• Anonym (Ofrivillig)

    Klarar inte av hans son

    Min sambo och jag har tillsammans en liten kille på 2 månader och min sambo har sedan tidigare en son som är 6 år. Mitt problem är att jag verkligen avskyr hans son. Jag tycker han är gnällig, tjatig och ofta äcklig och smutsig.

    När han ska sova läser min sambo alltid en saga. Det är väl helt okej, men sedan ska han nattas, det vill säga man måste ligga kvar tills han har somnat. När min sambo sedan kommer och lägger sig kommer pojken tassande. Är han inte tillräckligt gammal för att kunna sova i egen säng? Vad ska jag göra åt min avsky? Jag kan verkligen inte finna något jag tycker om hos honom.

  • Svar på tråden Klarar inte av hans son
  • todo nada

    Jag fattar faktiskt inte den här grejen med vuxna människor som tycker illa om barn..? Ska inte vishet komma med ålder sägs det? 

    Barn är barn, dom är under pågående utveckling och uppfostran, dom är gnälliga ibland, och bråkiga och t.o.m skitjobbiga i perioder. Det är så normalt beteende som det kan bli... 
    Därför vill jag rekommendera dig ist TS att söka hjälp, för det är inte barnet det är fel på, det är du.

    Hur urbota dum är man inte om man väljer att skaffa ett gemensamt barn dessutom med pappan till ett barn du ogillar? Verkligen bra planerat där TS... 

  • Zpree
    Anonym (usch) skrev 2015-04-14 14:09:15 följande:

    Ännu konstigare är det hur man kan förvärra situationen genom att skaffa ett gemensamt barn. Jag kan möjligen förstå hur man i ett svagt ögonblick kan bli tillsammans med någon vars barn man ogillar, men att blanda in ytterligare ett barn kan väl knappast underlätta relationerna i familjen?


    Ja man tror väl att barnen hör ihop med mamman. Och då kan man skaffa barn med mannen och skapa sin egen familj. En ensamstående mamma tror inte jag ses på samma sätt. Där räknar väl partnern mer med att barnen finns och kommer finnas där.
  • Anonym (acc)
    todo nada skrev 2015-04-14 14:20:03 följande:

    Jag fattar faktiskt inte den här grejen med vuxna människor som tycker illa om barn..? Ska inte vishet komma med ålder sägs det? 

    Barn är barn, dom är under pågående utveckling och uppfostran, dom är gnälliga ibland, och bråkiga och t.o.m skitjobbiga i perioder. Det är så normalt beteende som det kan bli... 
    Därför vill jag rekommendera dig ist TS att söka hjälp, för det är inte barnet det är fel på, det är du.

    Hur urbota dum är man inte om man väljer att skaffa ett gemensamt barn dessutom med pappan till ett barn du ogillar? Verkligen bra planerat där TS... 


    Jag håller med dig!

    Fast jag tycker helt ärligt att pappan är ännu dummare... det är han som har föräldraansvaret för sin son och han väljer att skaffa barn med en kvinna som inte ens gillar hans son.

    Och så undrar jag dessutom (som flera andra) om TS är på riktigt eller bara skriver en tråd för att ge exempel på trådar startade av elaka bonusmammor.
  • tankfull
    todo nada skrev 2015-04-14 14:20:03 följande:

    Jag fattar faktiskt inte den här grejen med vuxna människor som tycker illa om barn..? Ska inte vishet komma med ålder sägs det? 

    Barn är barn, dom är under pågående utveckling och uppfostran, dom är gnälliga ibland, och bråkiga och t.o.m skitjobbiga i perioder. Det är så normalt beteende som det kan bli... 
    Därför vill jag rekommendera dig ist TS att söka hjälp, för det är inte barnet det är fel på, det är du.

    Hur urbota dum är man inte om man väljer att skaffa ett gemensamt barn dessutom med pappan till ett barn du ogillar? Verkligen bra planerat där TS... 


    Jag tycker inte heller att det är bra planerat av TS. Men däremot tycker jag inte att det är konstigare att inte personkemin stämmer mellan en vuxen och ett barn än mellan två vuxna. Alla de vuxna som man ogillar har ju faktiskt varit barn en gång.
  • Pescetarian
    tankfull skrev 2015-04-14 18:09:19 följande:

    Jag tycker inte heller att det är bra planerat av TS. Men däremot tycker jag inte att det är konstigare att inte personkemin stämmer mellan en vuxen och ett barn än mellan två vuxna. Alla de vuxna som man ogillar har ju faktiskt varit barn en gång.


