• Anonym (52 mil)

    Flytt för kärleken

    Hej alla :)

    Tänkte höra om det är fler som har lämnat sin stad för att flytta långt för kärlekens skull.. Hur har det gått för er? Jobb, vänner, fritids intresse? Hur långt har ni flyttat? Vad lämnade du kvar i din hemstad?

    Jag kommer att flytta ca 50 mil från allt för kärlekens skull, tycker att det är lite skrämmande men samtidigt så vill jag, jag behöver en omstart i livet och den kan jag ju göra här, där min kärlek bor... Men det är svårt för mig att lämna min kära hemstad...

    Hur har ni gjort?

  • Svar på tråden Flytt för kärleken
  • Anonym (***)
    Anonym (barnet) skrev 2015-06-21 21:52:44 följande:
    Du tog barnet och flyttade och sen trodde du att pappan skulle komma efter? Det är inte hans fel att hans umgänge med barnet försvårades.
    Så pappan har inget ansvar för situationen?

  • Anonym (52 mil)
    Anonym (Asta) skrev 2015-06-23 20:17:44 följande:

    Vi flyttade ihop direkt, har inte ångrat mig en minut!


    Anonym (***) skrev 2015-06-23 20:27:39 följande:

    Ha en plan B, om det inte skulle bli bra.

    Framför allt, skaffa inte barn för fort.


    Ja, det verkar som om att jag ska flytta in hos han, samtidigt som vi kommer att leta efter ett eget boende :)

    Min lgh i min hemstad kommer jag att hyra ut i andra han under tiden som jag pluggar på hans ort, så OM det skiter sig så har jag iaf min lgh att komma tillbaka till. :)

    Nej, några barn har vi inte planerat förän om några år, då jag är klar med min utbildning och att jag jobbat något/några år :)
  • Thotis90

    Jag flyttade 22 mil för kärlekens skull för några år sedan och det slutade med misshandel och domen grov kvinnofridskränkning... Idag har jag det betydligt bättre. Jag lever med en man som också har flyttat långt för kärlekens skull, för min skull. Han har flyttat totalt 65 mil. Han sa upp sig från jobbet och flyttade in hos mig. Kort därefter fick han jobb och idag är han fast anställd och kommer troligtvis att få en chefsposition inom kort. Vänner har han alltid haft dåligt om, så där är det ganska oförändrat.


    Ofrivilligt barnlös med endometrios - fuckendo.blogg.se
  • Anonym (52 mil)
    Thotis90 skrev 2015-06-23 20:58:25 följande:

    Jag flyttade 22 mil för kärlekens skull för några år sedan och det slutade med misshandel och domen grov kvinnofridskränkning... Idag har jag det betydligt bättre. Jag lever med en man som också har flyttat långt för kärlekens skull, för min skull. Han har flyttat totalt 65 mil. Han sa upp sig från jobbet och flyttade in hos mig. Kort därefter fick han jobb och idag är han fast anställd och kommer troligtvis att få en chefsposition inom kort. Vänner har han alltid haft dåligt om, så där är det ganska oförändrat.


    Usch, vad hemskt! Glad att du tog dig därifrån! ??

    Hur var det för din nuvarande att flytta med jobb å så? Var han stressad över att det ev skulle ta tid att få ett?
  • 10oktober

    Jag flyttade först 15 mil österut för att plugga. Under mina sex år där träffade jag min fästman och när mina studier var klara flyttade vi 25 mil västerut till hans hemstad. Så totalt sett är det inte så långt, men ändock en förändring :) jag trivs jättebra! Vi har bott här i knappt två år och har precis köpt hus.

    Det är en liten stad och hela hans släkt bor här. De är dessutom lite lokalkändisar. Så jag blev "A:s flickvän" med hela stan :) Ett tips är att skaffa något som är ditt. Jag kände att jag behövde ett sammanhang som inte var förknippat med övriga familjen, så jag gick med i kyrkokören. Jag är visserligen fortfarande "A:s flickvän" ibland men jag har ändå lärt känna folk som är utanför familjens bekantskapskrets.

