Ledsen, tappar lusten så fort förspelet eller sexet börjar. Någon mer?!

Det du beskriver är jättevanligt och jag blev av med problemet i vuxen ålder. Det största problemet för mig var att det var för stor skillnad mellan fantasierna i huvudet och verkligheten. Det kan handla om nervositet eller att man har en fasad till den andre. Kanske man inte känner varandra tillräckligt, eller känner sig nog accepterad? För mig handlade det mycket om att vi var för olika, han hade inte kapacitet att greppa vem jag var och var för ytlig för att förstå poängen med att se efter.

När jag träffade någon jag klickade fullständigt med mentalt så kändes det som att han var i mitt huvud (och jag i hans), och då upplevde jag inte glappet mellan fantasi och verklighet. Upplevde mig 100% accepterad för den jag var och kunde slappna av helt. Kunde berätta om mina mest perversa fantasier och han var kapabel (annars hade vi aldrig klickat mentalt) att göra något med dem och jag med hans.

Jag insåg att jag måste ha den mentala kontakten med mannen för att uppleva det som i fantasin. Jag har lärt mig att återskapa det här och kan leda män in i mitt huvud och jag i deras. Vilket innebär att de blir lika mindfuckade som jag, och upplever en helt ny värld sexuellt och emotionellt. Efter att ha lärt mig detta kan jag sålla bort män som inte har förmågan att greppa mig mentalt. Det som inte är lika noga är utseendet och annat ytligt, det mesta faller bort om han har den mentala förmågan.

Jag upplever inte att det är något fel på mig, jag måste bara träffa rätt män eller se till att vi kommer närmare varandra. Men det jag nämnt här är inte allt som spelar in för mig, det skulle bli en hel bok.

Det är såklart individuellt det här men jag vet inte hur du är så du får hålla till godo med min historia. :)

Jag kom på ett viktigt tillägg:

Många jag pratat med har tappat lusten när sex gått från att utforska till att bara utföra. Barn har ju också en sexualitet och den handlar om att utforska. Någonstans på vägen till vuxenlivet slutar en del att utforska och köper ett färdigt koncept om vad sex är, och går över till att imitera och utföra sex istället vilket går hand i hand med prestation, som i sin tur är ytterligare en lustdödare.

Barn som introducerats för sex på vuxnas villkor slussas in i det för tidigt, och även om man varit lyckligt lottad att slippa vuxen inblandning som barn så kommer man ändå få presenterat för sig vad sex är när man kommer upp i tonåren.

I nya relationer handlar sex inledningsvis om utforskning för många, men i ett skede går det över till utförande och där tappar många kvinnor lusten. Andra fortsätter utforska sig själva och varandra och där håller lusten i.

Att utforska någon på alla mentala plan är också att utforska någon sexuellt.

En frågeställning folk borde ha är VAD som är sex? Vad är sex enligt dig, TS? Var/när börjar sex och var/när slutar det vara sex?

Han kan omöjligt känna dig utan och innan om han inte känner till sexbiten. Sexualiteten bör vara integrerad i den man är, om det ska fungera. Det kan inte vara en roll man intar.

Ett exempel på en för stor skillnad mellan fantasi och verklighet är när du är kåt tills personen man fantiserade om kommer i närheten av dig. Du upplever alltså verkligheten helt annorlunda än i fantasin.

Det man kan fråga sig där är vilka faktorer som är annorlunda i fantasin mot verkligheten.

Problemet ligger enbart i dina tankar. Du tänker för mycket under sexet, och kan inte bara ge dig hän.

Efter att ha läst allt du skrivit, får jag känslan av att du känner dig accepterad av din kille. Du är inte generad eller blyg för honom. Samt att du tänder på honom.

Men sex handlar till absolut största delen om dig själv. Det är dina känslor, (tankar) och upplevelse. 
Felet är att du inte accepterar, respekterar, känner dig bekväm och älskar dig själv. 
Du släcker inte lampan för att slippa se din kille, egentligen inte för att han ska slippa se dig heller. Du släcker för att slippa se dig själv.
Möjligtvis släcker du även för att "alla andra" ska slippa se också (sk. hjärnspöken).

Jag tror inte att du ser att sex är naturligt och "okej". Innerst inne tycker/tror du att det är något fult. I synnerhet om DU sysslar med det.

Du måste jobba med din självkänsla och ditt självförtroende. Låt inte heller dessa känslor vara en hemlighet, utan berätta om dem för din kille. Skäms inte för det eller dig själv.
Jag kan garantera att människor i din omgivning är mer förstående och accepterande än du först tror. Dölj inte dina tankar och känslor. Var dig själv, och bli medveten om dina egenheter.

