Inlägg från: mirakelspektakel |Visa alla inlägg
  • mirakelspektakel

    BF Januari 2016 :)

    De senaste 2 dagarna har jag känt en molande smärta i underlivet, typ som mensvärk. Mår ännu mer illa än vanligt och har spytt mer än vad jag gjort de senaste veckorna. Har knappt kunnat sova alls. Dessutom har bebis vart väldigt aktiv... Är i v 31 nu, är detta sammandragningar? förvärkar? Bebis som borrar sig neråt? Någon som känner igen sig?

    Var ju hos BM i fredags och då sa hon att bebis ligger med huvudet neråt men högt upp så hon är inte alls fixerat sig...
  • mirakelspektakel
    minahjärtan0609 skrev 2015-11-22 19:26:56 följande:
    Precis så kände jag för några veckor sedan, ca 30-31. Jag tror likson du att bebis borrar ner sig. Min var fixerad i v 33.
    WiMe06 skrev 2015-11-22 19:17:13 följande:
    Är det sammandragningar skulle du känt att magen blir hård och sen att det släpper när sammandragningen är över.
    Men det låter nästan som det kan bero på att bebis borrar ner sig mer. Men vågar inte säga helt klart att det är det det beror på. Har hört att en del kan känna mer illamående när bebis borrar ner sig.
    Tack för svaren, blev lite nojig, åt något som inte var 100% genomstekt precis innan detta satte igång, men jag är rätt säker att det var en ren tillfällighet efter att jag läst på om inkubationstid. Vilken vecka brukar de fixera sig?
  • mirakelspektakel
    amalie79 skrev 2015-11-22 10:49:05 följande:
    Du har rätt, men bor man i flerfamiljshus kan man bara låta dem hållas till en viss gräns tyvärr :)

    En gång gjorde jag som med katten, jag sprutade vatten med blomsprutan på dem, de blev väldigt spaka
    Haha. Har du sett dessa annars? 

    www.huffingtonpost.com/2013/01/24/get-along-shirt-kids-reddit-photo_n_2542136.html 

    Jag har inte själv testat men jag tror att den skulle vara rätt effektiv iaf nån gång, kan tänka mig killarnas förvånade miner när denna kommer fram.
    WiMe06 skrev 2015-11-22 17:20:03 följande:
    Vad klok du låter, ska nog testa lite av dina tankar här hemma tror jag. Man ska bara ha tålamodet att lyssna på dem dem första gångerna. Haha. Näe, men det är väl bra att dem får lära sig att själva reda ut situationer som dem själva skapar. Det märker jag ju här hemma, dem är väldigt mkt för att skvallra på varandra om allting hela tiden, men det brukar jag ignorera när dem kommer så.

    Måste rekommendera denna blogg: 

    petrakrantzlindgren.se/

    och boken Fem gånger med kärlek. 

    Därifrån kommer den mesta av klokheten ifrån :)
  • mirakelspektakel
    WiMe06 skrev 2015-11-22 22:46:30 följande:
    Tack för tipset. Fastnade för många tankar redan i första inlägget. Det finns nog mkt bra att läsa där och som man själv kan bli bättre på också.
    Det var så lite så. Ja det svåra är ju inte att veta hur man ska göra utan faktiskt göra det när det är ett skarpt läge - man är ju inte mer än människa. Jag såg ett annat program dessutom med en kvinna som var barnpsykolog och sociolog tror jag och hon sa en så befriande sak att när barnen "trotsar" så utvecklas de, men de gör det genom att se till att vi vuxna också hamnar nere på barnnivån (barnen ser till att vi blir så jävla arga så att vi tappar det). och hon sa att hon vägrade att gå in i fällan att man inte får bli arg, utan att det viktig att kunna bli det och att det viktigaste var att man blev sams på ett bra sätt efteråt. Sen ska man ju självklart göra sitt främsta för att inte kränka barnet när man blir arg, men om man tittar på listan som hon Petra räknar upp i inlägget för hur lärarna kränker barnen i skolan så är det fasen svårt...
  • mirakelspektakel
    Seven Costanza skrev 2015-11-23 03:09:59 följande:

    Åh vad jag blev ledsen nu, sitter här och gråter... Vi var på en jättebra förlossningsinformation och jag tyckte att jag fick fin kontakt med en förstagångsmamma som bor typ en kvart från mig, så efteråt frågade jag om jag kunde få hennes nr för att följa med dit hon går på yoga (jag är inte alls särskilt intressrad av yoga men fick ju komma på något svepskäl för att inte vara för påflugen) jo men så sa hon att jag kunde säga mitt nr istället så kunde hon messa mig för hon hade sin telefon i handen...

