Älskar man inte adopterade barn som sina egna?
Självklart är det större med riktiga barn. De som säger annat lurar bara sig själva.
Självklart är det större med riktiga barn. De som säger annat lurar bara sig själva.
Jag har visserligen bara ett biologiskt men jag ser faktiskt inte skillnaden. För mig kommer kärleken till mitt barn eller mina djur (såklart inte samma kärlek men ändock kärlek) väldigt mycket av att de behövt mig, att jag kunnat få ge dem allt det de behöver. För mig var det inte kärlek direkt när dottern föddes, det var mest märkligt. Men i takt med att jag kunnat ge henne det hon behöver såsom tröst, närhet, mat m.m. Kom också kärleken.
Jag bara antar att det är samma för ett adoptivbarn, det skulle ju ändå vara mitt barn.
Som din fru låtsas att du är hennes man, eller?
Fast om man inte kan få barn och adopterar så "vet" man ju inget annat? Det är nog så stort tror jag att få ett efterlängtat barn. Dessutom så vet ju inte du hur andra känner? Det kanske inte är "samma sak", att graviditet och förlossning är häftigt att gå igenom är en sak i sig men kärleken behöver inte vara annorlunda..