[quote=76218815][quote-nick]amalie79 skrev 2016-01-11 23:29:43 följande:[/quote-nick]Oj så mycket hinner inte kommentera ikapp!
Framförallt så tänker jag på dig Seven, vilken upplevelse. Hoppas du repar dig snart och kan njuta av din bebis!
Nu har det kommit många bebisar minsann grattis till alla, så duktiga vi är! Ja jag säger vi för även om jag fick panik och skrek under förlossningen så klarade jag det! Jag klarade droppen och sugklockan och klippet och tom att Edan inte tog som den skulle. Dessutom så blödde jag 2,3 liter och fick 2 påsar blod så det blev lite mer drama än jag önskat och jag grät och mådde skit men jag överlevde!
Mycket tack vare att sambon var helt otrolig, kolugn och visste precis hur han skulle hantera mig, och världens goaste barnmorska på Mölndals förlossning. Tyvärr så fick hon inte vara med hela vägen men hon kom ner till oss på lördag kvällen på BB bara för att kolla upp oss och hon hade dessutom ringt in när hon kom hem på morgonen för hon hade inte kunnat gå och lägga sig utan att veta hur det gått!
Allt startade med vattenavgång på onsdag kväll bara sådär. Vi åkte in för koll, inga värkar, men på väg hem startade de. Hann vara hemma i två timmar, i duschen, sen fick vi åka tillbaks. Jag är såklart skiträdd och gråter av smärta men tror det är jag som är mesig- det har ju just börjat. Men denna otroliga bm, jämngammal med mig, ser mig i ögonen och säger: du ska ingenstans, är du inte igång och mår så här så får vi sätta igång dig.
Men jag var 7-8 cm öppen så det var helt klart riktiga värkar från start, samma som för min syster. Från ingenting vid kollen tidigsre på kvällen till detta.
Resten av natten är ett enda virrvarr. Läkare tog prov på barnets skalp pga hjärtljud. Jag får antibiotikadropp pga feber. Edan tar inte utan tillslut säger bm till om spinalbedövning så jag får en välbehövlig vila. Det kliar överallt av den så sambon får klia, hela jag vrider mig av klåda :)
Morgonen kommer och jag krystar, växlar mellan liggande och stående på knä, inte så ont men detta helvetes tryck. Han åker upp och ner men kommer inte hela vägen. Orken tryter och tillslut säger läkaren ifrån att det blir sugklocka.
Ut kommer han pp första försöket och jag tror jag ska dö. Minns att jag sa till sambon att nu dör jag ju och säg till mamma att jag älskar henne. Och att jag aldrig mer får se Blixten( min gamle katt) och att jag hade velat se min systerdotter växa upp.
Men ut kom han och upp på mitt bröst. Sen fick sambon ta honom för jag blödde och blödde. Såg högvis med blodiga trasor medan jag flåsade lustgas, fick lov att behålla den.
2,3 liter blod fattigare och inlindad i täcken låg jag kvsr på förlossningen hela eftermiddagen, sov och blrv matad av sambon med pannkaka och saft.
sen fattade eftermiddagspersonalen beslutet att ge mog de två påsar blod som beställts o efter det så var jag på väg åt rätt håll igen.
Pojken var 53 cm lång och 4565 tung. Åtta kilo rasade av mig tills jag kom hrm igår. Nu ammar jag och myser med honom och hoppas det rinner till så att jag räcker till för denne store lille kille. :)
Och ont i stygnen i rumpen men annars är allt ok.
Herregud vilken upplevelse. Vad typiskt att det blev så för dig men skönt att du verkar repa dig ok. Din sambo verkar ha tacklat situationen helt rätt, kul att höra mitt i allt det jobbiga! Vad grym du varit, sträck på dig och var stolt!
Hur upplevde du Mölndal o tiden efter? Fick din sambo stanna kvar? Kollade ni det med koordinatorn innan? Står i min journal att jag verkligen vill ha honom kvar o får vi ingen garanti för det vill jag åka till Mölndal.
