Visa sig naken inför bonusbarn?

Det finns en medelväg också, där man inte engagerar sig på alla plan som om barnen är ens egna och heller inte låter bli att engagera sig alls.

Jag var sk.bonusmamma (fast kallade mig för det namn jag ju faktiskt har) i 8 års tid och såhär i efterhand kan jag tycka att jag gick ut för hårt i min önskan att engagera mig - det blev lite arbetsamt då jag skapat för höga förväntningar och pappan tyvärr lämnade över i stort sett allt till mig. Barnen älskade mig men det blev kvävande och krävande.

Barn som har föräldrar kan ha en jättefin relation till andra vuxna också, men jag tror att en del "bonusmammor" vill för mycket och har svårt med gränser i början av en relation. Särskilt kvinnor som själva inte har barn men som vill skaffa det med mannen de träffat - som har barn sen innan. Skulle jag träffat en man med barn idag så hade jag legat lågt och varit försiktig med att skapa höga förväntningar på mig. Det får hellre växa fram en bra relation lite långsamt.

Jag hyser också en större respekt och medkänsla med barnens mamma som kanske inte alltid tycker det är bara jättekul att en annan kvinna mer eller mindre adopterar hennes barn. Återigen, det finns en medelväg. Sen har alla olika situationer som kräver olika medelvägar också.

Om vi skulle gå till badhuset så skulle vi gå på en tid då där inte var så mycket folk, kanske tidigt på morgonen. Då är risken att stöta ihop med en jämnårig mycket liten. Jag skulle också se till att han inte tittar på andra när han är där och jag vet att han kommer lyda det. Duscharna har dessutom väggar emellan sig och han har badlakanet om sig tills vi ska duscha som vi gör snabbt. Så när jag tänker efter så tycker jag det låter som en petitess att argumentera om eller?

Jag har förstått det som att TS är lite osäker på hur hon ska förhålla sig till barnet i hennes relativt nya roll som "bonusmamma" och att hon inte har en jättebra och nära relation till barnets mamma vilket gör att hon funderar över sin egen närhet/nakenhet inför barnet. Och där har jag bara försökt säga att jag själv, liksom en del andra, försatte mig i en situation där engagemanget blev något för stort för att orka med i längden. Mitt förslag är då att gå på lite lagom till en början innan man känner varandra ordentligt och även känner sina egna gränser/begränsningar.

Jag håller helt med i ditt tankesätt! Att säga att han inte ska titta på någon är ju fel. Snarare är det ju att han inte ska stirra på någon så de känner sig obekväma. Och ja vi följer ju reglerna badhuset har, så då är det ju upp till de andra att veta om reglerna och att där kan finnas en pojke där...

Ja precis... Min relation till hans riktiga mamma är inte jättebra nej (vilket säkert också är vanligt när man är hans nya fru) och önskar den vore bättre och att vi kunde prata bättre men det är inte så lätt tyvärr... Jag tycker jag har en bra relation till min bonusson, och att han trivs med mig det märker jag.

Frågan om nakenhet inför bonussonen kan ju vara extra känslig... Jag har min uppväxt med att mina föräldrar inte skylde sig när de bytte om eller duschade, de gjorde ingen stor grej av det och därmed har jag också kännt att vara naken inför någon annan på ett naturligt sätt (som dusch och ombyte) inte är något att bry sig om. Jag tor att det är ett sunt sätt att uppfostras på. Den nakna människokroppen är ju inte i sig något sexuellt, det är snarare när man tänker sig att det ska vara något sexuellt som det blir det. Ja så resonerar jag!  Det jag inte vet som ny  bonusmamma är om jag ska uppfostra honom på det sättet jag tycker är bäst (som kanske inte är normen? det har ju varit kommentarer här som gjorde en koppling till sex och pedofili utifrån vad jag skrev ) eller om jag inte har den rätten som bonusmamma. Och jag menar inte att strippa runt naken inför honom såklart, men som t ex på ett badhus där man behöver visa sig naken.  Det jag vill ha är egentligen en diskussion kring det och höra andras åsikter (vilket jag fått men som spårat ut lite ).