Älskar man inte adopterade barn som sina egna?

Jag har två adopterade barn(ett äldre adopterat fosterbarn och ett barn född av en surrogatmamma) och ett biologiskt barn(också född av surrogatmamma) och jag kan bara säga att det inte är någon skillnad förutom att det självklart tog längre tid att bonda med fosterbarnet.
När vi "bara" hade äldsta(fosterbarnet som adopterades) så längtade jag/vi efter fler barn, men biologin hade inget med det att göra. Kärleken till äldsta förändrades inte av att få fler barn.

Tragiskt att vissa måste blanda in biologi för att kunna älska fullt ut. Vad är det som fattas i en då? Är som sagt biologisk pappa till ett av mina tre barn, två av dem har jag haft sedan dagen de föddes och en var några år när han kom till mig och det är ingen skillnad alls. Alla är mina precis lika mycket och är precis lika älskade.