Inlägg från: sarass |Visa alla inlägg
  • sarass

    Änglamammor som vill försöka igen

    Jag är ledsen att du också varit med om samma grymhet som oss Stokke. Jag kommer som du vara orolig i nästa graviditet MEN jag försöker tänka att det kommer att gå bra nästa gång och det är väldigt ovanligt att man är med om samma sak 2 gånger. Alla jag har läst om (man blir ju helt google tokigt..) som har mist 2 barn efter varandra så har det oftast berott på något, sjukdom hos barnet eller mamman eller liknande. Som sagt, det ä ju väldigt ovanligt men det betyder ju inte att man kommer vara mindre orolig.

    Jag kände på mig från första början att något var fel och dagen då jag skulle in på rutin kontroll hos barnmorskan ringde jag min mamma innan och sa -Vad gör jag om dom inte hittar hjärtljuden denna gång? Jag hade tänkt på just det med hjärtljuden, att dom inte skulle hitta dom. Så blev det också. Jag kom in själv och fick åka in på BB själv. Jag ringde och var helt hysterisk till min man som var nästan 10 mil bort på jobb. Han fick köra väldigt olagligt in till sjukhuset. Jag fick beskedet innan han hade kommit in på rummet. Efter alla provtagningar åkte vi hem och grät hela natten. Morgonen därefter åkte vi in. Jag började få värkar vid klockan 10 utav mig själv och tyckte det gick rätt bra. Jag valde bort bedövning eftersom jag kände att jag kunde klara det. Tillsaken hör att jag hatar sprutor så jag ville helst inte ta något i ryggen även om det hade varit bra. En halvtimma innan hon föddes ångrade jag mig.. Men förlossningen tog 2 & 1/2 timma från första värken så jag tyckte att i det stora hela gick bra.

    Jag jobbar också med mycket återkommande kunder och ska försöka få vara sjukskriven någon vecka till. Jag planerar att gå tillbaka i mitten på augusti men inte på heltid. Då har jag varit hemma i 4 månader ungefär.

  • sarass
    Stokke skrev 2015-07-20 10:40:14 följande:
    Vi får stötta varandra vid nästa graviditet.
    Jag vill inte framstå som för orolig inför mina vänner och familj. Jag vill framstå som stark och trygg.
    Hur menar du att du kände på dig ifrån första början att något var fel?

    Jag fick ryggbedövning och den hjälpte mig massor. Jag använde även lustgas.

    Jag var på jobbet redan 2 veckor efter förlossningen (hälsade på, fika och åt lunch).
    Det kändes rätt för mig.

    Nu har vi två veckor ledigt kvar (semester blandat med föräldradagar, sorgedagar).
    Sen är det vardag igen.

    Jag längtar ihjäl mig efter att få plussa, början av graviditeten kommer vara jobbig. Jag har bestämt att jag ska inte berätta för någon att jag är gravid. Jaaa min man kommer veta, vi kommer självklart testa tillsammans. Min plan är att inte berätta något förens efter v20 på jobbet (nu sist berättade jag i v18). Jag kommer inte jobba ända fram, jag tänker att jag ska gå hem omkring v34. Sen har jag en egen plan på att få bli igångsatt i v36. Som sagt, jag längtar ihjäl mig och vill detta så mycket. Mina planer eskalerar och jag framstår säkert som galen.
    Hur tänker ni?
    Precis, man vill framstå som stark och trygg även om man kanske inte är det.
    Jag kommer absolut att ta något nästa gång! Men då kommer jag såklart ha en levande liten bebis som hjälper till och trycker på så jag hoppas att det går ännu smidigare.

    För mig tog det en vecka innan jag gick på jobbet, jag jobbar som hudterapeut och jag åkte in och hälsade några utav mina kollegor. Vi är 7 stycken som jobbar väldigt tätt så jag tog några då och mina chefer kom hem till mig bara någon dag efter det hade hänt. Jag har varit in två gånger sedan dess, en gång på personalmöte och idag var jag faktiskt in igen och det kändes bra. Men jag ska prata med läkaren och försöka få vara sjukskriven tills mitten på augusti och sedan börja lite smått. Mina kollegor är utomlands med jobbet och en är höggravid och ska gå hem så ja vill börja när alla är på plats. Om jag bryter ihop så har jag ett helt gäng som kommer att finnas där runt om mig istället för att börja när alla är borta och man står därhelt själv.
    Sen tror jag att jag ska börja med max 50% någon vecka och känna efter. Men får jag inte någon längre sjukskrivning så har jag ju semester att ta ut.
    Man ska ju göra det som känns bäst:)

    Jag längtar också SÅ efter att plussa!! Jag vet ju som sagt inte riktigt hur min cykel är än i och med att jag bara har haft en mens men jag kör på som om att den är som innan jag blev gravid. Har ju känningar hela tiden som jag tror är ägglossning haha. Men har inte mensen kommit i helgen ska jag testa.

