Flytt för kärleken

Jag har aldrig velat bo i den staden. Den är helt fel för mig. Det är en stad som passar folk som gillar friluftsliv och sport. Det är väldigt stort fokus på det här. Jag gillar städer med mer "kontinental" känsla.

Åhh vad tråkigt :( Finns/fanns det ingen möjlighet för din man att flytta till dig? El till en närliggande stad där du känner dig bekväm med? Hur länge har du bott där? Vad gör din man för att få dig att trivas?

Givetvis inte.

" Pappan " har ju gjort sitt med ett knull , sen får mamman och barnet leva för att passa upp honom.

I fall enligt " Anonym barnet " och hens sort.

"I alla fall " ska det stå.

Jag har precis flyttat 80 mil norrut och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till... Bor nu ute i ingenstans, några mil till närmsta orten med affär, bank, vårdcentral osv och ytterligare några mil till en större stad. Jag bodde från början ganska centralt i en liten ort där "allt" fanns inom gångavstånd så det här är en stor förändring för mig.

Jag flyttade ihop med min pojkvän (vi båda är mellan 21-25 år) och jag älskar honom och jag vet att om jag flyttar hem igen så är det slut... Men jag nästan räknar veckorna tills att jag får åka hem och jag vet inte hur många gånger som jag har gråtit över hela situationen... Allt känns hopplöst och jag vet inte hur jag ska ta mig ur det här (ja, så känner jag).

Hemma har jag familj, släkt och trygghet, nu har jag kastat mig ut i det okända och jag är på helspänn hela tiden och sover dåligt. Jag tror att jag kommer få det bra här bara jag ger det tid men jag är inte alls van med EKO-tänket, ta bilen överallt

(Råkade skicka innan jag var klar)

... och eftersom jag inte har något jobb så känner jag mig inte nödvändig...

Usch, vad ska jag ta mig till?!

Nämen vännen vad tråkigt att läsa om din situation. Kan du inte hitta ngt givande där du bor? Finns det något gym kanske du kan besöka? Eller ngt annat du kan fylla dagarna med?

Gym är det två mil till och jag vet liksom inte vad jag ska göra här. Jag hjälper till extra med disken då jag kan och visar mig intresserad när det ska göras nåt arbete.

Idag slog det mig att jag drar mig för att skaffa jobb för att då binder jag mig till "det här stället".

Usch, jag låter jättenegativ när jag hör mig själv men det är så svårt att vara positiv...

Men egentligen är det ju inte svårare än att jag efter sommaren säger att det här inte var något för mig och att vi får hitta en annan lösning :)

AG: Hur har det gått för dig?

För mig så börjar jag komna in i rutiner i min nya "stad". Dock saknar jag såklart mina vänner å storstadslivet. Men jag är lycklig här tillsammans ned min underbara karl! ????

Åkte hem efter två månader (början av augusti) för att gå på en begravning och stannade tre veckor. "Hemma" stöttar alla mig när jag är här medans pojkvännen tyckte att jag snart skulle komma tillbaka. Vi pratade i telefon varje dag som vi var ifrån varandra och då hade det varit skönt om han inte hade stressat mig att snart åka tillbaka till honom igen.

Nu har jag varit här i tre veckor och är på ruta ett med dålig sömn, känner mig otillräcklig osv. MEN! Jag ska på jobbintervju i övermorgon på ett äldreboende och jag håller faktiskt tummarna för att det går vägen så att jag får komma ut lite och träffa folk! Har också gått med i en gospelkör och det är jätteroligt! Men jag längtar tillbaka till familjen och jag skriver varje dag med mamma och några gånger i veckan med min lillasyster.

Jag och min pojkvän ska snart flytta till en liten stuga någon kilometer bort (fortfarande i samma by) och det kan bli bra för oss båda. Vi får ta mer ansvar och det kommer kännas som att vi bor ihop på riktigt då :)

Jättegulligt av dig att du har tänkt på mig! Det värmer verkligen!

Usch då, beklagar!

Skönt att det börjar sakta men säkert att gå framåt :) Det tar ju tid att vänja sig.

Ja, då blir det ert boende, det är nog bra :)

Klart att jag tänker på dig :)