    Tror ni att jag dubbelkollade att jag fick nåt sms? Nä, jag hade telefonen på ljudlöst i väskan och nu när jag kommit hem har jag inte fått något sms. Vet ju inte om jag sa fel nr (men jag TROR att jag kan mitt amerikanska nr nu), eller om där inte var någon mottagning, eller om hon inte alls var intresserad av någon kontakt. Så himla ledsen jag blev nu. Vi fick kontaktuppgifter till ett annat par som faktiskt visade sig bo på samma som oss och det var ju jättekul men det känns ändå skit med den här andra tjejen för jag känner ju verkligen INGA andra gravida här och har typ en enda potentiell annan kompis på gång här (en ickegravid tjej). Jag är normalutåtriktad, inte superduper men inte blyg och det har ändå varit mkt svårare än jag trott att ta kontakt/lära känna folk. Hoppas jag kan få tag på den här föräldragruppstjejen på något annat sätt med hjälp av kvinnan som höll i kursen för att se om det bara blev fel någonstans men just nu känns det bara SKIT rent ut sagt att vara gravid i ett annat land och jag saknar min bästis så mycket att jag sitter och bölar.


    Åh gumman, jag har själv flyttat två gånger själv till nya länder. Det är skit jobbigt de första månaderna, speciellt om du inte har någon naturlig anknytning att träffa människor på. Det är lite som en flaskhals, det svåra är att hitta en person man kan umgås med, när man väl gjort det så brukar man lära känna två personer till genom den första och sen två personer till genom varje ny person man lär känna.

    Det blev säkert bara nåt fel med numret. Jag har ingen aning om vad alla andra kvinnor har för sig om dagarna, men jag misstänker att en del jobbar och andra är hemma och då fördriver sin tid med antingen shopping, träning eller typ hänger på nåt fik? Vad jag vet generellt om amerikaner är att de ska vara lätta att lära känna ytligt men svårare att bli vän med. Tvärtemot oss svenskar med andra ord. Så mitt råd är att börja prata med alla du träffar och se till att hänga på de ställena kvinnor i din ålder i typ samma situation hänger. Kanske är någon lekpark ett bra ställe att sitta och plugga på? 
  • mirakelspektakel
    qatteriin skrev 2015-11-23 08:34:32 följande:

    Jag har också svårt att packa bb-väskan eftersom jag också lever i myskläderna jag skulle vilja packa ner! :-P Kappahl hade så sköna yogabyxor som jag levde i hela förra graviditeten men de har slutat med dem nu, annars hade jag köpt ett par nya, de jag hade blev på riktigt utslitna, hehe. Men om det inte tillstöter komplikationer kommer vi ju behöva åka hem rätt snart ändå och annars får väl maken åka och hämta grejer.

    Jag har en redig förkylning på gång som satt sig på bihålorna, jag har inte tid att bli sjuk!! Om jag blir vanligt sjuk så måste jag ju ha läkarintyg direkt eftersom jag redan är 50% sjukskriven. Hoppas jag kan vila bort det på mina 50%...


    BB-väska! Känns som det är en evighet till det blir aktuellt! Har ju inte BF förän den 29 jan så det är ju nästan en månads skillnad mot er som har det i början av jan. Sen har jag ställt in mig på att jag kommer gå över tiden, så 10 feb låter som ett realistiskt datum då lillan kommer komma ut! När är det dags att packa väskan egentligen? Hur många veckor innan? Hur mycket försvinner av magen direkt efter förlossningen? Är det samma mamma kläder som gäller som innan eller kommer dessa typ trilla av? Jag kan ju fortfarande ha mina vanliga byxor bara de är låga i midjan, även fast de inte är sköna. Det låter som en bra idé att köpa ett par mjuka men snygga byxor, tänker dock att de kanske bör vara av det lite tjockare slaget, dels om det är kallt på bb, men även för man kanske inte vill visa upp att man typ går omkring med en binda i samma stl som en blöja?  
  • mirakelspektakel
    amalie79 skrev 2015-11-23 10:34:06 följande:

    Bm-besök idag, v 32+2. Supernormal på alla sätt och bebis ligger med huvudet nedåt.

    Första gången jag blev lite besviken på min bm. Sambon var med och försökte hjälpa mig med att tala om min förlossningsrädsla. Han nämnde tom att jag trott jag ska dö. Hon kunde inte riktigt ta detta till sig, hon tycker att jag är ju så frisk och graviditeten komplikationsfri och sambon så stabil, och jag med.

    Ja det är ju sant- förutom när det gäller rädslan.