    ¨Jag kommer vara försiktig med vilka jag berättar för men såklart min man men mina chefer kommer nog att få veta det vid v 14 som sist. Jag hade velat vänta till v 20 men om det var som med elise så syntes det innan v 20 och jag kunde inte träna som förr samt att jag mådde så illa så dom skulle nog lista ut det i vilket fall:)
    Kör ni med några ägglossningsstickor? Jag använde inte det sist och jag tror inte jag ska göra det nu heller OM det inte tar för många månader såklart, då köper jag ett gäng. Jag hoppas att kroppen känner sig redo och jag skulle gärna vilja plussa nu för jag vill helst inte komma så nära den 23/4 då elise föddes och inte heller den 28/5 då hennes bf var. Jag vet inte men det skulle kännas så konstigt och nojjigt. Bara en såndär fjantig tanke..


  • sarass
    LaCrue skrev 2015-07-20 18:11:54 följande:

    Vilken fin plats ni valt till er lilla, sarass! Appropå det du skrev om att du kände på dig att något var fel, kan jag säga att jag kände precis likadant. Och jag kände mig inte alls förvånad, tyvärr, när de inte hittade några hjärtljud. Låter kanske sjukt - men jag kände liksom "ja då var det som jag trott hela tiden". Jag hoppas ni lyckades pricka in äl!

    Jag planerar precis som du, stokke, kanske allt för mycket med en kommande graviditet nu. Det är på nåt sätt mitt största fokus nu, även om jag försöker ge mig både tid att slappna av och njuta av tillvaron och även tid att sörja och vara ledsen över min lilla dotter. Jag vill som du också bli igångsatt så tidigt jag bara får. Så som du hade din kompis du planerat att vara ledig med så har jag min syster som fick sitt första barn 1,5 månad innan vår dotter föddes. Så jag förstår hur du känner. Vi hade ju också planerat och tänkt på hur våra små kusiner skulle få växa upp tillsammans och min mamma såg fram emot att få sina två första barnbarn i sommar. Så nu känns det väldigt tomt och jag känner mig så utanför i den där härliga bebisbubblan som de befinner sig i med min systerson. Jag tycker dock att det är så härligt att han finns och att jag får krama och pussa på honom nu när jag saknar min egen bebis - saknar ihjäl mig efter honom nu när vi inte setts på några dagar.

    Vi är iväg på semester igen nu, min sambo och jag. Så nu ska vi försöka njuta av god mat och varandra. Äl-stickorna är nerpackade ;)

    Kram på er!



    Tack:) Det känns jättebra och det känns som att hon har hamnat på rätt ställe. Hon kommer alltid att vara nära familjen.

    Ja det är så hemsk, att man bara har en otäck känsla att NEJ det är något fel. Jag hade en liten blödning i v 7 och jag trodde inte att jag var gravid trots att symptomen steg och jag fortfarande plussade(fick inte komma in och göra något vul/ul). Sen i v 14 så lyssnade vi på hjärtljuden och jag kunde inte heller då ta in att hon faktiskt fanns där. Sen i V 19 när vi gjorde UL så kommer jag så väl ihåg att bm sa "allt som jag kan se ser bra ut". Just det där ALLT JAG KAN SE ser bra ut så kom det bara en känsla att nej det är något som är fel. Men vad gör man när dom inte ser något på ul..

    Min mans syster fick en liten dotter som nu är ett halvår, det känns både jobbigt men samtidigt så underbart att hon finns. Jobbigt när man tänker på "hur hade elise varit" osv men fantastiskt att just hon fick komma och finnas i vårat liv.

    Vad skönt! Njut utav lite semester:)
  • sarass
    Stokke skrev 2015-07-20 19:10:01 följande:
    Låter klokt att ni åker iväg och njuter.

