Hej! Har länge följt tråden men inte vågat skriva något. Hoppas ni inte tar illa upp för att jag "spionerat" lite och hoppar in nu.
Tänkte höra vilket bf-datum ni går efter, det ni själva räknat ut beroende på äl, fått vid kub eller rul? Det kan ju lätt skilja en hel del mellan dessa datum. Blev själv förvånad att de faktiskt flyttade datum på mig när jag gjorde rul, har för mig att jag fick behålla datumet från kub med första barnet.
Tack för svaren. Känns lite konstigt att de flyttar datumen ibland men inte för alla. Men å andra sidan lär väl bebis göra som den vill oavsett!
Ojoj vad tiden går fort. För ett tag sen tyckte jag att magen knappt syntes, nu känns den så stor så jag börjar nästan fundera på om huden kommer spricka. (Har ingen gigantisk mage ändå, är väl normalstor).
Sen när jag tänker på att det kan vara allt från några timmar till över en månad innan bebis kommer så känns det hur overkligt som helst. Vill ju helst klara mig några dagar in på det nya året, att gå över tiden vill jag inte ens tänka på (då lär väl magen spricka, haha).
Borde kanske ha den där BB-väskan redo ändå, man vet ju aldrig...
Är beräknad till 18:e januari (13:e enligt kub). Det är visserligen några dagar kvar tills dess men vem vet vad bebis hittar på, kan ju lika väl födas redan idag. Rent praktiskt är det mesta redo för bebis här och det finns bara småsaker kvar att kolla (mest för mitt kontrollbehov). Men jag är då verkligen inte redo för att bli tvåbarnsmamma! Det känns nästan större med andra barnet än att bli mamma första gången. Förstår inte hur jag ska räcka till! En liten bebis som behöver mig är en sak men samtidigt finns det även en tvååring som också behöver mig. Så var det inte sist. Antar att det inte finns något sätt att bli redo på, får bara önska att allt går bra.
Ojoj idag har det tydligen blivit trångt i magen! Har fått flera ömma punkter under dagen då bebis tycks göra allt för att få lite mer yta att röra sig på. Skönt att känna rörelser visserligen men börjar känna mig lite blåslagen. Tänker dock inte berätta för bebisen att det finns en väg ut, det håller jag helst hemligt tills efter nyår!
Fler än mig som analyserar minsta lilla grej som händer i gravidkroppen och funderar på om det är dags snart? Lite mensvärkliknande känsla inatt, låg och funderade på vad det kunde betyda ett tag innan jag somnade om. O bara en sån sjuk sak som flytningar (ursäkta ämnet) men snacka om att bli fixerad vid dem. Har de ökat, är det lite blod i, någon slempropp på väg? Nästan så jag vill tända lampan på mina nattliga toabesök bara för att kunna analysera även då... Är väl bara att inse att min gravidhjärna är tokig, så här skulle jag inte vara annars!
Låter som det är fler än mig som funderar en del ja. Min sambo följer visserligen med till MVC och engagerar sig på det sättet men har då aldrig hört någon fundering på om något är på gång från honom, han räknar med att jag lär informera om det helt enkelt. Önskar jag var lite mer sån också...
Här är det också en tvååring men just nu riktigt pappig vilket fungerar bra då pappan är långledig över jul. Dock har hon varit sjuk de sista dagarna så de två har i princip bott i soffan och jag tagit hand om resten. Insåg att det är stor skillnad på att gå och handla och lassa allt i barnvagnen mot att bära hem kassarna i handen. Var ingen kul upplevelse precis. Det högg till lite här och där minst sagt och tog mer energi än jag räknat med. O alla sammandragningar, höll på att bli tokig! Men ja, vi är ändå två vuxna hemma just nu så har det riktigt lyxigt mot vissa av er andra på det sättet. När hon piggnar till igen så är det inte bara jag som behöver aktivera henne, grymt skönt!
Läskigt att åka in för tul och höra att det inte ser bra ut men skönt att de agerade direkt och att det gått bra! Hoppas ni har lika underbar personal på neo där ni befinner er som de vi träffade under vår tid på neo för två år sen. Trots en läskig start kände vi oss trygga. Lycka till nu!!
WiMe06 - pumpningen är inte direkt det trevligaste minnet från de 11 dagarna vi var på neo. Från första gången då jag naivt trodde att det fanns mjölk i brösten och det enda som fanns i behållarna var 1-2 droppar och lite kondens efter 15 minuter med pumpen. Ville bara diska bort det men personalen stoppade mig då det var dyrbara droppar. Sakta ökade mängden och efter några dagar var det jag som ställde in de stora flaskorna med mjölk i kylen på avdelningen. Det gav något till slut iaf! (förutom slitna bröstsmärtor då jag hade för små trattar först)
Men nätterna då det först var amningsförsök där bebisen knappt orkade försöka ens, följt av sondmatning och sen pumpningen på det. Usch och fy, jobbigt och kämpigt. Tog nästan en timme och så skulle det ske var tredje timme... Då var det riktigt jobbigt och hade inte amningen gett något vid första nattpasset då sa jag till slut nej till den biten och pumpade bara. Personalen fick sondmata istället så jag fick sova något.
Men minns fortfarande känslan när jag satt på rummet med en tratt över varje bröst och inte kunde göra mycket mer än att stirra in i väggen en kvart när pumpen jobbade på. Till slut tyckte jag den sjöng "pumpa, pumpa, pumpa.. puuuuuumpa, puuuuuumpa, puuuuuumpa" beroende på vilket intervall den körde för tillfället. Var inte så jag hade tänkt mig första tiden som mamma precis.
Lycka till med pumpningen och hoppas amningen snart fungerar! Flaskmatning är ju inget dåligt alternativ heller numera om du väljer det istället.
Haha slitna bröstvårtor inte smärtor ska det ju stå, men visst det var ju smärtsamt så lite rätt hade mobilen i det stavningsförslaget.