BF Januari 2016 :)
Vi får hoppas att alla våra barn är friska!
sen tror jag det beror lite på vad man har i bagaget som gör att man är mer/mindre orolig. Jag har varit gravid 4 gånger det senaste året och har därför haft/har svårt att släppa min oro att något ska gå galet.
Då jag fick ledigt från jobbet nästa vecka spontanbokade vi in ett privat ultraljud, antar att det kommer vara för tidigt att se kön men skrev in de som önskemål efter att ha kollat så allt (förhoppningsvis) ser bra ut.
kommer var på gränsen till v.17 förmodigen 15+5-6 om man ska gå på vad dom sa sist även om det var ett tag sedan.
Jag upplever även att jag denna graviditet är tusen gånger nojigare än jag var förra gången, första ultraljudet då var RUL och jag hade inte tänkt en tanke på att något skulle vara fel förrän 5 min innan då jag insåg att alla har inte turen att få ett barn/friskt barn. Denna gången är jag helt förstörd tänker att det måste vara något fel varje dag, vi kan ju liksom inte ha turen att få två friska barn. Gjorde ett ultraljud tidigt och allt såg bra ut då och hjärtat pickade på fint men det känns som att så mycket kan ha hänt sen dess och är livrädd för att nästa vecka få veta att barnet dött/är sjukt.
Någon fler som har dessa extremt jobbiga tankar?
Är här någon mer som har mycket att stå i med ett blivande storasyskon innan bebisen kommer?
I helgen fick vår kille stor säng, han har sovit i spjälsäng tills nu. Tänkte göra det i god tid så att han inte upplever att bebisen"tar" hans säng. Funderar också på att försöka sluta med blöja och napp, men tänker såklart inte göra allt på en gång.