    Men snälla! Det är STOR skillnad på att vara barn och inte gilla ett annat barn, eller att vara vuxen och inte gilla en annan vuxen - än att vara vuxen och ha agg mot ett litet barn. Då har nog den vuxnes hjärna stannat nånstans i utvecklignen.
  • Varit där

    Jag känner igen det, kan ibland tyvärr känna så mot min bonus dotter men jag försöker tänka hur jag skulle känna om någon tyckte så om min dotter vilket hjälper. Men sen är hon lite efter i utvecklingen och kan inte läsa sociala koder och så som man borde och hon kräver lite mer ibland vilket är jobbigt vissa dagar.

  • Brumma
    Pescetarian skrev 2015-04-14 18:24:20 följande:

    Men snälla! Det är STOR skillnad på att vara barn och inte gilla ett annat barn, eller att vara vuxen och inte gilla en annan vuxen - än att vara vuxen och ha agg mot ett litet barn. Då har nog den vuxnes hjärna stannat nånstans i utvecklignen.


    Fast alla barn ÄR inte speciellt trevliga... Bortskämda översittare som tror deras sätt är det enda rätta är inte roliga att ha runt sig vare sig det är barn eller vuxna tex...
  • Pescetarian
    Brumma skrev 2015-04-14 18:33:18 följande:

    Fast alla barn ÄR inte speciellt trevliga... Bortskämda översittare som tror deras sätt är det enda rätta är inte roliga att ha runt sig vare sig det är barn eller vuxna tex...


    Hur man som vuxen kan provoceras av ett barn, är för mig helt jävla obegripligt!

    Ett barn som INTE ser sig själv som störst, bäst och vackrast är...tja, inte som andra barn, helt enkelt. - Det är alltså NORMALT att som barn ha ett stort ego och det tillhör den _normala utvecklingen_ att se sig själv som Jordens mittpunkt. Fortsätter utvecklingen sedan att gå framåt, så ökar egot på i tonåren, för att sedan avta mer och mer, tills det till slut släpper och man kan räkna sig själv som VUXEN!
  • todo nada
    Brumma skrev 2015-04-14 18:33:18 följande:

    Fast alla barn ÄR inte speciellt trevliga... Bortskämda översittare som tror deras sätt är det enda rätta är inte roliga att ha runt sig vare sig det är barn eller vuxna tex...


    Fast barn gör ju såna saker för att dom inte förstår bättre. Vuxna vet ju i regel hur man ska bete sig, även om inte alla efterföljer det dom lärt sig.

    Jag kan inte förstå hur man kan tycka illa om ett barn som inte kan hållas ansvarigt för ev dåligt beteende?

    Rör det sig om ett extremfall får väl de vuxna runt barnet istället se över sina metoder för uppfostran. Men att tycka illa om barnet..? Nae... Fel, fel, fel...
  • Brumma
    Pescetarian skrev 2015-04-14 18:43:42 följande:

    Hur man som vuxen kan provoceras av ett barn, är för mig helt jävla obegripligt!

    Ett barn som INTE ser sig själv som störst, bäst och vackrast är...tja, inte som andra barn, helt enkelt. - Det är alltså NORMALT att som barn ha ett stort ego och det tillhör den _normala utvecklingen_ att se sig själv som Jordens mittpunkt. Fortsätter utvecklingen sedan att gå framåt, så ökar egot på i tonåren, för att sedan avta mer och mer, tills det till slut släpper och man kan räkna sig själv som VUXEN!


    Nej. Att vara översittare är inget som varje barn är. Och det är inte heller samma sak som att se sig själv som jordens mittpunkt..

    Sedan sa jag inte att jag lät mig provoceras av barn utan att alla barn inye är trevliga. Deras sätt beror dock väldigt ofta på uppfostran (eller snarare frånvaron av uppfostran) och det är föräldrarna som i de flesta fall bär ansvaret. Dock är det barnet som ger uttryck för föräldrarnas miss i uppfostran...
Svar på tråden Klarar inte av hans son