Avsaknad av spermier

igår fick min man och jag besked på hans spermaprov, på vårt första utredningssamtal. Visade sig att det hittats 0 spermier i hans sädesvätska! Känns som att vi har hamnat i en mardröm som vi inte lyckas vakna upp ur... 
Nu vill jag höra om det finns fler som fått det beskedet och vad som hände sen? Hur gick det? 

Min man fick lämna blodprov igår för att se om orsaken är pga. kromosomfel eller hormoner samt så kände läkaren på hans pung och konstaterade att den är något mindre än "normalt". 

Kan ni som varit eller är med om detta dela med er? Jag behöver känna att vi inte är ensamma i hela världen om detta! Även om jag såklart inte önskar någon denna mardröm! 

Jag menar inget illa, men jag har så himla svårt att förstå detta.

Känner era män sig verkligen som pappor efter att en annan man befruktat er?
Blir han automatiskt "pappa" trots att alla vet att han inte är det?

Hur hanterar ni olikheterna när barnet växer och utvecklas och inte liknar någon av er?
Berättar ni för andra?

Hej på er,

Vi förlorade ju vår son Vide i plötslig spädbarnsdöd i magen, i v 32. Han föddes stilla 2 juni. Livet är så fruktansvärt jobbigt. Men vi vill försöka få syskon till Vide. Vi fick en blasto till frysen och min mens kom igång snabbt efter förlossningen.

21 augusti var vi på kliniken och satte in blaston, är på rd 6 idag. Td 3 sept. Vi hoppas så att det ska ta sig. Håll tummarna för oss alla här inne!!!

Tack för ditt svar!

Det där med utseendet, jag tänkte på att en del barn ju bara är likt den ena föräldern. Ifall donators utseende skulle vara dominant.
Jag har en kompis, hennes och hennes mans dotter är en, mer eller mindre, exakt kopia av henne. Kunde lika gärna vara en kopia av mannen.

En annan tanke är ju genetiska sjukdomar, får man veta sånt om donatorn?
Tänker (Gud förbjude) om det skulle behövas en närståendetransplantation i framtiden?

Önskar er all lycka till!