Hon släpper inte ut barnen
Jag är i behov av tankar och reflektioner hur jag ska hantera denna situation.
Jag har varit tillsammans med min man i tre år, vi är gifta o har barn. Problemet är att hans exfru verkar fullkomligt hata mig utan att vi någonsin ens har pratat med varann. Det var inte jag som orsakde deras skilsmässa kan jag tillägga. Jag kom in i bilden ett år efter de gjort slut.
problemet är snarare att hon inte tycker att en annan tjej ska ha något som helst med hennes barn att göra. I tre år har hon visat sitt förakt mot mig men barnen har ändå accepterat mig och vi har roligt ihop när vi ses.
Tyvärr är de bara hos oss varannan helg eftersom hon flyttade till en annan kommun i samband med skilsmässan.
I förra veckan fick jag liksom nog av allt så jag bestämde mig för att jag måste lyckas träffa henne o se henne i ögonen för att fråga henne vad hon anser jag gör fel o hur vi kan lösa det. Jag bad därför min man att säga att jag häntar barnen den dagen. Då fick han svar att de stannar hos henne i helgen i så fall. Jag körde ändå dit för att äntligen lyckas möta henne o prata. Jag har hitills inte fått närvara någonstans där hon är och de gånger vi träffats har hon inte ens tittat på mig. Jag tänkte att om jag kör o hämtar dom istället för min man måste hon möta mig.
Det som då händer är att hon inte öpppnar dörren o barnen gråter o alla skriker i hallen. Jag väntade en halvtimme, satte mig i bilen o provade ringa henne o smsa henne utan svar. Hon ringde o fullkomligt skällde ut min man o sa åt honom att komma istället. Det slutade med att hon körde o lämnade dom (10mil tur o retur). Allt för att de inte skulle åka med mig.
Jag kom hem en liten stund innan de kom så när jag såg henne lämna av barnen gick jag ut för att prata med henne.. o återigen försöka förstå vad som är fel. Då lägger hon sig pä gasen o far iväg..
Min man har försökt prata med henne mååånga gånger men det enda svar hon har är att jag inte har med hennes barn att göra. De har en mamma o en pappa, det räcker.
De ska nu på sammarbetssamtal.
Hon har sökt sammarbetssamtal för att hon tycker min man gör helt fel och hon börjar mer o mer se till att barnen kommer mindre o mindre o att min man får mindre o mindre rättigheter.
Jag blir mer o mer ffrustrerad och trött på hela situationen....
Barnen är 8 och 13.
Några spontana tankar?
Hon får fortsätta hata mig bäst hon vill.
Jag tycker däremot det är roligt att följa er som gör allt för att spela oförstående och dumförklara mig m.m. Jag är däremot inte rätt person för er eftersom det lär kvitta vad ni skriver så känner jag inte den känslan ni vill att jag ska känna. Däremot tänker jsg att det är synd att så många har behov av att ned nedvärdera andra för att höja sig själva. Det tyder på mycket dälig självkänsla. Nu menar jag inte alla kloka svar jag fått, både de som håller med mig och andra. Många av er har på ett bra sätt förklarat vad de tycker och tänker utan för den sakens skull behöva fördumma. Era råd och tips tar jag tacksamt emot