    Jag är visserligen inte så kinkig med var jag bor, mina föräldrar är båda inflyttade från varsitt håll och närmaste släkt bor femton mil ifrån. Alla kompisar utom en har dessutom flyttat därifrån. Så det är bara päronen som finns kvar där. Så flytten var inte så farlig. Då var det värre för mig att ha hans föräldrar och övrig släkt så nära, jag kände mig liksom lite bevakad och ibland lite i underläge. De är ju liksom på hans sida ifall vi skulle vara oense om något (händer sällan) medan jag inte har någon. Men svärföräldrarna är urgulliga ska tilläggas, men fortfarande svärisar ;)

    Lycka till med flytten! :)

  • Anonym (Pim)

    Ne vrf ska du flytta? Låt hen flytta till dig. En sak om ni BÅDA flyttar till ny ort men orättvis av din partner att begära att du ska börja nytt liv...

  • Anonym (Lycka till.)

    Jag flyttade 55 mil. Lämnade familj, lägenhet och jobb. Tänkte väl lite som att det var värt att chansa lite för kärleken och det var ju inte 500 mil jag skulle flytta. Jag flyttade in till min partner men vi letade nytt boende och flyttade efter ett par månader. Det var mitt enda krav, att vi skulle ha ett nytt boende. 

    Jag har inte ångrat mig. Har hittat några fina vänner och känner att detta är mitt hem. Vi bildade familj efter tre-fyra år och det tror jag var bra. Att vänta alltså. Så att man inte hamnar i en graviditet och småbarnsåren precis i början när man ska lära känna varandra på riktigt. Det ÄR skillnad att ses på helger och semestrar och att bo ihop på riktigt. Låt relationen sätta sig först INNAN ni planerar in barn.

    Jag tyckte att det var en fördel att flytta till min partners stad för då fick jag hens umgänge och erfarenheter av staden på köpet. För att inte tala om kontakter som lett oss till bättre boenden och jobb.  

  • Thotis90
    Anonym (52 mil) skrev 2015-06-23 23:14:28 följande:
    Usch, vad hemskt! Glad att du tog dig därifrån! ??

    Hur var det för din nuvarande att flytta med jobb å så? Var han stressad över att det ev skulle ta tid att få ett?
    .Han hade ett jobb med väldigt dålig lön (jobbade mer än 100 % och fick en lön som motsvarade en tjänst på ca 35-40 %), så han sade gladeligen upp sig. Han var inte alls stressad då jag hade en inkomst vi klarade oss på
    Ofrivilligt barnlös med endometrios - fuckendo.blogg.se
  • Anonym (Swosch)
    Anonym (52 mil) skrev 2015-06-21 20:58:17 följande:

    Hej alla :)

    Tänkte höra om det är fler som har lämnat sin stad för att flytta långt för kärlekens skull.. Hur har det gått för er? Jobb, vänner, fritids intresse? Hur långt har ni flyttat? Vad lämnade du kvar i din hemstad?

    Jag kommer att flytta ca 50 mil från allt för kärlekens skull, tycker att det är lite skrämmande men samtidigt så vill jag, jag behöver en omstart i livet och den kan jag ju göra här, där min kärlek bor... Men det är svårt för mig att lämna min kära hemstad...

    Hur har ni gjort?


    Jag flyttade drygt 100 mil. Jag ångrar det varje dag. Det enda jag har i den nya staden är mannen jag flyttade till (och jag älskar honom fortfarande). Inga vänner och det är så gräsligt kallt nästan hela året (flyttade norrut). Mitt råd är: gör det inte!!!
  • Anonym (52 mil)
    10oktober skrev 2015-06-24 00:29:12 följande:

    Jag flyttade först 15 mil österut för att plugga. Under mina sex år där träffade jag min fästman och när mina studier var klara flyttade vi 25 mil västerut till hans hemstad. Så totalt sett är det inte så långt, men ändock en förändring :) jag trivs jättebra! Vi har bott här i knappt två år och har precis köpt hus.

