• Anonym (Jen)

    Rädd för mitt jobb

    Ja, det är som det låter, jag är rädd för mitt jobb!

    Jag har under de senaste 4 åren jobbat som stallchef/hästskötare, ett väldigt tungt och delvis riskfyllt jobb. Har haft några skador genom åren men inget allvarligt direkt. Jag har på senaste tiden upplevt en väldigt tråkig stämning bland de inackorderade(speciellt vintertid), och de får hacka fritt fram på mig utan att min chef säger ifrån.
    Jag är 23 år gammal kan tilläggas, med 20 års hästerfarenhet, många i stallet är betydligt äldre än mig. Pga detta blir jag kallad allt ifrån hjärndöd till snorunge som man inte ska lyssna på, min chef är nästan aldrig hemma och lämnar mig med sina egna hästar under mitt ansvar, och jag gör ett bra jobb, det vet jag, annars hade hon ju inte åkt iväg...

    Men ja, utöver mobbningen så är det fysisk utmattning, jag har haft konstant jobbångest i ungefär 2 år, gråter väldigt ofta(inte för att någon märker det).
    Jag får hantera många ouppfostrade hästar och känner mig ganska ofta obekväm i situationer, dock gick det till gränsen för ca 2 veckor sedan då jag blev avslängd för en 3 åring, ganska så rejält. Hade ont i rygg och nacke i typ en vecka men är som vanligt igen nu.
    Nu är jag dock ordentligt uppskrämd, ingenting på jobb funkar! 
    Tanken är att jag ska rida in 2 unghästar över sommaren, båda två kör med mig och har en riktig trotsperiod.

    Jag gråter av ångest sönd-tors kväll, är konstant arg/sur, och vet inte vad jag ska göra. Min chef är borta typ halva sommaren, och jag vågar verkligen inte rida dessa hästar ensam(eller i sällskap för den delen), flyger jag av kan jag ligga där i timmar innan någon ens upptäcker mig? 
    Jag vet inte vad jag ska göra? Känner mig så fruktansvärt värdelös att jag inte klarar av den delen av mitt jobb, att jag mesar så. 

    Jag hoppas komma in på universitet till hösten, det vore min räddning!! Men tills dess sitter jag där jag sitter, vad göra?

  • Svar på tråden Rädd för mitt jobb
  • MajaMaria79

    Men du... sådär kan du ju inte ha det. 
    Kan du inte gå till läkaren och berätta om den psykiska stressen och att du verkligen mår dåligt. Kanske kan få en sjukskrivning tills skolan börjar?
    (Klart du kommer in )

  • Anonym (Jen)
    Vet hur du har det skrev 2015-06-16 16:29:41 följande:

    Hej!

    Jag har själv jobbat med hästar vilket alltid varit en dröm för mig, tills jag började jobba på ett stuteri. Jag var med om flera olyckor som tack och lov av rena turen slutade utan skador. Men jag blev uppskrämd och tappade helt intresset för att rida. Jag blev till och med lite rädd å varje dag jag slapp rida blev jag överlycklig.

    Jag var aldrig själv utan jobbade med chefens bror som även instruerade mig i ridning. Alla olyckor hände pga av hans orädda attityd. Mitt förtroende de för honom försvann väldigt snabbt. Jag bestämde mig för att sluta. Det är inte värt att riskera mitt liv och jag kände verkligen att jag riskerade det varje gång jag satte mig på någon av deras hästar.

    Jag rekommenderar dig starkt att sluta. Rida in hästar är farligt nog som det är. Att göra det själv plus att man är rädd ökar bara riskerna ännu mer.

    Stallmiljön är tuff. Ibland har man tur att hitta ett stall med vettiga människor. Men det är inte gott om dem.

    Lycka till och hoppas att du hittar ett jobb som förtjänar dig!


    Usch, fy vad obehagligt det låter! Det är lite det jag känner igen, den som står på marken är totalt obrydd och orädd, och sätter en i så totalt onödiga och riskfyllda situationer där uppe på hästryggen!
    Ja, jag har alltid älskat att rida, men att rida in hästar är verkligen inte min grej, jag har inte nerver till det. Det ska vara en tuff liten ryttare med klister i rumpan, och dem är få.

