Min resa, söker människor med liknande erfarenheter!

Nu är vi inte i exakt samma situation men väldigt liknande. Jag är mamma till en underbar liten tjej på 1,5 år som tillkommit genom äggdonation, dvs hon delar bara gener med sin pappa men inte med mig. Fick veta att jag inte kan få barn naturligt när jag var ca 10 år så chocken att få veta det när man håller på med barnaskapandet delar jag inte utan det har jag varit medveten om större delen av mitt liv. Däremot att vara mamma till ett donatorbarn.

Innan dottern föddes hade jag inga betänkligheter alls ang att få barn med donerad könscell och dessa har både förstärkts och förändrats. Känslan att hon är vår till 100% har förstärkts tusen gånger om, finns inte på kartan att dottern på något sätt skulle ha en annan mamma. Hon finns till tack vare mig och min man, givetvis med hjälp av donatorn som jag alltid kommer vara evigt tacksam. Dottern är en kopia av sin pappa, faster, farmor och ena kusin vilket givetvis är väldigt fint. Innan hon föddes trodde jag aldrig att jag skulle sakna att se mig i henne men ibland kan jag tänka tanken att vars finns jag? Men det är inget som påverkar mig eller jag känner sorg över för det är mig hon kommer till för att få tröst och det är det som räknas. Slutligen så har jag insett att hon är en egen liten individ med egen vilja och tankar och inte en förlängning av varken mig eller min man och jag har fått förmånen och gåvan att vara hennes mamma och följa henne i livet oavsett vems gener hon bär.

Hoppas mina tankar kan vara till hjälp. Pratar gärna mer om du vill.

Hade känslan att dottern var min ända från att jag plussade. Detta förstärktes när jag började känna sparkar inifrån.

Tror att två tankar och frågor kan hjälpa dig.

Vad är det viktiga, att få ett barn att älska, guida och följa i livet eller att ha en genetisk avkomma?

Om du ser till dig själv, skulle du kunna se någon annan än de du vuxit upp med och som uppfostrat dig som dina föräldrar?

Ja mina tankar har alltid kretsat kring ATT jag ville få ett barn och bli mamma. Hur det hela gått till har varit mindre viktigt.

Det låter som att du med din historia kommer bli en fin mamma och insett vad som det innebär att vara en god förälder.

Kul att kunna vara till hjälp och jag törs garantera att när ni har erat underverk så kommer du att älska det obegränsat som du säger och inte förstå hur ni kunde tänka sådana tankar innan. För det kommer vara ERAT barn som ni fått förmånen att vara föräldrar åt oavsett vems gener han/hon har.

Lycka till och håll mig gärna uppdaterad om hur det går för er om du vill.