Gråtattacker och sömnproblem

Jag tycker spontant att det låter som att du har gått in i väggen, men jag vet heller inte mkt om borderline och hur det yttrar sig.

Mitt minne sviker mig också. Dubbelkollar spis etc. Skit jobbigt!

Har ju inga kroppsliga symtom..alltså ont någonstans. . Borde jag inte ha det om jag gått in i väggen??

Min spontana tanke är att du låter utmattad. Kanske inte att du är utbränd än men att du är på god väg dit. Tycker du ska boka en tid på VC och berätta så kan de hjälpa dig reda ut vad som är fel.

Vad av ovanstående får dig till utbränd /utmattad? Bara nyfiken, inget illa menat.

Jag blir bara inte klok på detta..

Jag vet också att livet känns tungt men att jag måste kämpa på. Jag grät i bilen på väg till jobbet. Torkade tårarna och klev in på jobbet. Längtar såå till passet är över! (Så tänkte jag inte förut). Jag gillar ju egentligen jobbet men nu känns det bara som en pina. Pengar måste jag ju ha.....7

Hej!

 

Sluta upp med att lyssna på folk som försöker ställa diagnoser osv. Din situation för tillfället utifrån ditt perspektiv är uppenbarligen inte hållbar. Anledning till att man inte ska kategorisera människor utifrån etnicitet, religion, kön, läggning m.m. Då känner vi oss nedtryckta eller att vi ska vara på ett särskilt sätt. Vet inte riktigt om du förstod vad jag menade men. Men ingen ska bestämma hur man ska leva det är helt upp till dig känner du att du vill jobba mer eller mindre då har du rätt till det. Oftast på bekostnad av att du får mindre ersättning till uppehälle och aktiviteter. Men frågan kvarstår dock hur mycket av pengarna går åt till att faktiskt överleva det primära? (mat, vatten, hyra, el, försäkringar) Sedan om du anser att du behöver mer däröver då kommer det givetvis ett pris därav stressen att jobba, alla måsten hinna med städa, tvätta kläderna, umgås med vänner, aktiviteter till barnen som kostar (tog lite exempel inte nödvändigtvis relaterat till ditt fall). Hur ska man då vända denna trend? Börja fundera ut vad är det som faktiskt är viktigt här i livet att någon bryr sig om hur du ser ut eller ditt faktiska välmående delvis hur du mår psykiskt såsom fysiskt och detta är inte helt självklart.

Tecken på att den inte är hållbar svårt för att sova, vaknar flera gånger på natten, stress

Negativt: ?Känner mig inte ett dugg uppskattad på jobbet?, ?Jag presterar högt varje dag men kan oavsett prestation aldrig riktigt känna mig nöjd?, ?Nya kläder från garderoben varje dag?, ?Tanken på att vi luktar äckligt eller är smutsiga känns lika skrämmande som att komma för sent?, ?Fuskar med maten och äter mycket socker?

Tips och tricks för att vända på trenden. Sluta bry dig om vad andra tycker om dig, du har ditt liv och de har deras men på jobbet så ska ni förmodligen samarbeta ni behöver inte tycka om varandra. Sänka kraven på att hela tiden göra allt till 150% och gå ner till 100%. Helt enkelt börja lukta och kolla på dina kläder och se ifall de faktiskt är smutsiga och luktar istället för att tro att de skulle uppfattas som det. Börja ta mat som faktiskt ger dig bra näring och energi som håller länge. Sockret är en av de största bovarna här i samhället vi förlitar oss på den och inser inte att sockret både förstår vår kropp och hjärna. Kroppen är inte byggd för att hantera så mycket socker i blodet, överskottet åker ut till andra system vilket påverkar oss negativt, t.ex. sömnlöshet, dåligt med ork och energi.  

Positivt: ?Får gråtattacker då och då?, ?snälla hjälp mig att bena ut detta?

Som du ser så har vi en hel del citat från dig där du är nämner något som kan associeras med negativitet/nackdel för din del.

