Anonym (Vem?)

Äldre 24 Jun 10:03

200 svar

Vems är problemet?

Här på FL kan man ofta läsa om par med osynk i sexlivet. Den ena vill mer än den andra. Den ena vill och den andra vill inte alls.

Här på FL är det oftast den som vill mer som lyfter frågan, men vems är problemet.

Hur många anser att sex skall finnas i ett förhållande för att det skall anses som ett kärleksförhållande? Visst, om man har sex en gång per år så har man sex. Visst är det så.

Den som inte har lust känner sig ofta trängd och otillräcklig, och anser att partnern inte tänker på annat än sex. Den kanske tycker att sex inte är särskilt viktigt och anser sig ha sin fulla rätt att säga nej.

Den som har lust känner sig frustrerad, oälskad, värdelös, osv. Den känner att de egna behoven har väldigt lite prioritet i förhållandet.

Kan ni inte fritt berätta er syn på vem som har problem (om man får uttrycka sig så)?

Visst har båda problem. Men om lusten sviker för den ena så innebär det att båda har problem. Skall då den med lust trycka bort sin lust eller skall den utan lust försöka få tillbaka lusten?

Det skulle vara intressant att se hur ni ser på saken.

Celines Essence

Äldre 30 Jun 20:40

#160

Först och främst tror jag det ofta inte ens handlar om lust i ordets bemärkelse. Orsaken att man inte vill ha sex i en relation behöver inte alls bero på att det är sexlusten som brister.

Många gånger tror jag att avsaknad av sex och närhet är ett SYMTOM på att något inte står rätt till i relationen.

Det kan vara allt mellan himmel och jord. Allt ifrån att partnern blivit kär i någon annan, eller tom är otrogen, till att man har konflikter i relationen som tar uttryck i minskad lust till sex. Jag tror allt hänger ihop mer än man tror, därför blir det då fel när man plockar ut "sexproblem" ur en relation när orsakerna kanske inte ens är sexuella i grunden.

Med mitt ex låg problemen överallt i relationen. Utan att snöa in på det kände jag mig förminskad i hans närhet.Jag blev osäker på mig själv. När jag förstod hur mycket han påverkade mig och mitt sätt att vara på ett negativt sätt, började jag tappa känslor för honom. Trots att jag aldrig haft bristande sexdrift, ville jag inte längre ha sex.(eller närhet) Jag fortsatte att onanera och upptäckte då hur mycket jag kunde njuta. Visst fick jag orgasm med honom också, men det kändes ofta stressigt och framtvingat att pressa fram orgasmen under våra samlag.

Här kan man tänka sig att vi skulle kunna gått i terapi eller något, men jag hade ingen lust, ingen motivation, och det hade bara blivit ett spel för galleriet om vi försökt oss på något sådant. För vissa andra kanske det hade funkat, men inte för mig. När vi sedan hade bestämt oss för att skiljas och jag började göra mig fri funkade vi mycket bättre ihop som vänner och gemensamma föräldrar.

Om man ska prata om minskad lust som orsak till att inte vilja ha sex måste man ju dessutom förutsätta att sex med, ens partner ger sexuell tillfredsställelse. Så är det inte alltid. Många gånger blir sex en prestation. Särskilt om partnern, vi säger mannen, (kan ju vara kvinnan som vill ha mer sex) börjar be om sex, eller tjata, och berätta hur viktigt det är för honom. Jag tror sådant verkligen kan få lusten att sina . Jag tror mycket sällan att det är rätt väg att gå.

Jag tror att båda parter måste VILJA ha sex. Har man en partner som inte vill ha sex bör man försöka ta reda på varför. Är hon trött, stressad eller orolig, måste partner först bemöta henne i de känslorna, bekräfta hennes känslor, SEDAN kan han låta närheten utvecklas till sex. Han måste vara lyhörd. Han måste våga ställa frågor som "är det något jag kan göra för att ge dig njutning " . Tex kan han fråga hur hon tänker sig ett bra sexliv, hur hennes drömsexliv ser ut och varför hon tror att de inte är där. Visa omsorg, visa intresse.

