Rädd för mitt jobb

Hej!

Jag har själv jobbat med hästar vilket alltid varit en dröm för mig, tills jag började jobba på ett stuteri. Jag var med om flera olyckor som tack och lov av rena turen slutade utan skador. Men jag blev uppskrämd och tappade helt intresset för att rida. Jag blev till och med lite rädd å varje dag jag slapp rida blev jag överlycklig.

Jag var aldrig själv utan jobbade med chefens bror som även instruerade mig i ridning. Alla olyckor hände pga av hans orädda attityd. Mitt förtroende de för honom försvann väldigt snabbt. Jag bestämde mig för att sluta. Det är inte värt att riskera mitt liv och jag kände verkligen att jag riskerade det varje gång jag satte mig på någon av deras hästar.

Jag rekommenderar dig starkt att sluta. Rida in hästar är farligt nog som det är. Att göra det själv plus att man är rädd ökar bara riskerna ännu mer.

Stallmiljön är tuff. Ibland har man tur att hitta ett stall med vettiga människor. Men det är inte gott om dem.

Lycka till och hoppas att du hittar ett jobb som förtjänar dig!

Men du... sådär kan du ju inte ha det. 
Kan du inte gå till läkaren och berätta om den psykiska stressen och att du verkligen mår dåligt. Kanske kan få en sjukskrivning tills skolan börjar?
(Klart du kommer in )

Det är klart att det blir skitsnack och dålig atmosfär hon aldrig är där. Vart åker hon när hon är borta? Ringer hon någon gång och kollar läget? Hur det går för dig med hästarna och inridningen t.ex.?

Hur gammal är hon?

Det är dags för ts att börja odla en ryggrad...

Sluta vara en såsn mes och tuffa till dig lite! Ställ krav på lön o andra vilkor och om en arbetsuppgift inte känns säker så vägra, det finns inga arbeten där man ska tvingas utföra sådan som är farligt, och om risker finns ska arbetsivaren göra allt för att minimera dessa.

Ts, är du med i facket?

Men om du är sjuk så är du. Hon har ingen rätt att kräva att du ska jobba om du är sjuk. 

Skaffa dig ett sjukintyg och lämna till henne. Resten är hennes bekymmer, det kan du strunta i. Hon ska skaffa in vikarie och sådant, det kan aldrig vara ditt ansvar.

Du måste nog börja stå upp för dig själv, det är tyvärr ingen annan som gör det. den här kvinnan kommer aldrig själv att fatta hur tokigt allt är.  Skydda dig själv. 

Stackare, tyvärr kan jag inte hjälpa mig. Jag ÄLSKAR hästar men håller mig ifrån stall pga människorna. AVSKYR! Stalltjejer som pesten.

Andra hade hästar på vår gård när jag var liten och jag blev råmobbad, vad jag än gjorde med min häst var det fel. Kände mig ovälkommen i mitt eget stall.

Sedan för några år sedan tänkte jag bota den här rädslan och ångesten för stallmänniskor och tog en praktikplats i ett stall. Big misstake! Huge! Det började redan på intervjun med stallchefen där jag blev totalt nedvärderad och dumförklarad utan att ha öppnat käften, plötsligt hade jag ett kontrakt framför mig, var i chock så jag skrev på och gick hem och grät.

Tänkte att jaja, jag behöver ju inte träffa henne varje dag. Men det blev värre, en skötare började med att försöka ha ihjäl mig, hällde en bal med hö över mig i hagen med tjugo stora hästar så jag blev helt söndertrampad, hon kom med tykna, elaka och nedvärderande kommentarer hela dagarna. Allt jag gjorde var tydligen fel och allt klagade hon på. Jag kan skriva en hel uppsats om allt elakt hon sa och hittade på, (inför alla andra, som inte vågade hjälpa, av rädsla för att bli utsatta själva gissar jag) Men det hjälper nog inte dig. Försökte tänka att det var synd om henne som var så bitter och att hon säkert inte fått ett ligg på länge men jag fick iaf nog och slutade efter två veckor. Vill med detta säga att du är inte ensam.

Jag tror att pga hierakin så har de själva nog känt sig små när de började och tar sen ut det och utnyttjar sin makt på de som kommer efter.

Längtar så efter att rida igen med skulle aldrig utsätta mig för det igen.

Du har alltså jobbar med hästar sedan du var 3 år? Ja, hade en 23 åring påstått sig ha 20 års erfarenhet hade jag bara skratta o h skakat på huvudet.

Usch, fy! Jag tycker det är sorgligt, att du inte ska kunna göra det du älskar. Jag umgås också sällan med hästmänniskor, många är hemska!

Jag kommer aldrig någonsin jobba med hästar igen efter detta, men planerar att köpa häst så småningom. Jag känner en del folk med små gårdar så man ska nog noggrant välja, stora gårdar(som där jag jobbar) är det alltid kaos på. Små gårdar kan visserligen vara dåliga dem med med fel ägare som styr, men kan vara lättare att hitta.

Det är förjävligt, och jag undrar varför vi måste hacka på varandra så? Roligare att hålla ihop ju :P