Inlägg från: mirakelspektakel |Visa alla inlägg
  • mirakelspektakel

    BF Januari 2016 :)

    amalie79 skrev 2015-12-03 09:23:34 följande:
    Ja alltså, jag vet inte om just min kollega sagt så om jag varit stor som ett hus och gått upp 30 kilo. Jo, hon hade nog kommenterat det då med. De flesta andra säger att magen är stor men att det annars inte syns att jag är gravid- även de som inte säger saker bara för att vara snälla...

    Hade en annan kollega ett tag som inte hade någon taktkänsla alls. Hon gick fram till en annan tjej på företaget första gången hon träffade henne och sa rätt ut: varför är du så tjock för, är du med barn?

    Hon var alltså inte gravid alls, såg helt paff ut men fann sig och svarade nej, jag är bara tjock.

    Så vissa saknar totalt social kompetens.
    Jag ska slänga upp en bild på min mage under dagen. så får ni döma själva men hos mig är det typ bara min mage som växt och alla muskler jag hade har skrumpnat bort.

    Det är inte okej att förolämpa, kränka eller säga saker som sårar andra människor. Det svåra är ju att alla människor har ju egna referensramar för vad de uppfattar som kränkande. Referensramarna ändras beroende på vilken relation man har jargong man använder och tid och rum.

    Och sen har vi de människorna som inte alls är med på banan när det kommer till social kompetens, egentligen borde man ju pedagogiskt berätta för dem som om de vore ett barn att jag blir ledsen när du säger så där till mig. Men allt för ofta skuldbelägger man sig själv (jag är ju tjock så då måste jag tåla att höra sanningen) istället för att lägga tillbaks skulden på den som utförde kränkningen.
  • mirakelspektakel
    fruthomas skrev 2015-12-03 09:48:38 följande:
    Jag hade ungefär samma upplevelse. Typ 16-17 timmar in i fl så bönade och bad jag om eda. Som beställdes. Bm trodde nog jag inte hörde men det knackade sedan på dörren och en läkare frågade om det var beställt eda. Då svarade hon "kom tillbaka om 30 min, har inget hänt då kan vi ta det." Tur de vet vad de gör för jag behövde heller aldrig någon eda. Båda barnen är födda med lustgas, jag hade iofs kvaddlar under första fl men det gör jag aldrig om. De gjorde otroligt ont att få, gav dålig smärtlindring (mest på ytan), slutade hjälpa efter 30 min och jag hade riktigt ont efter fl var över. Alltså inget jag rekommenderar.
    Vad bra att få höra om dina erfarenheter ang kvaddlarna. Låter som något som jag ska stryka från min lista av tänkbara bedövningsalternativ. Är det någon mer här inne som har använt kvaddlar som bedövning? 
  • mirakelspektakel
    minahjärtan0609 skrev 2015-12-03 10:00:11 följande:
    Ha ha, håller med. Själv är jag alergisk mot gym över huvud taget, det ger mig en grym ångest. Jag älskar skogen, både att promenera och springa. Just nu funkar inget av det särskilt bra men jag ser fram emot våren. Sedan hade det varit underbart om det kommer snö som vill ligga kvar.
    Skogen är magisk :) Vi har även utegym som är de perfekta komplementen till löpningen.

    Jag brukar åka längdskidor om det ligger snö. Inget som kommer hända denna säsong känns det som... 
  • mirakelspektakel
    minahjärtan0609 skrev 2015-12-03 10:09:15 följande:
    Jag har provat kvaddlar vid min första förlossning. Håller med tidigare talare. Det gjorde ont att få dem sedan gav de inte någon vidare effekt. Värken flyttade sig till andra ställen. Efter en stund var effekten borta och de frågade om jag ville ha mer kvaddlar, nej tack!

    Vid andra förlosdningen var jag noga med att jag absolut inte ville ha kvaddlar.
    okej. låter inte så något bra alternativ.

    Någon som testat TENS?
  • mirakelspektakel
    amalie79 skrev 2015-12-03 10:29:51 följande:
    Ja särskilt de där som står och glor i speglarna samtidigt som de tränar, man kan nästan tro de har sex med sig själva samtidigt typ, blä!
    haha.. jag tycker iof de som bara låtsas tränar och försöker få kontakt med de som glor på sig själva i speglarna är en aning värre :)
  • mirakelspektakel
    amalie79 skrev 2015-12-03 10:58:17 följande:
    Jag bryr mig inte om hur andra gör, jag har inget behov av att vara duktig, eller att klara det utan det eller det, jag vill ha bedövning, så mycket det bara går och jag vill överleva typ :) det är det jag känt hela tiden, det viktigaste är att JAG överlever. Läste om någon mamma med cancer som envisades med att föda barn trots en massa risker för henne, det hade jah aldrig gjort. Jag är i grunden en egoistisk fegis...
    Du är ingen egoistisk fegis. Du är en överlevare, som är medveten om dina egna begränsningar. Jag lovar, jag kan sitta här och prata om att jag helst inte vill ha EDA, men när jag väl kommer in till förlossning så kommer jag säkert skrika min sambo döv för att få det! Träffade en kompis som fött två barn som jämförde sin förlossning  som om hon satt på en brinnande ring... Spontant efter den liknelsen så vill jag nog ha alla bedövning man kan få, de får gärna inför ethel igen :)
  • mirakelspektakel
    amalie79 skrev 2015-12-03 11:45:03 följande:
    Tack... <3 känner mig hemsk ibland som känner sådär. Sambon vill förstå men det går inte riktigt, hans barns mamma var aldrig rädd för smärta eller något sådant. Hon hade haft en vidrig uppväxt, så var ganska härdad både med fysisk och mental smärta

