Är det så fel att vilja bli lyxhustru?

Hahaha, alltså förlåt men jag kan inte låta bli att skratta! Du är 22 nu men om några år kommer verkligheten ikapp! När jag var 22 år var min största dröm också att bli lyxhustru. Dock hade jag större ambitioner än att tro att jag skulle kunna vara lyxhustru för någon som endast får ut 20kkr och handlar på Ullared. (Men det är ju klart, nu vet jag inte vad du har för preferenser. Har dina föräldrar varit sjukpensionärer och gått på soc hela livet så kan jag väl förstå att du tycker att 20 papp är mycket pengar.) Hur som helst, efter några år hemma kände jag bara att vad får man ut av livet egentligen? Det slutade upp med att jag bytte karl, började studera, blev klar och nu har ett eget mycket bra arbete där jag själv får ut bra mycket mer än de där 20kkr du pratade om. Jag känner mig så mycket mer stärkt i min självkänsla och självförtroende. Jag är självständig och kan ta hand om mig själv. Allt det som jag har åstadkommit, de känslor jag har för mig själv och min livsinställning är inte något som några pengar i världen kan köpa. Så ja, jag tycker att det inte är bra att vara lyxhustru. Speciellt inte det du kallar för "lyxhustru" (tänk t.ex. att aldrig ha råd att åka på semester utomlands). Nej, jag skulle bli tokig av att bara gå hemma och inte ha något syfte med mitt liv mer än att "vara söt".

Jaha, jag hade bara läst ts först, men nu har jag läst alla ts inlägg och förstår att ts givetvis är ett troll. Eller efterbliven.

Ja, nu skäms jag för att säga det men ts har troligtvis större chans att hitta en man med dessa attribut som accepterar det där med att hon sitter hemma så där än en man med de attribut hon önskar. Fast då kan hon ju glömma det där med ett enda barn också, så hon får väga för- och nackdelar.