Avsaknad av spermier

Ja, det är så jävla orättvist alltså! Och som du säger, all energi man lagt, och framförallt all oro, tanken på att gå igenom allt igen, vi måste ju men det känns tufft.

Vet inte hur vi går vidare, vet inte om vi får göra Mikro-Tese igen eller om detta var vår chans. De har lite resurser kring det så frågan är om de kan prioritera oss som redan fått en chans. Får vi gör det igen så blir det dyrare för nu har de höjt priserna ännu mer. 

Och som min sambo sa idag, Va roligt att vi måste fortsätta betala av på IVF ända fram till augusti och så tog det sig inte. (Bruttolönevadrag). Suck...

Hur går det för dig?

Så härligt för er, är glad för er skull! Så fort tiden gått för er =) Skönt att ni ändå kunde känna er "tillfreds" med att använda donerade. Vi är inte riktigt där än. Min sambo vill så gärna försöka en gång till med sina egna. Det känns ju extra jobbigt när han nu har spermier och sen enda inte kunna använda dem. Så vi kommer nog prova en gång till med Mikro-tese eller vanlig biopsi igen..

Men om man finner orörliga spermier-kan dessa inte användas? Jag förstår hur du menar precis. Det är en stor sorg att jag eventuellt aldrig kommer kunna se några likheter i eventuella barn... men det är med honom jag känner att jag vill ha barn. Har aldrig velat ha barn lika starkt som när jag träffade honom. Donation är väl inte så jag tänkte mig att livet skulle bli men hellre det än ett liv utan barn och sedan tror jag man känner annorlunda när barnet väl kommer - att man inte tänker på det.

Jag har läst dina inlägg från början-då du skrev saker såsom att du inte alls ville ta emot donerade spermier till detta inlägg. Vad underbart! Jag är så rädd jag med.

Rädd att min kille ej tar till sig barnet osv. Hur är din man i föräldraskapet?

Nej inte än. Jag drar ut på det, jag vet inte varför... Förr eller senare måste jag ju göra det. Jag har ju massor med ägg i frysen, men jag vet inte om jag vill göra IVF. Då skulle jag slippa spolningen och att bli inseminerad, jag funderar på om det skulle kännas lättare om jag fick tillbaka ett befruktade ägg än att få ett rör uppkört i mig med en annan mens spermier?

Ingen fara men tror 999 menade att hon vill göra ivf för att slippa spolningen också :)

För mig kändes inte spolningen alls :)

Hur mår bebis?

Sjukt nog minns jag dina inlägg. Hur gammal är ditt barn nu? :)

Läser gärna din blogg! Kan du skicka den? Kram

Hej! Jag har typ skummat igenom hela din blogg nu, så fin och känner igen mig i så mycket. Ska läsa igenom mer noggrannt =) det är ett glapp i inläggen mellan inlägg om micro tese på carlanderska och sen gravidmage- jag inte förstår om er son blev till via micro tese eller donation? 

Jag ska ta mig tid att skriva mer där någon dag framöver. Men han blev till genom spermiedonation.

Va stor han blivit. Jag vet att detta är en känslig fråga men jag hoppas du är ok med den. Har ni planerat syskon till honom? Orkar man göra processen igen?

Alltså jag vet inte ens hur jag ska kunna skriva det här... Jag trodde inte att man kunde ha mer otur eller bli sämre behandlade av vården än vad vi redan har. Idag pratade min man med sjukhuset igen (han har redan försökt prata med dem flera gånger och då dels inte blivit uppringd trots att de har lovat det och dels fått fel telefonnummer av en).

Vi har inga spermier kvar i frysen trots att det sparades flera strån vid microtesen. Tydligen användes alla till vårt sista försök, även om vi fått information om att tre strån skulle finnas kvar. Alltså när man tror att man inte kan gråta mer, men tårarna bara fortsätter rinna....

Stort stort grattis!!! Vilken vecka är du i? Glädjer mig sååå att höra detta.

Jag är dock inte ts (999) om du syftade på mig. Har inte fått någon uppdatering från henne på länge. :(

Hej,

Jag har inte skrivit på familjeliv på ett tag, men har varit här inne mycket och läst och blivit så hjälpt av att läsa andras berättelser.