    Men gud stackars dig, stackars din familj. När glädje ska delas med sorgen. En stor kram till dig. Har du bra stöd av din familj?
    Jag är glad att min vän och kollega finns här nära mig. Jag har inga "problem" att gosa och hålla hennes son.

    Även jag kände att något var fel, jag har inte sagt detta till någon. Men jag hade en känsla att det inte skulle gå vägen.
    På vattengympan jag gick på, spelades -Utan dina andetag. Jag grät tyst för mig själv (det var tänkt som avslappning)

    Något helt annat, ni som är sjukskrivna. Är även era respektive sjukskriven?

    Önskar er en fin semester!
    Min man är inte sjukskriven. Han var sjukskriven första månaden (maj ut) sen började han jobba 50%i två veckor sen jobbade han två sista v i Juni, tog sina 10 sorgedagar (vi hade missat dom) och jobbar nu en vecka sen semester 3 veckor. Väldigt hattigt men han kände tidigare än mig att han var redo. Sen har vi inte heller samma typ utav jobb. Jag har så otroligt mycket nära kundkontakt och han träffar nya varje dag. Sen är det klart, han har tagit det bättre än mig. Men han har varit helt fantastisk. När man har gått igenom en sån här sak, då klarar man tametusan vad som helst tillsammans!! För det här är absolut det värsta vi kommer att ha gått igenom tillsammans i vårat liv.
  • sarass
    Stokke skrev 2015-07-20 20:19:31 följande:

    Visst är det jobbigt med kunder. Jag kommer mina kunder nära eftersom jag jobbar med ekonomi (bank). Jag vet mycket om mina kunder, ibland har jag flera familjemedlemmar i olika generationer. Men ingen vet något om mig. Jag är totala motsatsen till en öppen bok. En del kunder har varit inne och frågat hur det har gått, blev det en kille eller tjej. Mina kollegor visste inte vad de skulle säga.
    Tillslut, bestämde jag att vi säger - livet blir inte alltid som man har tänkt sig.

    Hur gamla är ni? Jag är 30 + och detta var första barnet.


    Ja, jag valde att mina kollegor fick berätta vad som hänt till alla mina fasta kunder men jag vet ju att det kommer att komma dom som har haft ett uppehåll nu när jag varit borta som inte vet något och då kommer jag få berätta allt.. Men det blir ju faktiskt lättare och lättare att prata om det. Eller lättare var väl fel ord men jag bryter inte ihop varje gång.

    Jag är 24 och min man 28, det var vårt första barn!

    Hur har ni blivit bemött utav sjukvården/försäkringskassan nu under sjukskrivning? Jag tycker allt har gått bra. Idag skulle jag dock ringa min läkare så han skulle höra av sig när han var tillbaka från semestern. Kom till receptionen och hon frågade ut mig hur det gick med mina antidep. Jag sa som det var att jag inte hade hämtat ut dom och det var bla det jag ville prata med honom om och hon blev mer eller mindre arg för att jag inte hämtat dom.
    När han skrev ut dom (en fredag) så kändes det som OK, jag prövar, men sen på helgen när jag funderade lite mer så kände jag att jag ville testa utan. Jag började träna och har ju känt att jag har mått bättre, jag klarar ju av att gå ut bland folk nu och jag umgås med familj och vänner som vanligt. Jag har även varit på jobbet och hälsat på.
    Så då bestämde jag att jag inte skulle ta och hade även i åtanke att vi skulle ju pröva bli gravid igen och då visste jag inte heller om jag fick äta dom.
    Min fråga är egentligen, tror ni han kommer att flyga i taket när han ringer och hör att jag inte har plockat ut dom?.. Jag har ju inte haft möjlighet att prata med han i och med att han har haft semester under hela min sjukskrivning..

    Allt det här med sjukskrivning, mediciner osv är ju ett främmande språk..
  • sarass
    Stokke skrev 2015-07-21 13:44:50 följande:

    Hur har försäkringskassan varit mot er?
    Min arbetsgivare har strular med min inkomst, de har angivit månadslön och inte årslönen. Men jag tror att det löser sig till nästa månad.