    Nej, atmosfären i stallen blir bara värre och värre. Vart och vartannat stall man hör om står folk och skriker på varandra eller snackar skit bakom ryggen. Vart tog glädjen till hästarna vägen?

    Ska snart vidare till stallet igen och upp på en av 3åringarna, min tränare lovade att hålla honom i lina idag. I fredags gick han inte att styra utan backade bara upp i väggen och hotade att resa sig, blir en rolig eftermiddag..

    Tack!
  • Anonym (Jen)
    MajaMaria79 skrev 2015-06-17 13:28:29 följande:

    Men du... sådär kan du ju inte ha det. 
    Kan du inte gå till läkaren och berätta om den psykiska stressen och att du verkligen mår dåligt. Kanske kan få en sjukskrivning tills skolan börjar?
    (Klart du kommer in )


    Det hade jag säkert kunna få igenom, men vet inte hur det skulle kunna lösas.
    Är jag sjuk vanligtvis får jag jobba ändå, nu är det visserligen sommar så hon kan säkert muta nån liten tjej i stallet att jobba. Men i övrigt kan inte jag vara sjuk från jobb, om inte chefen själv är hemma och kan ersätta mig. Jag har fått jobba med sprickor i foten och hjärnskakningar, så länge jag kan stå upp.

    Tror jag hade fått väldigt dåligt samvete för chefens hästar skull, ingen annan bryr sig om dem på samma sätt. 

    Tack, håller alla tummar och tår själv också! :)
  • Anonym (rid inte ensam)

    Det är klart att det blir skitsnack och dålig atmosfär hon aldrig är där. Vart åker hon när hon är borta? Ringer hon någon gång och kollar läget? Hur det går för dig med hästarna och inridningen t.ex.?

    Hur gammal är hon?

  • Anonym (rid inte ensam)

    Jag menar inte skitsnack om dig nu, det hoppas jag du förstår. Utan allmänt skitsnack alltså.

  • Anonym (Jen)
    Anonym (rid inte ensam) skrev 2015-06-17 13:56:12 följande:

    Det är klart att det blir skitsnack och dålig atmosfär hon aldrig är där. Vart åker hon när hon är borta? Ringer hon någon gång och kollar läget? Hur det går för dig med hästarna och inridningen t.ex.?

    Hur gammal är hon?


    Hon åker utomlands, de är ganska rika och har hus lite här och där. Hon ringer en del och kollar hur det går, sen har hon sina söner som bor på gården, men de kan inget om hästar alls utan håller bara koll så gården står kvar. 
    Hon brukar fråga, men hon anser att jag är feg som inte vågar rida hästarna ensam. Så hon kan få till en viss ton om jag säger att jag inte ridit. 

    Hon säger bara att hon är trött på inackorderingarnas gnäll och krav, sen åker hon och överlämnar allt till mig. 

    Hon är 50 någonting tror jag. 
  • Steven01

    Det är dags för ts att börja odla en ryggrad...

    Sluta vara en såsn mes och tuffa till dig lite! Ställ krav på lön o andra vilkor och om en arbetsuppgift inte känns säker så vägra, det finns inga arbeten där man ska tvingas utföra sådan som är farligt, och om risker finns ska arbetsivaren göra allt för att minimera dessa.

    Ts, är du med i facket?

  • MajaMaria79

    Men om du är sjuk så är du. Hon har ingen rätt att kräva att du ska jobba om du är sjuk. 

    Skaffa dig ett sjukintyg och lämna till henne. Resten är hennes bekymmer, det kan du strunta i. Hon ska skaffa in vikarie och sådant, det kan aldrig vara ditt ansvar.

    Du måste nog börja stå upp för dig själv, det är tyvärr ingen annan som gör det. den här kvinnan kommer aldrig själv att fatta hur tokigt allt är.  Skydda dig själv. 

  • Anonym (Känner med dig)

    Stackare, tyvärr kan jag inte hjälpa mig. Jag ÄLSKAR hästar men håller mig ifrån stall pga människorna. AVSKYR! Stalltjejer som pesten.

