Lizzie09 skrev 2015-05-16 09:40:01 följande:
Hej!
Jag mår mår väldigt bra tycker jag, illamåendet har lättat ordentligt denna vecka så nu har jag bara ömma bröst, trötthet och humörsvängningar. Aptiten har börjat komma tillbaka lite smått också så det är jätteskönt!
Vi har berättat för mina föräldrar, min syster, svärmor och min bästa vän än så länge :) Varför vill ni vänta så länge med att berätta? :)
Har ett MA och ett sent missfall i vecka 19 sen juni förra året. Det har varit tungt och jobbigt. Oerhört tufft. Nu är det svårt att våga hoppas att det går vägen. Jag har en bra magkänsla. Men man vet aldrig. Jag vill att min man ska känna sig mer involverad så han inte stänger av helt. Han brukar låtsas som det regnar till efter rutinultraljud. Blir lätt att jag ventilerar med närmsta vännen och nu vill jag ventilera med min livskamrat ist.
Tycker det är mysigt att bara vi vet. Att vi har en underbar hemlighet. Orkar inte med att folk pratar o lägger sina egna värderingar i vår graviditet. Vill inte behöva bära deras oro eller höra kommentarer.
Tror det blir lättare såhär. Det känns iaf bra :) sen hur vi ska fixa med barnvakt när vi ska på ultraljud de får vi lösa då ;)