    Ja jag hoppas också att han tycker att det är bra. Fick bara en chock när hon blev så otrevlig..
    Försäkringskassan har varit jättebra faktiskt. Jag trodde vi skulle behöva kämpa för att få igenom min sjukskrivning men jag skrev världens längsta brev om varför jag inte klarade av att jobba och det hjälpte. Det har inte blivit något strul med något, men all min inkomst tror jag redan fanns där i och med att jag hade sökt fp redan i februari och gjort klart allt. Jag kommer i alla fall inte ihåg att jag fyllt i något.
    Man behöver ju verkligen inte strul med försäkringskassan när man mitt i en kris.. Me jag tycker det var jättebra att dom har en speciell avdelning som man kan ringa till just när man har förlorat ett barn, att det är speciella personer som jobbar med det. Min kurator fixade i ordning det mesta och skötte telefonsamtal. Pengar måste man ju faktisk ha även om det är det sista man tänker på..

    Hade du någon försäkring? Jag hade en gravidförsäkring via Folksam (en sån som var gratis) där man fick ut 10.000 och min man hade en via facket och fick ut 25.000 tror jag. Vi visste inte om att vi hade det men vår kurator sa att vi skulle kolla upp det. Det kostar ju en hel del kring begravning osv. Som sagt, det kanske inte känns aktuellt med pengar men det kan ju vara värt att kolla upp.
  • sarass
    Stokke skrev 2015-07-21 18:24:25 följande:
    Hej!
    Jag hade inte skickat in underlag till f kassan innan förlossningen. Jag skulle ta tag i det, veckan efter när jag var hemma.
    Nu har vi fyllt i en massa papper. Men jag hoppas att allt löser sig till omkring den 25/8.
    Skönt att det har fungerat smidigt med sjukskrivningen för er.

    Jag hade en gravidförsäkring plus via LF. Har läst i villkoret att den ska ge ersättning på 30 000kr. Har skickat in papper men inte sett några pengar ännu. Vi makens och mitt fack fanns ingen ersättning. Jag har en försäkring via jobbet som ev. kan ge ersättning. Har inte hört ett ljud där ifrån, fick fylla i en blankett gällande olycksfall. Ringde HR som sa att det var rätt blanketten, även fast jag tror att det är fel blankett. Ett olycksfall?! Det var kränkande att fylla i blanketten kan jag säga.
    Vilket fack är din sambo med i?

    Vi valde kremering och minneslund. Det medförde inga stora kostnader ifrån begravningsbyrån.

    Min familj har stöttat oss på ett jätte fint sätt.
    Tyvärr har makens familj, varit som uppslukade av jorden. Med andra ord frånvarande, inte stöttande, inte engagerade.
    Idag nästan 6 veckor senare så är jag extremt besviken på hela makens familj.

    Ja jag gjorde ju som sagt klart allt så tidigt, det var en vän som sa att jag skulle ha allt klart innan jag går på mamma ledighet då hon hade fått sånt stul med utbetalningar osv. Hoppas det löser sig snart. Det är ju inte just något man orkar ta tag i...

    Min man ringde folksam och där var dom väldigt hjälpsam. Han sa precis som det var och det ställdes inga onödiga frågor. Någon dag efteråt hade jag pengar på mitt konto. Hans pengar dröjde någon vecka då han var tvungen att skicka in lite papper men så fort han gjort det så kom dom pengarna in, inget strul.
    Han har är medlem i Seko och fick pengarna från folksam.

    Olycksfall!!! Sjukt. Vi fick en blankett just för "avlidet barn".. Båda försäkringarna gällde från v 22 om jag minns rätt.
    Vi hade inte heller några höga kostnader men jag har förstått att det kan bli väldigt dyrt beroende på vad man väljer såklart.


    Både familj och vänner har stöttas oss otroligt bra. Skulle min mans familj vända oss ryggen under den värsta perioden i våra liv så skulle jag inte tycka att dom förtjänade oss! Kanske hårt men som sagt, ni har en livskris och då behöver man allt stöd man kan få. Även om dom inte vet vad dom ska säga så räcker det ju att lyssna.. Eller bara en kram. Jag förstår att du är besviken.


    Har avslaget börjat ge med sig?

  • sarass
    LaCrue skrev 2015-07-21 22:28:52 följande:

    Hej igen!

    Vi har haft bra stöd, både från min och sambons familj. Ovärdeligt!

    Vi är 26 både jag och sambon. Det var vårt första barn. Fick ett utomkveds hösten 2013. I och med fick vi tidigt ul denna gången, ett i v7 och ett till i v9. Allt såg bra ut där, men har ändå haft känslan från början att det inte skulle få vägen. Hade dock ingen rädsla över missfall utan kände istället att nåt skulle gå snett vid eller efter födseln... Fick ta bort en äggledare i och med utomkvedet och är väldigt rädd om den jag har kvar så kommer kräva tidigt ul även denna gång.