För att vända trenden behöver du helt enkelt att lära dig att leva mer balanserat så att du kan återhämta dig. Glöm inte bort att du endast är en person som tar hand om 2 barn samt hushåll och jobbar utöver det. Inte så konstigt att du inte orkar med.

Anledning att jag har med gråtattacker som positivt är att det är viktigt att få utlopp för våra känslor och sedan kunna bearbeta det i lugn och sansad ton vilket kan vara svårt om man det har det hängande i bröstet hela tiden kan väl jämföras med att man skjuter upp en avbetalning, ett prov, ett arbete, något viktigt som skulle göras och detta sitter givetvis kvar i sinnet.

Många av frågetecknen ska vara "......." (där det är fetstil)

Var hos läkaren idag och det var inget snack om saken.

Medicin och sjukskrivning i 2 veckor.

Vet dock inte min diagnos men nått stressrelaterat måste det ju ännu vara. Nå. Det återstår att se. Nu ska jag ta hand om mig. Tack alla ni som svarat mig här i tråden. Verkligen TACK!!

Personligen skulle jag avråda dig från att gå till en vanlig läkare då de endast fokuserar på dina symptom förmodligen fick du tabletter som antingen lugnar ner dig eller sömntabletter som gör att du får sömn. Vad kommer detta att leda till? Jo du mår bra en tid och sedan återgår du till det normala och efter ett tag så uppkommer samma problem igen delvis du är stressad än en gång och håller på att bryta ihop. Hur kommer detta sig? Jo de behandlade endast symtomen. Hur ska man då gå tillväga för att kunna återgå till det normala jo man fokuserar på det som är friskt/var friskt hur hade du det när du var frisk? Vilka faktorer var viktiga när du var frisk?(holism = helhetssyn)

Jag har personligen botat min mor som lyssnat på läkarna i 23 år och nu är hon helt fri från all psykofarmaka och alla sömntabletter. Hon har fått alla möjliga diagnoser från depression, schizofreni, bipolär listan är lång. Hon har ätit de flesta former av tabletter som går att äta i alla möjliga doser. Hur mår hon nu när hon är medicinfri? Hon har aldrig mått bättre och hennes kognitiva förmågor börjar återgå till det normala och hennes energi är mycket bättre än den var förut. Mediciner == droger == förstör kroppen samt hjärnan. Dock måste man alltid vara försiktigt när man ska göra något så radikalt som jag gjorde men jag började läsa och studera och använda all min tid för att hitta alternativa metoder och lösningar på mammas problem och med hjälp av olika komplementära metoder har jag fått min mamma helt fri från de ovan nämnda psykofarmakan och sömntabletterna. 

 

Du har rätt i det du skriver. Antidepressiva och sömntabletter. Jag kämpar just nu för att få en samtalskontakt och väntetiden är lång. Försökt och rannsaka mig själv vad allt kan bero på. Vad bottnar allt i??

Mitt jobb bidrog nog mycket till att det blev såhär. Psykiskt tungt med mycket svårt sjuk brukare och sen för att inte tala om de känslor man knutit. Brukaren är ett barn och de känslor jag talar om är en slags "storasyster"/"moderskänsla". Jag tar åt mig nått fruktansvärt när brukaren inte mår bra.. Vidare har jag ingen att prata med om mitt jobb, om de jag både känner och upplever pga tystadsplikt. Där VET jag att jag behöver någon att få ventilera med.

Sen att hinna med vardagen är ju ett pussel i sig.m

Det låter som att det är för mycket nu för dig, så att få vila två veckor är bra. Insomningstabletter en kort tid kan vara bra så kroppen får återhämta sig, men är lätt att bli beroende av. Antidepressiva tycker folk så olika om. Vi här vet för lite om dig och ditt mående för att kunna säga något om det. Jag undrar hur länge det varit så här? Jag får känslan av att det är den fysiska och psykiska pressen som är boven i det hela. (Borderline vet jag för övrigt väldigt lite om, så vad gäller den har jag ingen känsla alls.)