Är det verkligen den grundläggande sexdriften, sexintresset, som skiljer bör man ta ställning till om man vill leva kvar i relationen. Väljer man att stanna har man själv också prioriterat ner sex... Och då får man stå för det.

Öppna relationer kan säkert funka för vissa, men jag tror de relationerna ofta kräver att man har en bra relation i grunden. Att man känner tillit och är bra på att kommunicera. Jag tror många har en förenklad bild av det som lösningen i relationer utan sex. Man ska inte heller underskatta att många lätt får känslor för någon man har bra sex med och kanske ofta vill dela massa annat med den personen.

Är man den som inte vill ha sex bör man ta tag i det som känns fel i relationen.. För jag tror oftast det grundar sig på något... (Kanske är skilsmässa det rätta).Man kan gärna fråga sig själv hur man vill ha sitt sexliv och hur man kan nå dit. Om man verkligen inte har det minsta lust till sex, trots försök att få igång lusten, kan man inte ha sex för sin partners skull. Man måste VILJA. Allt annat är bara en en tillfällig uppskjutning av problemen.

Var dig själv. Det finns redan så många andra.

HäckHäxan

Äldre 30 Jun 21:04

#161

Celines Essence skrev 2015-06-30 20:40:59 följande:

Först och främst tror jag det ofta inte ens handlar om lust i ordets bemärkelse. Orsaken att man inte vill ha sex i en relation behöver inte alls bero på att det är sexlusten som brister.
Många gånger tror jag att avsaknad av sex och närhet är ett SYMTOM på att något inte står rätt till i relationen.
Det kan vara allt mellan himmel och jord. Allt ifrån att partnern blivit kär i någon annan, eller tom är otrogen, till att man har konflikter i relationen som tar uttryck i minskad lust till sex. Jag tror allt hänger ihop mer än man tror, därför blir det då fel när man plockar ut "sexproblem" ur en relation när orsakerna kanske inte ens är sexuella i grunden.
Med mitt ex låg problemen överallt i relationen. Utan att snöa in på det kände jag mig förminskad i hans närhet.Jag blev osäker på mig själv. När jag förstod hur mycket han påverkade mig och mitt sätt att vara på ett negativt sätt, började jag tappa känslor för honom. Trots att jag aldrig haft bristande sexdrift, ville jag inte längre ha sex.(eller närhet) Jag fortsatte att onanera och upptäckte då hur mycket jag kunde njuta. Visst fick jag orgasm med honom också, men det kändes ofta stressigt och framtvingat att pressa fram orgasmen under våra samlag.
Här kan man tänka sig att vi skulle kunna gått i terapi eller något, men jag hade ingen lust, ingen motivation, och det hade bara blivit ett spel för galleriet om vi försökt oss på något sådant. För vissa andra kanske det hade funkat, men inte för mig. När vi sedan hade bestämt oss för att skiljas och jag började göra mig fri funkade vi mycket bättre ihop som vänner och gemensamma föräldrar.

Om man ska prata om minskad lust som orsak till att inte vilja ha sex måste man ju dessutom förutsätta att sex med, ens partner ger sexuell tillfredsställelse. Så är det inte alltid. Många gånger blir sex en prestation. Särskilt om partnern, vi säger mannen, (kan ju vara kvinnan som vill ha mer sex) börjar be om sex, eller tjata, och berätta hur viktigt det är för honom. Jag tror sådant verkligen kan få lusten att sina . Jag tror mycket sällan att det är rätt väg att gå.
Jag tror att båda parter måste VILJA ha sex. Har man en partner som inte vill ha sex bör man försöka ta reda på varför. Är hon trött, stressad eller orolig, måste partner först bemöta henne i de känslorna, bekräfta hennes känslor, SEDAN kan han låta närheten utvecklas till sex. Han måste vara lyhörd. Han måste våga ställa frågor som "är det något jag kan göra för att ge dig njutning " . Tex kan han fråga hur hon tänker sig ett bra sexliv, hur hennes drömsexliv ser ut och varför hon tror att de inte är där. Visa omsorg, visa intresse.
Är det verkligen den grundläggande sexdriften, sexintresset, som skiljer bör man ta ställning till om man vill leva kvar i relationen. Väljer man att stanna har man själv också prioriterat ner sex... Och då får man stå för det.