    Har fungerat relativt bra med försäkringskassan, sambon har fått papper och ansökt om sina 20 föräldradagar. Jag har däremot inte fått min sgi fastställt ännu, även om jag ansökte redan i maj. Så väntar på att det ska bli klart först sen får vi se hur smidigt det kommer gå att få ut mina 29 dagar. Har ingen sjukskrivning, klarar mig fram tills jag börjar plugga och får CSN igen, känner inte att jag orkar krångla med försäkringskassan då det vara blir några veckor. Jag hade gravidförsäkring hos Folksam och fick 10 000, sambon fick 25 000 från Folksam via sin fackliga försäkring. Sambon har även fått fullt betalt av sitt arbete de första veckorna han var borta, vilket var väldigt generöst av dem :)

    Jag berättad ganska sent om den här graviditeten. Runt vecka 15 för familjen och närmaste vännerna och vid vecka 20 för resten. Nästa gång tror jag att jag kommer berätta tidigare för de närmaste. Dels för att jag känner att jag vill vara gravid "fullt ut" från första början och verkligen njuta av det men också att jag vill att de ska veta om något går snett också och ska förstå vad som händer om jag skulle må dåligt eller vara väldigt orolig.

    Angående att du inte tagit ut dina mediciner, Sarass, så har jag svårt att se varför din läkare skulle bli upprörd. Säger som stokke. Kanske kan vara så att sköterskan trodde att du gått och plågat dig i onödan och mått dåligt och att hon därför reagerade negativt? Oavsett så är det viktigt att du gör precis som du själv vill och om din läkare nu skulle reagera negativt så får du ha med dig att det är du som bestämmer och känner. Din kropp, dina känslor, ditt beslut :) känner som du inför en möjlig kommande graviditet. Försöker själv klara mig utan mina lugnande så mycket jag bara kan då jag inte vill bli beroende av dem för att kunna fungera då jag inte ska ta dem när jag är gravid. Vilket jag ju hoppas på att bli snart.


    vad skönt! Det är viktig med stöd från alla möjliga håll.


    Det är så hemsk när man har den där känslan i kroppen att det kommer att gå snett.. Även om jag är rädd för nästa graviditet så känner jag att nästa gång kommer vi att gå hela vägen!

    Vad skönt att det har gått bra  med fk! Det är et jäkla meck med sjukskrivning. Jag önskar att jag slapp.. Jag hoppas jag i alla fall blir sjukskriven på minst halvtid nu när jag ska börja jobba. Det känns lite maffigt att köa på med 100% direkt.
    Det var väldigt generöst utav hans jobb:) Skönt!

    Ja jag kommer i alla fall berätta tidigare för vår familj. Vi berättade i samband med vårt bröllop i vintras, vi gifte oss utomlands och bådas familjer följde med. Vi berättade när vi satt på planet och då var jag i v 14. Mina chefer och mina närmsta vänner kommer att få veta tidigare men sen kommer jag nog att vänta med att berätta för kunder osv tills vi gjort RUL. Jag känner att det är så pass privat och skulle något å snett så behöver jag inte dra historian för dom.

    Tack, han ska ringa mig i veckan! Ja så kan det absolut vara. Ne precis, jag har ev bim nu i helgen så jag hoppas jag får säga när han ringer att jag är gravid :) Men vi får se. Efter förlossningen tycker jag att jag har haft så mycket konstiga känningar, mensverk/molverk. och då inbillar jag mig hela tiden att det kan vara ägglossning. Men vore det så så har jag ägglossningar titt som tätt:p
    Jag har haft det den här veckan också så jag får väl se om det är mensen som är på g eller om det blir ett plus.

    Hur går det för dig?


     

  • sarass
    Stokke skrev 2015-07-22 11:52:41 följande:
    Japp avslaget är slut, min mens fick jag förra måndagen och den höll i sig i 4-5 dagar. Enligt appen har jag fertila dagar mellan idag den 22:a till den 28:e.

