Älskar man inte adopterade barn som sina egna?

Min uppfattning är den omvända att det är Påven Johanna som klarar av att föra ett rimligt resonemang medan du av någon anledning är känslomässigt drabbad.

Är du adopterad själv och har vuxit upp med alldeles för lite kärlek?

Jag beklagar i så fall, men du kan inte utgå från att dina föräldrar var som alla andra. Min upplevelse är att det är fullt möjligt att älska ett barn utan förbehåll som att det måste vara ens biologiska barn såvida det inte finns något störning hos föräldern, till exempel ett obearbetat barnlöshetstrauma.

Det trista med en sådan här tråd är att du och andra med dig projicerar era egna känslor på andra.

Jag fick tid att läsa dina andra inlägg. 

Självklart är adopterade riktiga barn och självklart är adoptivföräldrar riktiga föräldrar och barnen är deras barn.

Du förstår säkert inte själv men du behöver hjälp med att bearbeta ditt trauma.

Hoppas du kan ta dig samman och försöka få den hjälpen!