Öppna relationer kan säkert funka för vissa, men jag tror de relationerna ofta kräver att man har en bra relation i grunden. Att man känner tillit och är bra på att kommunicera. Jag tror många har en förenklad bild av det som lösningen i relationer utan sex. Man ska inte heller underskatta att många lätt får känslor för någon man har bra sex med och kanske ofta vill dela massa annat med den personen.

Är man den som inte vill ha sex bör man ta tag i det som känns fel i relationen.. För jag tror oftast det grundar sig på något... (Kanske är skilsmässa det rätta).Man kan gärna fråga sig själv hur man vill ha sitt sexliv och hur man kan nå dit. Om man verkligen inte har det minsta lust till sex, trots försök att få igång lusten, kan man inte ha sex för sin partners skull. Man måste VILJA. Allt annat är bara en en tillfällig uppskjutning av problemen.

Ibland blir jag nästan lite kär i dig

Jag tror allt det du skriver är viktigt och logisk, även om jag tror att det finns människor vars lust dalar och förändras också, kanske har de till och med pressat sig till att ha sex oftare i början än de egentligen ville och redan där svikit sig själva och bedragit partnern istället för att satsa på att bara vara som de är lustmässigt, bara en tanke alltså.

Annars tror jag som dig att när något med dynamiken i relationen rubbats eller ändrats så påverkar det helheten också, om bara så enkla saker som att vänja sig vi den ny kropp efter att ha fått barn och hitta tillbaka till sin gamla känsla och lust igen, får man press där mer än kärlek och hjälp och kraft så kan man nog sabba mycket tänker jag spontant.

Vet precis vad du menar med att stressa och pressa fram orgasmer, så har jag också levt, inte av samma skäl men principen blir väl samma en kroppslig reaktion där hjärnan och själen inte alls är med helt, eller det är min upplevelse iaf.

Jag bevisar härmed min existens. Jag skriver på FL, alltså finns jag.

sextiotalist

Äldre 30 Jun 21:30

#162

Celines Essence skrev 2015-06-30 20:40:59 följande:

Först och främst tror jag det ofta inte ens handlar om lust i ordets bemärkelse. Orsaken att man inte vill ha sex i en relation behöver inte alls bero på att det är sexlusten som brister.

Många gånger tror jag att avsaknad av sex och närhet är ett SYMTOM på att något inte står rätt till i relationen.

Det kan vara allt mellan himmel och jord. Allt ifrån att partnern blivit kär i någon annan, eller tom är otrogen, till att man har konflikter i relationen som tar uttryck i minskad lust till sex. Jag tror allt hänger ihop mer än man tror, därför blir det då fel när man plockar ut "sexproblem" ur en relation när orsakerna kanske inte ens är sexuella i grunden.

Med mitt ex låg problemen överallt i relationen. Utan att snöa in på det kände jag mig förminskad i hans närhet.Jag blev osäker på mig själv. När jag förstod hur mycket han påverkade mig och mitt sätt att vara på ett negativt sätt, började jag tappa känslor för honom. Trots att jag aldrig haft bristande sexdrift, ville jag inte längre ha sex.(eller närhet) Jag fortsatte att onanera och upptäckte då hur mycket jag kunde njuta. Visst fick jag orgasm med honom också, men det kändes ofta stressigt och framtvingat att pressa fram orgasmen under våra samlag.

Här kan man tänka sig att vi skulle kunna gått i terapi eller något, men jag hade ingen lust, ingen motivation, och det hade bara blivit ett spel för galleriet om vi försökt oss på något sådant. För vissa andra kanske det hade funkat, men inte för mig. När vi sedan hade bestämt oss för att skiljas och jag började göra mig fri funkade vi mycket bättre ihop som vänner och gemensamma föräldrar.