Men om han gör det du berättade om tidigt i förhållandet att du gillar, blir du kåt då? Tycker du fortfarande om samma saker?

Jag hör att du är många mil från en lösning, men du vill åtminstone ha en lösning och det är ju en bra bit på vägen.

Anser också att det är upp till var och en att definiera vad sex är, men om jag hade begränsat mig till att göra en akt av det, där startsignalen är förspelet och slutet är när han kommit, så hade jag lika gärna kunnat sy igen fittan och gå i kloster. Skulle hellre såga av tån med smörkniven än att leva så ett helt liv om jag var tvungen att välja.

Eftersom jag anser att ens sexualitet är en given del i ens personlighet så är sex så otroligt mycket mer än en tidsbegränsad sysselsättning efter manual. När jag skriver "del i ens personlighet" tänker jag snarare en ingrediens i en mixad drink, än en jordgubb i champagnen. Att det är omöjligt att separera den från den man är, och ingen del man kan plocka ur och lägga undan. Antingen känner han dig och din sexualitet, eller så känner han dig inte utan och innan. Känner du till hela honom inkl sexbiten?

Sex för mig pågår hela tiden och är själva kemin i relationen, varenda interaktion med min man är sex. Det finns ingen början och inget slut, men det kan intensifieras. Det finns ingen som säger att sex är slut för att någon av oss får orgasm eller att ingen får det.

Berätta exempelvis exakt det du berättade för mig nu. Men försök även inse vad det innebär att tänka och vara som du.

Det jag menar är, att det är lättare att se andra människors fel och missar, än vad det är att se sina egna. Nu ska du inte nödvändigtvis se det som fel och misstag, utan se dina egenheter för vad det verkligen är.

Låt mig ge dig ett exempel. Sex nakenhet ser du säkerligen inte som något skamligt eller fel på något sätt. Men fel blir det först när DU gör/är det. 
Försök se dig ur ett annat perspektiv, och granska dig själv, om det gällde någon annan.

Till slut kommer du att finna vad som är bra och dåligt, samt vad som är ditt sanna jag/din personlighet, samt vad som är en "spelad" person/beteende.

På samma sätt kan du ta ett nakenfoto av dig själv och hålla för ansiktet. Betrakta kroppen som om den tillhörde någon annan. Fråga dig vad du hade sagt eller tyckt om en vän eller annnan trevlig person haft den kroppen. Jag tror inte du skulle be henne gå och stänga in sig i en mörk garderob.

Du är bra, och fin precis som du är. Det spelar ingen roll hur mycket eller ofta din kille eller andra människor säger det. Det betyder något, först när du själv tycker det. 
Jag kan garantera att alla människor tycker du är bra och fin du är. Så varför kan inte du tycka det, om dig själv?

Jag känner igen det där lite från mitt tidigare äktenskap... Och om jag nu väljer att tänka på sexlivet när det var ungefär som bäst (och inte när jag längtade efter att skiljas) så tror jag mycket bottnar i någon typ av kravkänsla eller prestationsångest. Jag kunde också bli kåt, men blev lite diffust stressad om kroppen inte svarade och utvecklades som jag ville. Det i sig sänkte kåtheten ännu mer. Man känner sig lätt skamsen om lusten avtar och man inte kan fortsätta...

I dag, med min nya partner, spelar det ingen roll...på riktigt och i från hjärtat...Det finns liksom aldrig något mål med det vi gör... Vare sig vi smeker, suger, slickar eller kysser varandra... Att vi hamnat där tror jag mycket beror på att vi pratar så mycket om sex (förutom kärleken)... Det gör att den där kravkänslan liksom aldrig existerar.

Sedan tror jag att sexlust ibland är lite färskvara. Är man kåt på dagen, får man försöka se till att ha sex då och inte vänta till kvällen (ja. Ibland har man ju inget val, men jag tror man det är bättre att ge efter i rätt stund liksom)... Kanske är kvinnors lust mer färskvara än mäns...Dvs att män lättare kan "börja om"

Några faktorer som kan vara olika i fantasin mot i verkligheten är att man är avslappnad och att omgivningen inte stör. I fantasin råkar man inte se sina skavanker, känna sin tyngd, eller bli nervös för att han tittar dig i ögonen. I fantasin kan han göra exakt rätt i exakt rätt sekund. I fantasin kan du lätt skippa till nästa "scen" när du behöver. I verkligheten kommer du se och höra mer av omgivningen, inte vara lika fokuserad på det ni gör och vad du känner osv. För att nämna några exempel.

När du har passionerat sex som i fantasin tänker du inte på omgivningen så mycket som nu.