina bonusbarn. En del älskar dem (däribland jag) och de som inte älskar dem tycker om och respekterar dem. Däremot har flera problem som situationen drar med sig men som inte har med barnet i sig att göra.

Det är inte din uppgift att ta honom när pappan är på jobb. Pappan själv måste ta ansvaret om du väljer att inte dela det.

Jag tycker det är helt ok att åka på resor utan alla barn OM det inye alltid är så. Dvs så länge alla barn får följa med ibland så kan man åka på ngn resa när bonus är hos mamma. Man kan inte planera och leva enbart vv. Men det är INTE ok att ALLTID åka utan bonus barnet. Hans pappa och ert gemensamma är hans familj.

Jag tror inte TS är unik i att känna som hon gör. Jag har både hört och sett ett o annat. Det konstiga är vad vissa pappor väljer att utsätta sina barn för. Det kan ju inte ha undgått pappan att du avskyr hans barn.

Jag har också hört och sett ett o annat, och jag har inte träffat en enda bonusmamma som avskyr sina bonusbarn på det sättet som det nu har kommit två trådar om på mindre än ett dygn... Nästan så de känns påhittade.
Man kan avsky vissa situationer, man kan vara trött på att få ta ansvar för barn som inte är ens egna etc etc. Men att avsky barnet/barnen i sig tror jag är mycket mycket ovanligt.