Om man ska prata om minskad lust som orsak till att inte vilja ha sex måste man ju dessutom förutsätta att sex med, ens partner ger sexuell tillfredsställelse. Så är det inte alltid. Många gånger blir sex en prestation. Särskilt om partnern, vi säger mannen, (kan ju vara kvinnan som vill ha mer sex) börjar be om sex, eller tjata, och berätta hur viktigt det är för honom. Jag tror sådant verkligen kan få lusten att sina . Jag tror mycket sällan att det är rätt väg att gå.

Jag tror att båda parter måste VILJA ha sex. Har man en partner som inte vill ha sex bör man försöka ta reda på varför. Är hon trött, stressad eller orolig, måste partner först bemöta henne i de känslorna, bekräfta hennes känslor, SEDAN kan han låta närheten utvecklas till sex. Han måste vara lyhörd. Han måste våga ställa frågor som "är det något jag kan göra för att ge dig njutning " . Tex kan han fråga hur hon tänker sig ett bra sexliv, hur hennes drömsexliv ser ut och varför hon tror att de inte är där. Visa omsorg, visa intresse.

Är det verkligen den grundläggande sexdriften, sexintresset, som skiljer bör man ta ställning till om man vill leva kvar i relationen. Väljer man att stanna har man själv också prioriterat ner sex... Och då får man stå för det.

Öppna relationer kan säkert funka för vissa, men jag tror de relationerna ofta kräver att man har en bra relation i grunden. Att man känner tillit och är bra på att kommunicera. Jag tror många har en förenklad bild av det som lösningen i relationer utan sex. Man ska inte heller underskatta att många lätt får känslor för någon man har bra sex med och kanske ofta vill dela massa annat med den personen.

Är man den som inte vill ha sex bör man ta tag i det som känns fel i relationen.. För jag tror oftast det grundar sig på något... (Kanske är skilsmässa det rätta).Man kan gärna fråga sig själv hur man vill ha sitt sexliv och hur man kan nå dit. Om man verkligen inte har det minsta lust till sex, trots försök att få igång lusten, kan man inte ha sex för sin partners skull. Man måste VILJA. Allt annat är bara en en tillfällig uppskjutning av problemen.

Så sant så sant och detta med att pressa fram orgasmer. Jag fattade aldrig vad det var så fantastiskt med orgasm innan jag träffade min sambo. Över15 års sexliv utan att riktigt kunna njuta, såklart man funderade på om man var asexuell

Celines Essence

Äldre 30 Jun 21:39

#163

HäckHäxan skrev 2015-06-30 21:04:49 följande:

Ibland blir jag nästan lite kär i dig Jag tror allt det du skriver är viktigt och logisk, även om jag tror att det finns människor vars lust dalar och förändras också, kanske har de till och med pressat sig till att ha sex oftare i början än de egentligen ville och redan där svikit sig själva och bedragit partnern istället för att satsa på att bara vara som de är lustmässigt, bara en tanke alltså.

Annars tror jag som dig att när något med dynamiken i relationen rubbats eller ändrats så påverkar det helheten också, om bara så enkla saker som att vänja sig vi den ny kropp efter att ha fått barn och hitta tillbaka till sin gamla känsla och lust igen, får man press där mer än kärlek och hjälp och kraft så kan man nog sabba mycket tänker jag spontant.

Vet precis vad du menar med att stressa och pressa fram orgasmer, så har jag också levt, inte av samma skäl men principen blir väl samma en kroppslig reaktion där hjärnan och själen inte alls är med helt, eller det är min upplevelse iaf.

... Och jag blir nästan kär i dig också charmiga Häckis

Jo. Det är sant som du skriver, visst kan lusten dala i perioder, i livet.. Men ibland är det kanske bara ett reslutat av livssituation, eller av relationen, som liksom egentligen inte har sin grund i sexlusten.