    Andra hade hästar på vår gård när jag var liten och jag blev råmobbad, vad jag än gjorde med min häst var det fel. Kände mig ovälkommen i mitt eget stall.

    Sedan för några år sedan tänkte jag bota den här rädslan och ångesten för stallmänniskor och tog en praktikplats i ett stall. Big misstake! Huge! Det började redan på intervjun med stallchefen där jag blev totalt nedvärderad och dumförklarad utan att ha öppnat käften, plötsligt hade jag ett kontrakt framför mig, var i chock så jag skrev på och gick hem och grät.

    Tänkte att jaja, jag behöver ju inte träffa henne varje dag. Men det blev värre, en skötare började med att försöka ha ihjäl mig, hällde en bal med hö över mig i hagen med tjugo stora hästar så jag blev helt söndertrampad, hon kom med tykna, elaka och nedvärderande kommentarer hela dagarna. Allt jag gjorde var tydligen fel och allt klagade hon på. Jag kan skriva en hel uppsats om allt elakt hon sa och hittade på, (inför alla andra, som inte vågade hjälpa, av rädsla för att bli utsatta själva gissar jag) Men det hjälper nog inte dig. Försökte tänka att det var synd om henne som var så bitter och att hon säkert inte fått ett ligg på länge men jag fick iaf nog och slutade efter två veckor. Vill med detta säga att du är inte ensam.

    Jag tror att pga hierakin så har de själva nog känt sig små när de började och tar sen ut det och utnyttjar sin makt på de som kommer efter.

    Längtar så efter att rida igen med skulle aldrig utsätta mig för det igen.

  • Anonym (?)

    Du har alltså jobbar med hästar sedan du var 3 år? Ja, hade en 23 åring påstått sig ha 20 års erfarenhet hade jag bara skratta o h skakat på huvudet.

  • Anonym (Jen)
    Steven01 skrev 2015-06-17 14:30:44 följande:

    Det är dags för ts att börja odla en ryggrad...

    Sluta vara en såsn mes och tuffa till dig lite! Ställ krav på lön o andra vilkor och om en arbetsuppgift inte känns säker så vägra, det finns inga arbeten där man ska tvingas utföra sådan som är farligt, och om risker finns ska arbetsivaren göra allt för att minimera dessa.

    Ts, är du med i facket?


    Jag har pratat med henne om lönen flera gånger, det har slutat med att jag får lite pengar vid sidan om istället. Hon vill inte höja min vita lön.

    Jag har försökt, jag lovar! Hela familjen är kända för att vara extremt snåla, så det går sådär. Hon räknar allting i kronor, skulle jag få 5 kr för mkt för något vore det världens undergång.

    Det är inte förrän det senaste 1,5 året jag börjat tänka på hur låg lönen faktiskt är.

    Nej, naiv som jag var är jag inte det, jag tänkte gå med i vintras, men jag orkar verkligen inte bråka det sista jag gör. Facket hade älskat mitt fall..
  • Anonym (Jen)
    MajaMaria79 skrev 2015-06-17 19:25:47 följande:

    Men om du är sjuk så är du. Hon har ingen rätt att kräva att du ska jobba om du är sjuk. 

    Skaffa dig ett sjukintyg och lämna till henne. Resten är hennes bekymmer, det kan du strunta i. Hon ska skaffa in vikarie och sådant, det kan aldrig vara ditt ansvar.

    Du måste nog börja stå upp för dig själv, det är tyvärr ingen annan som gör det. den här kvinnan kommer aldrig själv att fatta hur tokigt allt är.  Skydda dig själv. 


    Du har helt rätt, hon lär sldrig förstå eller bry sig, hon vill tjäna pengar, står jag i vägen är det mitt problem.

    En sak jag funderade på dock, som sjukskriven får man väl lägre utbetalt? Hur många % får man?
  • Anonym (Jen)
    Anonym (Känner med dig) skrev 2015-06-18 00:47:09 följande:

    Stackare, tyvärr kan jag inte hjälpa mig. Jag ÄLSKAR hästar men håller mig ifrån stall pga människorna. AVSKYR! Stalltjejer som pesten.

    Andra hade hästar på vår gård när jag var liten och jag blev råmobbad, vad jag än gjorde med min häst var det fel. Kände mig ovälkommen i mitt eget stall.