    Det är en liten stad och hela hans släkt bor här. De är dessutom lite lokalkändisar. Så jag blev "A:s flickvän" med hela stan :) Ett tips är att skaffa något som är ditt. Jag kände att jag behövde ett sammanhang som inte var förknippat med övriga familjen, så jag gick med i kyrkokören. Jag är visserligen fortfarande "A:s flickvän" ibland men jag har ändå lärt känna folk som är utanför familjens bekantskapskrets.

    Jag är visserligen inte så kinkig med var jag bor, mina föräldrar är båda inflyttade från varsitt håll och närmaste släkt bor femton mil ifrån. Alla kompisar utom en har dessutom flyttat därifrån. Så det är bara päronen som finns kvar där. Så flytten var inte så farlig. Då var det värre för mig att ha hans föräldrar och övrig släkt så nära, jag kände mig liksom lite bevakad och ibland lite i underläge. De är ju liksom på hans sida ifall vi skulle vara oense om något (händer sällan) medan jag inte har någon. Men svärföräldrarna är urgulliga ska tilläggas, men fortfarande svärisar ;)

    Lycka till med flytten! :)


    Tack för svar :)

    Jag har redan börjat få "kompisar" på gymmet i staden och börjat bekanta mig med några andra från staden :)
    Anonym (Pim) skrev 2015-06-24 00:43:31 följande:

    Ne vrf ska du flytta? Låt hen flytta till dig. En sak om ni BÅDA flyttar till ny ort men orättvis av din partner att begära att du ska börja nytt liv...


    Han hade gärna flyttat till mig men har sina barn vv. Så jag tycker att det är en självklarhet för mig som är flyttbar att flytta.. Även om jag har frågor på hur det var för andra att flytta.
    Anonym (Lycka till.) skrev 2015-06-24 07:42:56 följande:

    Jag flyttade 55 mil. Lämnade familj, lägenhet och jobb. Tänkte väl lite som att det var värt att chansa lite för kärleken och det var ju inte 500 mil jag skulle flytta. Jag flyttade in till min partner men vi letade nytt boende och flyttade efter ett par månader. Det var mitt enda krav, att vi skulle ha ett nytt boende. 

    Jag har inte ångrat mig. Har hittat några fina vänner och känner att detta är mitt hem. Vi bildade familj efter tre-fyra år och det tror jag var bra. Att vänta alltså. Så att man inte hamnar i en graviditet och småbarnsåren precis i början när man ska lära känna varandra på riktigt. Det ÄR skillnad att ses på helger och semestrar och att bo ihop på riktigt. Låt relationen sätta sig först INNAN ni planerar in barn.

    Jag tyckte att det var en fördel att flytta till min partners stad för då fick jag hens umgänge och erfarenheter av staden på köpet. För att inte tala om kontakter som lett oss till bättre boenden och jobb.  


    Tack för svar!

    Ja, det är något vi kollar på, men tar det sakta men säkert :)

    Ja, som jag skrev så är barn inget vi planerar el tänker på i första taget... Jag vill gärna gå min utbildning och jobba några år innan vi ens tar upp barnfrågan :)

    Jag vill inte kasta mig in i nått å stressa fram..
    Thotis90 skrev 2015-06-24 09:52:23 följande:

    .Han hade ett jobb med väldigt dålig lön (jobbade mer än 100 % och fick en lön som motsvarade en tjänst på ca 35-40 %), så han sade gladeligen upp sig. Han var inte alls stressad då jag hade en inkomst vi klarade oss på


    Ok, det var ju bra.
    Anonym (Swosch) skrev 2015-06-24 10:17:04 följande:

    Jag flyttade drygt 100 mil. Jag ångrar det varje dag. Det enda jag har i den nya staden är mannen jag flyttade till (och jag älskar honom fortfarande). Inga vänner och det är så gräsligt kallt nästan hela året (flyttade norrut). Mitt råd är: gör det inte!!!


    Vad tråkigt för dig! :(

    Har du velat socialisera dig el blev det bara fel från första början?
Svar på tråden Flytt för kärleken