Under en period nyligen hade jag en mindre dipp i min annars ganska höga sexdrift. Orsaken var en ovanligt hög press och stress jag hade på mig i mitt övriga liv, och sexuella reaktioner från min kropp satt plötsligt lite längre in. Nu har mitt liv lugnat sig lite och jag börjar känna igen mig själv

Jag berättade i alla fall för Anton precis hur jag kände(och han hanterade det på ett underbart sätt) och även om vi inte haft en jättelång relation, tror jag det är bra att kunna berätta sådant där, för precis som du skriver tror jag det kan vara så att man kanske vill leva upp till den initialt höga sexlusten och fortsätter med det så att man kanske tom lurar sig själv. Det gäller att vara ärlig både mot sig själv och sin partner.

Jag tror det där med att pressa fram orgasmer, eller pressa tillbaka, för all del, i vissa fall kan ta så mycket energi att själva upplevelsen av sexet blir lidande. Jag tror det är rätt vanlig orsak att sex blir "jobbigt".

Jag och Anton har en skön och avslappnad inställning till orgasm. Det där med att komma för snabbt eller för långsamt är liksom inga problem. Det är bara olika från gång till gång... Och vi tycker inte ens att all sex behöver ge orgasm...Vi kan hålla på med varandras kroppar, varandras kön, utan att man riktigt kan kalla det sex alltid. Då är det lätt. När allt är kravlöst.

Sedan tror jag också dynamiken mellan par kan förändras i samband med barn och föräldraskap. För mig var inte den perioden svår. Jag tror att småbarnstiden lättare fick mig att acceptera stunder av snabbt och trist sex. Och våra roll som mamma och pappa förenade oss tillräckligt för att det skulle funka...Uppenbarligen fungerar vi alla olika och olika relationer olika.. .

Var dig själv. Det finns redan så många andra.

Celines Essence

Äldre 30 Jun 21:52

#164

sextiotalist skrev 2015-06-30 21:30:03 följande:

Så sant så sant och detta med att pressa fram orgasmer. Jag fattade aldrig vad det var så fantastiskt med orgasm innan jag träffade min sambo. Över15 års sexliv utan att riktigt kunna njuta, såklart man funderade på om man var asexuell

Ja och tänk att många av de män som klagar över för lite sex, kanske har en kvinna som du! Det är ju inte konstigt att man inte vill ha sex när det knappt ger en något...

Ofta när jag läser inlägg från män som klagar över för lite sex, brukar jag tänka "ja, och jag skulle antagligen vara lika ointresserad av sex om jag vore din fru" ... Ja, det gäller ju inte alla så klart.

Jag upplever för övrigt också helt nya nivåer av njutning numera

Var dig själv. Det finns redan så många andra.

MrFlex

Äldre 30 Jun 22:35

#165

Celines Essence skrev 2015-06-30 21:52:14 följande:

Ja och tänk att många av de män som klagar över för lite sex, kanske har en kvinna som du! Det är ju inte konstigt att man inte vill ha sex när det knappt ger en något...

Ofta när jag läser inlägg från män som klagar över för lite sex, brukar jag tänka "ja, och jag skulle antagligen vara lika ointresserad av sex om jag vore din fru" ... Ja, det gäller ju inte alla så klart.

Jag upplever för övrigt också helt nya nivåer av njutning numera

Var dig själv. Det finns redan så många andra.

Jag tolkar era inlägg som att kvalitén på sexet helt är männens ansvar. Är det inte bådas intresse och ansvar att göra sexet så man vill ha det?

Celines Essence

Äldre 30 Jun 23:08

#166

MrFlex skrev 2015-06-30 22:35:50 följande:

Jag tolkar era inlägg som att kvalitén på sexet helt är männens ansvar. Är det inte bådas intresse och ansvar att göra sexet så man vill ha det?

Du förstår inte

Tänk dig " sextiotalist " Hon trodde ju att hon var asexuell. Inte så lätt att gå vidare då... Om man inte har en man som hjälper en att tänka nytt. Sex är ett gemensamt ansvar.