    jag vet inte om det spelar in men tänkte lite på det som Seven skrev om att vara van vid sjukhus osv- jag är ju tvärtom. Aldrig ens varit inne på sjukhus för egen del överhuvudtaget, inte haft svår smärta, aldrig brutit något, osv. Då sa min bm att det behövs inte för det finns ändå ingen smärta som går att jämföra med att föda barn! Nä, det fattar jag med, men ändå.
    Jag tycker fortfarande att du ska söka dig vidare så att du får prata med någon som jobbar med förlossningsrädda. Spelar ingen roll om "problemet" sitter i dina höfter eller ditt huvud, om det försvårar din förlossning.

    Jag tänker att förlossningen kommer vara som första gången jag hoppade fallskärm, Jag hade ingen aning hur jag skulle reagera på det för jag hade inga referenser att sätt det i perspektiv till.

    Jag har iof mer liknande erfarenheter som Seven. Jag har legat ett antal gånger på sjukhus. Men det var inte direkt som jag hade något val att åka ambulanshelikopter till sjukhus, det bara hände och under tiden och efteråt har jag fått bearbeta det som gick bra och det som gick dåligt. Jag tänker att förlossningen är lite samma sak, vi kommer alla föda barn, oberoende om vi vill det eller inte. Den stor skillnaden är att vi vet ungefär när det kommer ske och att det kommer ske, så att vi kan förbereda oss på det mentalt.
  • mirakelspektakel
    amalie79 skrev 2015-12-03 13:01:22 följande:
    Fast grejen är ju att vi inte alls vet när det kommer att ske, det är en stor del av problemet för mig.

    Jag ska ringa Mvc och be att få prata med någon annan som har mer erfarenhet av detta. För just nu tar det en massa energi att försöka låta bli att tänka på det och den energin behöver jag till jobbet och att få leva den här sista tiden som mig själv bara mig. Jag menar, bara den lilla smärta jag har nu gör mig orolig,sjukt men sant.

    En del av problemet är ju att jag inte riktigt känner mig säker på att livet som kommer efter januari är "världens största belöning". Men säger man det är väl risken att de börjar jaga i en för att de tror man kommer få förlossningsdepression.
    Nej du vet inte exakt när det ska ske, men du vet att det kommer göra det, till skillnad från om du skulle snubbla och bryta armen. 

    En sak jag har lärt mig efter att haft flera depressioner är att det psykiska är lika verkligt och viktigt att ta på allvar som det fysiska. Det du känner är inte löjligt eller nåt du får skylla på dig själv, du tycker att du borde kunna hantera det, men du skulle kanske inte vara lika benägen att tycka att du ska hantera ett benbrott utan att söka läkarvård? Jag har svårt att tro att de kommer jaga dig, om du söker hjälp, medvetenhet och kunskap är ju något som minskar risken för depression. 
  • mirakelspektakel
    WiMe06 skrev 2015-12-03 13:30:45 följande:

    Det är ju fånigt hur trött man kan vara. Har just sovit ca 2 timmar på soffan IGEN!!
    Är det för att man är hemma orken plötsligt försvann och som ngn skrev innan, man vågar känna efter när man är hemma. Min energi är verkligen helt bortblåst. Ont i huvudet, värk i kroppen. Känner mig som världens sämsta människa att bara ligga här som en padda typ, helt förlamad.


    haha. känner igen det där. fattar inte vart dagarna ta vägen! Får panik, sen kommer jag på att juste det är ju just pågrund att att jag kan spendera dagarna med att göra ingenting som jag är sjukskriven. (mår jag bra klarar jag knappt av att sitta still.) så nej du är inte världens sämsta människa, du är bara rejält påverkad av att vara gravid. De få dagarna jag får lite energi tillbaka får jag värsta aha-upplevelsen och minns hur mitt normal läge egentligen är.
  • mirakelspektakel
    amalie79 skrev 2015-12-03 13:04:58 följande:
    Wow förresten har du hoppat fallskärm?! Häftigt, önskar jag vågade det
    ja det har jag, ungefär 300 gr :) 
    Vill man det tillräckligt mkt så vågar man ;)
Svar på tråden BF Januari 2016 :)