    Sedan för några år sedan tänkte jag bota den här rädslan och ångesten för stallmänniskor och tog en praktikplats i ett stall. Big misstake! Huge! Det började redan på intervjun med stallchefen där jag blev totalt nedvärderad och dumförklarad utan att ha öppnat käften, plötsligt hade jag ett kontrakt framför mig, var i chock så jag skrev på och gick hem och grät.

    Tänkte att jaja, jag behöver ju inte träffa henne varje dag. Men det blev värre, en skötare började med att försöka ha ihjäl mig, hällde en bal med hö över mig i hagen med tjugo stora hästar så jag blev helt söndertrampad, hon kom med tykna, elaka och nedvärderande kommentarer hela dagarna. Allt jag gjorde var tydligen fel och allt klagade hon på. Jag kan skriva en hel uppsats om allt elakt hon sa och hittade på, (inför alla andra, som inte vågade hjälpa, av rädsla för att bli utsatta själva gissar jag) Men det hjälper nog inte dig. Försökte tänka att det var synd om henne som var så bitter och att hon säkert inte fått ett ligg på länge men jag fick iaf nog och slutade efter två veckor. Vill med detta säga att du är inte ensam.

    Jag tror att pga hierakin så har de själva nog känt sig små när de började och tar sen ut det och utnyttjar sin makt på de som kommer efter.

    Längtar så efter att rida igen med skulle aldrig utsätta mig för det igen.


    Usch, fy! Jag tycker det är sorgligt, att du inte ska kunna göra det du älskar. Jag umgås också sällan med hästmänniskor, många är hemska!

    Jag kommer aldrig någonsin jobba med hästar igen efter detta, men planerar att köpa häst så småningom. Jag känner en del folk med små gårdar så man ska nog noggrant välja, stora gårdar(som där jag jobbar) är det alltid kaos på. Små gårdar kan visserligen vara dåliga dem med med fel ägare som styr, men kan vara lättare att hitta.

    Det är förjävligt, och jag undrar varför vi måste hacka på varandra så? Roligare att hålla ihop ju :P
  • Anonym (Jen)
    Anonym (?) skrev 2015-06-18 01:48:11 följande:

    Du har alltså jobbar med hästar sedan du var 3 år? Ja, hade en 23 åring påstått sig ha 20 års erfarenhet hade jag bara skratta o h skakat på huvudet.


    Hade du läst mer noggrant hade du sett att jag skrev att jag hade 4 års jobberfarenhet och 20 års hästerfarenhet. Viss skillnad :)
  • MajaMaria79

    du får ut 80%  av lönen som sjukskriven. 
    Okej, så säg att hon tycker att det är du som står i vägen mellan henne och pengarna om du "trasslar". So be it! 
    Du bara skickar henne sjukskrivningen och stannar hemma. Ja okej, du kanske ska ringa och säga att du är sjuk också. 
    Men sedan gör du inget mer. Hon får ensam ta hand om sin frustration. 

    Det är verkligen inte svårt, jag lovar dig. Och du har inget ansvar för att fixa något. 
    Ring facket och dubbelkolla om det känns vagt med råd från en random människa på nätet. 

  • Anonym (Känner med dig)
    Anonym (Jen) skrev 2015-06-18 08:55:18 följande:

    Usch, fy! Jag tycker det är sorgligt, att du inte ska kunna göra det du älskar. Jag umgås också sällan med hästmänniskor, många är hemska!

    Jag kommer aldrig någonsin jobba med hästar igen efter detta, men planerar att köpa häst så småningom. Jag känner en del folk med små gårdar så man ska nog noggrant välja, stora gårdar(som där jag jobbar) är det alltid kaos på. Små gårdar kan visserligen vara dåliga dem med med fel ägare som styr, men kan vara lättare att hitta.

    Det är förjävligt, och jag undrar varför vi måste hacka på varandra så? Roligare att hålla ihop ju :P


    Jag generaliserade nog lite mycket igår, många är hemska men såklart inte alla. Ja det hade vart mycket roligare för alla om det var en schysstare jargong i stallen.
Svar på tråden Rädd för mitt jobb