Visa sig naken inför bonusbarn?

Du resonerar / tänker så klokt
Låt INTE dom som har svarat i tråden bestämma VAD / HUR du ska göra
För ämnet har spårat ut totalt  Tipsen blir värre o värre
Någon hade t.o.m. tips om att ni skulle bowla i stället  Man tar sej för pannan !
Gör helt enkelt det som du har tänkt Punkt slut !!!  

Eller så låter du han riktiga mamma och pappa sköta den biten?

Bor man med ett barn blir det ofta naturligt att man engagerar sig i barnet på alla plan. Vanligt är även att man pratar uppfostran med den förälder man lever med - och ganska ovanligt att den föräldern pratar uppfostran o tankar med den andra föräldern. Man verkar som en familj - den familj som är NU och ibte den familj som man lämnat.

Det finns ju ett alternativ där man lämnar allt engagemang till föräldrarna men många (bland annat jag) hade inye kunnat leva med ett barn jag inte engagerade mig i som om det vore mitt eget. Det innebär INTE att man vill ta över mammas roll, men man blir ofta som en extra förälder för barnet. Dessutom - på det här forumet - brukar man få en del påhopp om man inte vill engagera sig mycket i barnet.

Om vi skulle gå till badhuset så skulle vi gå på en tid då där inte var så mycket folk, kanske tidigt på morgonen. Då är risken att stöta ihop med en jämnårig mycket liten. Jag skulle också se till att han inte tittar på andra när han är där och jag vet att han kommer lyda det. Duscharna har dessutom väggar emellan sig och han har badlakanet om sig tills vi ska duscha som vi gör snabbt. Så när jag tänker efter så tycker jag det låter som en petitess att argumentera om eller?

Det finns en medelväg också, där man inte engagerar sig på alla plan som om barnen är ens egna och heller inte låter bli att engagera sig alls.
Jag var sk.bonusmamma (fast kallade mig för det namn jag ju faktiskt har) i 8 års tid och såhär i efterhand kan jag tycka att jag gick ut för hårt i min önskan att engagera mig - det blev lite arbetsamt då jag skapat för höga förväntningar och pappan tyvärr lämnade över i stort sett allt till mig. Barnen älskade mig men det blev kvävande och krävande.

Barn som har föräldrar kan ha en jättefin relation till andra vuxna också, men jag tror att en del "bonusmammor" vill för mycket och har svårt med gränser i början av en relation. Särskilt kvinnor som själva inte har barn men som vill skaffa det med mannen de träffat - som har barn sen innan. Skulle jag träffat en man med barn idag så hade jag legat lågt och varit försiktig med att skapa höga förväntningar på mig. Det får hellre växa fram en bra relation lite långsamt.

Jag hyser också en större respekt och medkänsla med barnens mamma som kanske inte alltid tycker det är bara jättekul att en annan kvinna mer eller mindre adopterar hennes barn. Återigen, det finns en medelväg. Sen har alla olika situationer som kräver olika medelvägar också.

Det finns de pappor som vill se att det fungerar med de tidigare barnen innan de överväger att skaffa barn med sin sambo. De pressar sambon att ta ett större ansvar än hon vill, bara för att visa att hon duger att skaffa barn med. Åren går och hon börjar känna sig smått desperat efter egna barn, men han är fortfarande inte riktigt säker. Han är egentligen rätt nöjd innerst inne över att slippa ta ansvar, och vill inte börja om igen.

Jag förstår inte hur någon kan falla för det prestationskravet för att få skaffa egna barn.
Men visst är man väl mer benägen att hjälpa till i början av förhållandet. Sen när barnen aldrig tackar för hjälpen, ja då får det va.
Jag gjorde hellre tjänster åt min man personligen, som inte involverade hans barn.

Den tanken slog mig precis också!

Det är barnets biologiska mamma och ts:s man som är barnets vårdnadshavare.

Ni kan gå dit vilken tid ni vill på dagen, och ge honom inte några konstiga förhållningsregler som att inte titta på någon.
Ni följer badhusets regler, det räcker. Skulle någon ha problem så kan dom ta upp det med badhusledningen för att försöka få ändrade regler, eller kort och gott välja ett annat badhus.