    Hon drog det där med att smärtan har en mening man får den största belöningen som finns, och då sa jag faktiskt att det kräver ju att man ser det så och att jag inte var säker på om jag ville ha barn ens när jag blev gravid. Men det verkade inte gå in riktigt.

    Sambon höll med när vi kom ut. Det enda hon sa är att vi kan skriva ner lite av detta i v 35 om jag vill.

    I v 37 ska jag träffa en annan bm men det känns lite sent att dra detta igen då, och egentligen finns det inget de kan göra. Det är ju jag som måste lösa detta.

    Men jag fortsätter skriva mina brev till mina anhöriga så länge. Det kan aldrig vara fel att förbereda sig för döden, inte i dessa tider, som världen ser ut.

    Breven finns redan sedan flera år, men måste uppdateras. Tex finns ett brev till mitt ex där- som jag egentligen vill han ska ha om det händer mig något, men det kan jag inte be sambon lämna över liksom


    Åh nej! Frågade du om Auroa samtal? Kan du ringa till BM och be att få det annars? Det är inte okej av BM att lägga in sina egna värderingar och förminska din rädsla.
     
    Har fått tips om denna kurs av flera bekanta. Kanske onlinekursen skulle kunna vara något? 

    hypnobirthingstockholm.se/om-hypnobirthing/

    Annars tycker jag att du ska försöka få kontakt med någon utanför BM som kan hjälpa dig med dina rädsla. 
  • mirakelspektakel
    qatteriin skrev 2015-11-23 10:45:21 följande:
    Alla går omkring med den där jättebindan så jag tror inte man tänker på det. Jag har bf 17/1 så känner ingen brådska direkt, jag tror inte jag kommer gå över men jag gör hellre det än får tidigare.

    Jag hade nog mammabyxor ett tag efter förlossningen men magen i sig var rätt borta efter en vecka för mig. Får se hur det blir nu med nr två! Jag packade nog väskan med det mesta en månad innan bf, men det viktigaste tänker jag är att ha tänkt igenom och kanske skrivit en lista (för sånt som inte går att packa i förväg, som laddare till mobilen och eventuella matgrejer). För det blir ju nästan aldrig akut att åka in, har man en lista kanske det tar en kvart att packa ihop när det är dags och den tiden lär man iaf ha från första känning, förutsatt att man har ok avstånd till sjukhuset förstås.

    Jag minns inte om det var kallt på sjukhuset när jag födde men på hemvägen lär det ju vara kallt iaf eftersom det är vinter. Men på sjukhuset hade jag samma kläder dag som natt, hehe, så där ville jag inte ha för tjocka byxor. Jag är iofs sån som inte bryr sig så mycket om hur jag ser ut inför andra, just i den situationen på sjukhus, eftersom jag räknar med att alla är rätt slitna och om inte annat kan det ju vara skönt för nån att se på mig och tänka att "SÅ sliten är jag iaf inte!!", haha!
    Du verkar vara en så fantastisk fin människa! Och du beskriver dig själv som introvärt och har svårt att få vänner? Det är fantastiskt att du kan bjuda på att nån annan kan få må bättre för att du ser sliten ut.
  • mirakelspektakel

    Kom precis hem från första förlossningutbildningen (1 av 2). den var faktiskt riktigt bra! Föreläsaren var väldigt rolig, men nu är jag helt förstörd 16-19.30 är väldigt lång tid för mig att hålla mig sittandes nu för tiden. Om ni inte får gå eller inte kunnat eller inte tyckte eran var så bra så har samma föreläsare gjort ett program som finns via gravidappen, hon sa själv att hon typ tr upp samma saker där som under dessa föreläsningar.

  • mirakelspektakel
    CarolinaH skrev 2015-11-23 22:49:14 följande:

    Var på vanlig kontroll hos BM i dag. Tog upp att jag haft väldigt ont i högra revbenen ett bra tag nu och att jag upplever att jag får svårt att andas. Och att jag sedan i torsdags svimmat tre gånger av att jag inte får luft.

    Det blev en väldans fart på henne. Extra prover togs, hon diskuterade fram och tillbaka med läkaren. Det slutade med att jag ska åka till förlossningen i morgon. Och minsta lilla känning ska jag åka in akut.

    Fick inte veta alls vad som kommer att ske i morgon. Kan inte riktigt låta bli att bli väldigt nervös och lite orolig. Är bara i 33+1 just nu. Bf 9/1. Hoppas på att bebisen får stanna så länge som möjligt i alla fall.


    Hoppas att går bra idag! Håller tummarna.
Svar på tråden BF Januari 2016 :)