    Gällande makens familj så anser jag att det är viktigt att vara den större människan. Vi har en kris och de har inte förstått vad vi har gått igenom och vad vi går igenom. För mig kommer de fortsättningsvis vara just makens familj. Men inget annat, jag kommer vara artig och trevlig men jag kommer inte vilja ha dem i mitt liv. För makens skull kommer jag hålla god min. Jag kommer inte bråka eller tjafsa. Men jag kommer inte heller göra mig till och bjuda till. Nu är det som det är. Familj och vänner ska finnas där i både stort och smått. När vi blir gravida nästa gång, så kommer de inte att få veta (detta är min lilla djävul som pratar, ängeln som sitter bredvid säger att jag ska skärpa mig). De kommer få vänta med att få veta, de som får veta först är de som fanns där för oss under den jobba tiden.

    Hade ni hunnit få hem barnvagn mm?
    Vi hade målat om ett rum i endast vitt, min tanke var att sätta upp schabloner på väggarna (men jag hade inte hunnit). Maken hade monterat den nya fina stokke sängen. Vagnen var beställd (Bugaboo Buffalo) men inte hämtad. Samma sak med babyskyddet. En del kläder var köpta, men inte tvättade.
    När vi kom hem ifrån sjukhuset på kvällen så plockade jag undan allt, ställde allt i en garderob. Barnvagnen och babyskyddet gick att avboka.
    Sängen monterade maken ner i början av veckan. Det var tungt mentalt men nu känns det bra. Sängen har vi suttit och tittar på vissa kvällar och gråtit tillsammans. Nu är den nedpackad och undanställd i väntan på nästa bebis. För oss känns det bra.

    Ringde gällande min gravidförsäkring, handläggaren var på semester. Fick prata med någon annan. Tydligen behöver de min journal. Vad är problemet? De har fått en dödsattest ifrån begravningsbyrån. Suck, dock skulle den nya handläggaren ringa upp i eftermiddag.

    Nu ska det städas här hemma. För i morgon åker vi en sväng till Malmö. Så skönt att komma hem till ett nystädat hus, rena sängkläder och ingen tvätt.

    Då håller vi tummarna för att det tar sig denna månad!

    Helt rätt, ni/du behöver inte göra något extra för dom. Jag hoppas verkligen att dom en dag inser vad dom gjort. Man vänder inte ryggen till när man ens närmaste är i en livskris.
    Min bästa väns vän gick bort efter flera års kamp med cancer. Jag försökte så gott jag kunde att trösta trots att jag själv gick igenom min livskris. Men jag försökte i alla fall och jag visade att jag fanns där.

    Vi hade hunnit få hem allt. Det var bara bebiskläder som jag inte hade hunnit handla, jag hade sett fram emot 5 veckors semester innan bf där jag skulle gå och handla alla små kläder. Såklart hade vi hunnit få massor.
    Min mamma kom hit någon dag efteråt och plockade ner spjälsängen (som var bäddad..), vagn och lite andra saker som kändes för jobbiga att ha framme. På ett sätt ville jag inte att det skulle försvinna men samtidigt ville jag inte att det skulle finnas framme..
    Vi har köpt nytt hus (vi bestämde oss för det bara några dagar efteråt att vi skulle sälja och leta nytt) så idag tog jag tag i alla hennes kläder, packade ner. Ush.. Hennes rum hade vi börjat med och det var också tänkt att vitt skulle vara basen och sen skulle det sättas upp lite tjejiga saker. Nu blev allt bara vitt där.

    Men vad konstigt? Din journal?? vad fasen ska dom med den till. Det bör räcka med dödattest!! Jag behövde inte ens det men min man behövde det.

    Vad skönt med lite semester! Skönt att kom hemifrån.

    Ingenaning hur det med sparad semester funkar. Jag har bara jobbat två år på mitt nuvarande jobb och har bara mina fem veckor som jag fick nu i april. Dom veckorna ska jag fördela ut över året och ev om jag inte skulle bli beviljad sjukskrivning tills i mitten utav augusti tänkte jag ta ut lite semester.


    Jag skulle ju haft semester hela Maj men då fick jag ju fp. Känns ju lite konstigt att man inte kan komma fram till en lösning när det är en sån speciell situation.

    Mys massor med sambon nu :) Jag ska testa imorgon eller på söndag.:)

  • sarass

    Jag glömde skriva, jag hade tänkt göra ungefär som dig. Ca en dag i veckan och sen längre ledighet kring jul! Ev en utomlandsresa i November.

Svar på tråden Änglamammor som vill försöka igen