Jo jag gjorde allt jag kunde för att komma när vi hade sex, mitt ex och jag . Jag avstod onani för att öka längtan efter sex och öka möjligheten att komma. Jag köpte lustsalvor för ökad stimulering . Jag trodde att det var mig det var fel på. Att jag inte var tillräckligt bra sexuellt. Jag var rädd att han skulle bli avtänd om han såg mina små bröst hänga... Så jag red honom inte. Jag ville ju inte att han skulle bli avtänd.Jag ville inte att han skulle behöva hålla tillbaka sin orgasm, så jag tränade knipövningar, jag tränade upp förmågan att komma... Och lärde mig det. .duktig som jag är....

Du förstår inte. Orsakerna att sexet inte blev bra låg på ett helt annat plan. Jag kände inte att jag räckte till. Jag kände inte att jag dög. Jag kände mig inte trygg ... Och så var det i många andra delar av livet...problemen låg på ett annat plan, men avspeglade i sexlivet. Problem i sänghalmen utgjorde ett av fler symtom på brister i vår relation Jag sa tex till honom att jag hellre vill ha sex på kvällen, men han var för trött då så han satte på mig på morgonen för det passade honom bättre.

Vad gäller många män här som skrivet att de inte får sex, så uttrycker det sig på ett så trist och själviskt sätt, och inte sällan med dålig kvinnosyn. .

Var dig själv. Det finns redan så många andra.

Anonym (Been there)

Äldre 30 Jun 23:22

#167

Celines Essence skrev 2015-06-30 23:08:11 följande:

Du förstår inte
Tänk dig " sextiotalist " Hon trodde ju att hon var asexuell. Inte så lätt att gå vidare då... Om man inte har en man som hjälper en att tänka nytt. Sex är ett gemensamt ansvar.

Jo jag gjorde allt jag kunde för att komma när vi hade sex, mitt ex och jag . Jag avstod onani för att öka längtan efter sex och öka möjligheten att komma. Jag köpte lustsalvor för ökad stimulering . Jag trodde att det var mig det var fel på. Att jag inte var tillräckligt bra sexuellt. Jag var rädd att han skulle bli avtänd om han såg mina små bröst hänga... Så jag red honom inte. Jag ville ju inte att han skulle bli avtänd.Jag ville inte att han skulle behöva hålla tillbaka sin orgasm, så jag tränade knipövningar, jag tränade upp förmågan att komma... Och lärde mig det. .duktig som jag är....
Du förstår inte. Orsakerna att sexet inte blev bra låg på ett helt annat plan. Jag kände inte att jag räckte till. Jag kände inte att jag dög. Jag kände mig inte trygg ... Och så var det i många andra delar av livet...problemen låg på ett annat plan, men avspeglade i sexlivet. Problem i sänghalmen utgjorde ett av fler symtom på brister i vår relation Jag sa tex till honom att jag hellre vill ha sex på kvällen, men han var för trött då så han satte på mig på morgonen för det passade honom bättre.

Vad gäller många män här som skrivet att de inte får sex, så uttrycker det sig på ett så trist och själviskt sätt, och inte sällan med dålig kvinnosyn. .

Känner igen det där. Med min fd man så njöt jag inte speciellt mycket. Hade svårt för att komma när vi hade sex. hade inte haft problem förut men trodde att det berodde på att jag hade förändrats sedan jag var yngre (vi hade varit tillsammans länge). Men sen (och det är fel; det vet jag och försöker inte skylla ifrån mig) så blev jag förförd av en man när jag var borta själv på en konferens. var nog ett "lätt byte" för jag törstade efter att känna mig bekräftad. Men den natten vi hade kom jag fler gånger än vad jag hade gjort på flera år tillsammans med min man. Insåg att det nog inte var mig det var fel på. Förstod och mindes hur fantastiskt sex kan vara när man är med en partner som verkligen bryr sig om att jag får njuta.

sextiotalist

Äldre 1 Jul 07:17

#168

MrFlex skrev 2015-06-30 22:35:50 följande:

Jag tolkar era inlägg som att kvalitén på sexet helt är männens ansvar. Är det inte bådas intresse och ansvar att göra sexet så man vill ha det?