Hur länge har du haft ditt nuvarande jobb? Är du den enda som jobbar med det här barnet eller har det andra personliga assistenter (utöver föräldrarna om de jobbar med det)? Om ni är fler, kan ni inte då prata med varandra? Vem är du anställd av? Jag antar att kommunen, någon myndighet eller instans finns med. Har du pratat med dem att du behöver handledning/avpratning för att orka?

Trivs du med jobbet även om det är tungt? Känns det som att det är det du vill göra och att du orkar med det efter sjukskrivning och om du kan få någon sorts stöd av arbetsgivaren? Kan du tänka dig att byta jobb? Att ta sådana beslut just nu är knappast så bra, men att våga tänka tanken kanske. 

Försök att ta det lugnt de här veckorna, att verkligen få ladda batterierna. Tänk inte att du måste få undangjort en massa nu när du är hemma, för du är ju hemma för att du inte mår bra. Kanske kan du laga lite matlådor om det känns ok, att stå och laga mat kan ibland vara avstressande för hjärnan. Att äta måltider och inte söta mellanmål är viktigt, även om det senare är lockande när man är stressad. Har du råd att köpa färdigrätter? Gör det i så fall, för det är mycket hälsosammare än att strunta i maten. 

Naturen gör gott när hjärnan och kroppen är överhettad. Promenera om du orkar, men bara att ta sig ut och sitta i solen gör gott, speciellt om det är natur eller vatten nära. Utan musik i öronen då alltså. Tänk också på att mobiler och mobilspel också kan stressa upp hjärnan. 

Finns det någon du kan prata med? Om ditt allmänna mående och allmänna tankar kring jobb och vardag alltså, vissa saker kan du ju inte prata med andra om som du skriver. Finns det någon som kan avlasta dig med matlagning, städning, barnvaktande? 

Hoppas du får en välbehövlig vilopaus! Kram till dig. 

 

Samtalskontakt eller ej det viktiga är att få ventilera tankar och kunna få nya perspektiv då man oftast är för inlåst i det egna tänkandet. Därför rekommenderar jag stark att du letar upp någon vem som helst som du kan få få utlopp för dina tankar och känslor eller någon form av verksamhet. (jag personligen använder mig av olika former av terapier zonterapi, massage, musik (både lyssna och spela), samtal, kunskap, kost, hälsa, sömn, meditation, yoga, har ej börjat med det än men vitaminer och mineraler är något av de mest essentiella vi behöver och roten till många av dagens problem t.ex. magnesium, järn, zink, b12 brist, vitamin k, d-vitamin listan kan göras lång)

Detta är ett av de så kallade problem som jag egentligen inte anser är problem när det gäller jobb inom vård och omsorg. Har erfarenhet inom vård och omsorg (jobbar som personlig assistent, även erfarenhet från särskilt boende, hemtjänst). Hur kommer detta sig jo de vill att vi ska vara omänskliga. De vill att vi ska stänga av vissa känslor och helt enkelt vara omänskliga kan gå ännu djupare men ingen idé att dra upp mer om det här. 

Angående tystnadsplikten så får du lov att prata angående brukare bara det inte kan kopplas vidare till brukaren, delvis nämn absolut inga namn utan tala i termer om brukare och beskriv situationen. 

Här har vi en av anledningarna till att det faktiskt finns en poäng (finns flera givetvis) att man ska vara opersonlig. Men för min del efter allt filosoferande och analyserande med teori kontra verklighet har jag dragit slutsatsen att vi måste lära oss att ett inte ta med oss jobbet hem. Låter lätt men det är det inte krävs träning och en förmåga till att stänga av vissa tankar. Träning åter träning (mental träning, för att träna hjärnan att frigöra sig från de negativa tankarna). 

Vad bra att du blev sjukskriven. Låter som du är stressad över arbetet. (Är i samma sits själv, men varit sjukskriven flera månader nu.) Det är ingen som tackar för man går och sliter ut sig och blir ännu sjukare på jobbet.

Ta hand om dig själv och dina barn och hoppas du mår bättre snart :)