Jag och min pojkvän fick reda på att han inte har några spermier för 1,5 år sedan (han har en defekt på sin Y-kromosom, och den värsta kombinationen), jag har skrivit om hela vår resa i ett inlägg, och tänkte jag skulle dela med mig om den här, för er i samma sits)

nouw.com/miamariapetersson/how-we-got-pregnant-2--36889269

Jag vet vad ni alla känslor och tankar ni går igenom, det är så tufft, och jag är glad att detta forum finns där man kan kommunicera med andra. <3 

Maria

Skrev precis världens längsta inlägg i tråden och så råkade jag radera. Men här kommer en ny version.

Hej alla gamla rävar i tråden, och självklart vem som helst som tittar in här. Jag har läst tråden och det har tagit mig två dagar ungefär. Jag har gråtit många gånger under läsandets gång. Jag beundrar er tapperhet och kämparglöd mer än vad någon av er någonsin kommer kunna förstå. Men jag behöver också er hjälp. Just nu delar jag inte samma öde som vissa av er. Men domen kom för två dagar sedan mellan fyra väggar på Sophiahemmet i Stockholm. Jag, sittandes fysiskt med munskydd och mannen i mitt liv via telefon på högtalare. Läkaren vred på sig och jag kände i rummet att något var fel. Jag var tydligen godkänd. Fina värden, släpper fina ägg. Äggledarna är fina och fungerar som de ska. Normal (något kort) men fungerande menscykel. Har givit upphov till graviditet tidigare - både en abort och ett barn med en annan man som idag är 10 år gammal. ?Men??. Det ordet gör så ont och jag hör det skära genom mina öron fortfarande. ?Det finns inga spermier?. Vänta. VA? Går det ens? Jag med min GAD trodde att jag var förberedd på det värsta tänkbara. Jag visste att något kanske var galet eftersom vi försökt i ett år utan plus men att sperman inte fanns alls? NOLL? Kommer nog aldrig kunna acceptera eller förstå något sådant. För att inte göra det här till en poetisk novell där jag bara pratar om hur ont detta faktum gör så vill jag berätta hur jag tolkat allt och vilka frågor jag har till er:

- Tid inbokad på Anova. Nytt spermaprov ska tas och blodprover. Vad är bra/dåligt här? Vad ska vi ställa för frågor? Visst var det FSH som inte skulle vara för högt? Och om det skulle vara det - är det kört då?

- Inga tecken på Kleinefelter, inte ett enda symtom. Lyssnade på ett poddavsnitt där en läkare på Anova beskrev att testikeln ska ha samma storlek som ett plommon och inte vara för mjuk, utan snarare hård. Vi har kollat hemma och de känns som de ska. Inte mindre än vad som ?ska? vara. Heller inga trauman, stereoider, läkemedel som kan påverka. Vältränad man, ung, bara 29 år.

- Vi har inga problem med pengar. Om ni hade haft en bra budget, vilken väg hade ni tagit då? Ska vi köra på Anova och sedan TESA/PESA via landsting och om det i sig inte tar sig gå all in och betala MicroTESE på Carlanderska ur egen ficka? Har förstått att dom börjat med MicroTESE i Huddinge men jag vill verkligen att det ska vara den bästa i landet om det går.

- Hur stora är oddsen att man hittar spermier nu? Vad ska jag förvänta mig? Ett rent helvete? Hur mycket ska jag våga hoppas?

Och min största fråga egentligen? Hur FAN hanterar man ett sånt här besked? Jag har varit sjukskriven sen beskedet och vill bara dö av sorg och kris. Jag fattar ingenting. Kan inte allt bara vara en mardröm? Önskar bara att vi ska få ett samtal där någon säger att det var fel på provet. Alla framtidsdrömmar och hopp har suddats ut. Jag äter Sertralin sedan tidigare pga GAD och jag vet inte, måste jag öka min dos för att palla detta?

Skulle bli så tacksam om någon av er kunde svara mig eller bara cyber-krama mig. Låter så dramatisk säkert men jag har ingen att prata med.

Hoppas att allt är bra med er och att ni funnit någon acceptans i era liv. Det är ändå 2021 nu, snart 2022 och det är ju ett par år sen för många av er? Stor kram till er alla och tack till dig som läst.