Nej. Men alltför många män är orgasmfixerade och många män kör sitt eget race.

Om man läser trådar och även i frågespalter så är det tydligen inte helt ovanligt att män ställer krav på sex som kvinnan inte är bekväm med. Hotar gärna att göra slut om han inte får det sexet han vill. Det kan vara oralsex, analsex, trekant, sex med våld etc.

Att respektera varandra även när man har sex är viktigt. För många kvinnor hänger sex och känslor ihop, än mer om man har en relation med mannen ifråga

MrFlex

Äldre 1 Jul 09:48

#169

sextiotalist skrev 2015-07-01 07:17:42 följande:

Nej. Men alltför många män är orgasmfixerade och många män kör sitt eget race.

Om man läser trådar och även i frågespalter så är det tydligen inte helt ovanligt att män ställer krav på sex som kvinnan inte är bekväm med. Hotar gärna att göra slut om han inte får det sexet han vill. Det kan vara oralsex, analsex, trekant, sex med våld etc.

Att respektera varandra även när man har sex är viktigt. För många kvinnor hänger sex och känslor ihop, än mer om man har en relation med mannen ifråga

Då läser du helt andra trådar än vad jag gör. Jag tycker att flertalet trådar om sexuell obalans är skrivna av män som verkar vara genuint besvärade och uppgivna, inte bittra, anklagande och krävande. Väldigt ofta har även den parten med lägre lust ändrat sitt beteende över tiden, gått från hög/normal lust till näst intill obefintlig lust.

Visst kan det vara så att själva sexet är orsaken till den minskade lusten (även om jag tror det är undantagsfall) men i så fall har ju den personen att ansvar att informera sin partner om sina önskemål och inte bara tiga och svara med minskad lust. Det verkar vara så svårt att kommunicera om sex.

Vidare så tror jag att du har fel om att sex och känslor hänger ihop "mer" för kvinnor än för män. Många kvinnor verkar övertygade (och vilja tro) att det är kärlek som driver sexlust men det tror inte jag.

Människors grundläggade sexdrift drivs av hormoner, både för män och kvinnor, och detta kan givetvis påverkas av vårt allmänna välbefinnande och humör.
Resten drivs av sexuell attraktion. Detta är ett område för sig som är ganska komplext men det baseras definitivt inte på kärlek.

Min personliga åsikt är att det just är den sexuella attraktionen som försvinner för de som drabbas av låg sexlust under en längre tid i förhållandet. Kärleken kan bestå vilket säkerligen förvirrar många eftersom de själva tror att just dessa känslor hör ihop. Dessa kvinnor har troligtvis svårt att sätta fingret på vad de är som gör att de känner annorlunda kring sex, varför de inte njuter lika mycket längre, varför de inte får orgasm så lätt. Det är då lätt att beskylla mannen för detta.

Det låter som "Been there" beskriver just det jag försöker förklara.
Hon verkade ha tappat den sexuella attraktionen till sitt ex, hade svårt att komma och njöt inte så mycket. Kanske var han självisk och värdelös i sängen men det är troligtvis inte grundorsaken till hennes problem.
Den nya mannen hon träffade på konferensen gav bekräftelse, spänning och detta triggade säkerligen hennes lust till max. Att hon njöt och fick flera orgasmer beror troligtvis mest på hennes egna starka kåthet än den nya mannens teknik i sängen.

Att då säga - "Det är inte fel på mig, det är fel på min man" tycker jag är väldigt naivt.

Been there - Förlåt om jag misstolkar ditt inlägg och felaktigt använder din historia som ett exempel.

Sexuell njutning och grand finale orgasm påverkas mycket mer av vårt lust än av korrekt stimulans av nerver. Om lusten inte finns eller är väldigt låg kan man gnugga ihjäl sig utan att något händer. Att då skylla på den som gnuggar, att han kanske gnuggar på fel sätt är inte schysst.

Vems är problemet?

INNEHÅLL