Hon släpper inte ut barnen

Jag orkar inte gå tillbaka i den här tråden men jag tror nog att mamman anade att TS tänkte prata med henne - vilket hon ju tänkte. Du skriver ju själv att TS inte gjorde rätt som la sig i och det är just det beteendet som jag vänder mig mot -det betyder inte att jag tycker att mamman handlade jättebra i situationen heller!

Men jag håller helt enkelt inte med dig i ditt svart-vita påstående om att alla på FL stöttar mammor och vänder sig mot de sk. bonusmammorna. Själv tittar jag på varje situation för sig och eftersom jag är mamma och har varit bonusmamma så kan jag sätta mig in i båda situationerna, men alla människor är så olika och sammansättningarna av familjesituationer är ju också olika!

Jag känner inte mamman i TS tråd men med tanke på att TS nu fått en liten bebis med mammans fd man och detta blir ett halvsyskon till mammans egna barn så kan jag tänka mig att känslorna svallar hos mamman och man kan kanske hysa lite respekt även för detta? Även då man är vuxen kan man ibland handla irrationellt och i affekt - det är inte ett bra sätt att handla på men faktiskt förståeligt ibland! Jag tycker nog att pappan och TS och deras bebis på sätt och vis har ett övertag mot mamman som är ensam och kanske ledsen för detta. Vad vet jag, jag kan bara föreställa mig hur det kan kännas för henne och kanske har jag helt fel.

Ni som ser på era fd mäns nuvarande partner på det här sättet, att de inte är mer än "nya kvinnan", ser ni på era nuvarande män på samma sätt? Att de för alltid är den "nya mannen" och aldrig kommer ha samma ställning i ert liv, eller samma plats i era hjärtan som mannen ni var tillsammans med innan?

Är det bara den första kärleken som gäller? Eller den första kärleken som man fick barn med? Vad är det som definierar den nya kvinnans lägre ställning än kvinnorna som funnits tidigare - förklara gärna.

Var är logiken i att överhuvudtaget sätta mammor mot sk. bonusmammor hela tiden och hårddra allt in absurdum? Titta på EN situation i taget och dra inga slutsatser om ALLA mammor eller ALLA styvmammor.

Jag har inte sagt att det var bra gjort av mamman i det här fallet att inte öppna dörren, men jag kan tänka mig att hon kände sig trängd. Jag tyckte TS agerande var taskigt och onödigt så jag kritiserar det. Mamman agerade utifrån TS drag och hela situationen hade kunnat undvikas. Vi vet bara vad TS berättat, men utifrån det hon sagt så GISSAR jag att det kan finnas svartsjuka eller avundsjuka med i bilden, vilket jag redan sagt är en irrationell känsla men trots allt mänsklig.

I detta fallet är det TS som har mannen och bebisen och mamman är ensam, låt oss ta en situation i taget.

Det var TS som kom och knackade på dörren och trängde sig på mamman, trots att hon visste att mamman inte ville och mamman reagerade på detta. Det är inte mamman som kom och trängde sig på TS. Varför försvarar du det beteendet hos TS? Jag tycker att hon förvärrade situationen genom sitt agerande. Och det är ju den här situationen tråden handlar om.

Nej, jag tycker inte att det var nödvändigt att TS kom dit och satte barnen mitt i en situation som hade kunnat undvikas helt och hållet. Hon visste ju sen innan hur mamman var. Pappan och mamman kan gå på samarbetssamtal, TS och mamman kan prata när barnen inte är närvarande. 

Hela resonemanget med att mammor är si och bonusmammor är så är otroligt inskränkt och dömande - jag fattar inte hur man inte kan se individernas beteende utan att klumpa ihop dem som du gör. Löjligt och barnsligt. Jag är inte intresserad av att lägga mer energi på att föra nån sorts allmän diskussion om biomammor och bonusmammor - jag tycker att bägge parter i just det här fallet har betett sig illa, och det har jag också påpekat. Jag ser ingen anledning till varför TS var tvungen till att tvinga sig på mamman och vad för gott som skulle komma av detta - och därför ser jag inga förmildrande omständigheter. Jag tycker situationen kunde skötts smidigare. Det betyder INTE att jag för alltid håller med mammorna - om nu nån är dum nog att dra den slutsatsen!