Den andre föräldern förstör semesterplanerna

Vi har bilat ner till Kroatien, det var verkligen en fri, härlig resa. Inget att oroa sig för, varken vägpirater eller annat. Kan tänka mig att det är tuffare med småbarn, me äldre arn älskar det!

Tyskland är dessutom full av motell och hotell av alla de slag som man kan ta in på. Österrike är ett fantastiskt land att köra genom!

Mitt tips är att inte stressa utan njuta av alla länder och åk in till städerna och se er omkring, ta in på hotell längs vägen så att ni kan utforska Europa mer.

Klart ni ska åka!

Har precis varit 11 dar i Kroatien (Dubrovnikområdet) med en annan familj, gått kvällspromenader, joggat ute själv på söndagmorgonen och jag har inte känt mig hotad nånstans. Har inte ens sett några skumma typer på hela resan faktiskt.

Jag tror att din ex-man faktiskt lider av lite fördomar.

Jag har goda erfarenheter av att bila med barn och ser ingen risk att ni ska bli vägkapade och rånade, under förutsättning att du inte hade tänkt dig att stanna och sova på ödsliga parkeringsplatser. Om du däremot bara ska vara iväg en vecka totalt sett, så tror jag att charter är ett bättre alternativ. Det är tufft att sträckköra ner till Kroatien, vilket nästan krävs om det ska bli något av en veckolång resa. Jag skulle rekommendera att du har minst tio dagar till ditt förfogande om du ska köra ner till Medelhavet.

Men säg bara att ni åker nån annanstans!

Dessutom är risken för vägkapare inte särkilt stor på vältrafikerade vägar mitt på dan. Antar jag i alla fall.

Haha vilket skitsnack.

Nää tanken är att jag först kör till Holland där min nya kille bor. Sover där nån natt och sen åker vi söderut och vi behöver då ingen extra övernattning. Framme på plats stannar vi i 7 dagar. På tillbaka vägen stannar vi i Holland igen. Och några dagar senare kör vi till Sverige igen. Jag försöker få till av mitt ex att jag ska få ha lilltjejen 4 av hans dagar för då behöver jag inte stressa. Men han vägrar att svara på den frågan med Krånglar om allt, tyvärr.

Hur mycket umgänge har pappan på sin semester och hur mycket umgänge har du på din? Är det verkligen så att han krånglar och inte du som gör saker mer omständigt än vad sig bör? Tråden är inte nyanserad det minsta lika så din text, väldigt enkelspårigt som alltid på detta familjeliv.

Du är trots allt inte ensam om dina barn, ni är två föräldrar med olika syn. Medla kommer man långt på, även den dagen man själv inte vill det den andra påtrycker ihärdigt.

Han tar aldrig semester och lämnar i stort sett inte närområdet. Det är första semesteråret sen skilsmässan så vi har inget avtal om extratider. Skulle han be om en extra vecka så hade jag självklart gett honom det. Jag började förbereda honom om att jag skulle iväg på semester redan i april. Redan då satte han sig på tvären. Jag har ställt upp på honom sen seperationen. Han ville tillfälligt byta helger så att han kunde jobba skift och självklart gjorde jag det även om det sabbade en helg jag redan hade planer för. Jag kör även till dagis samt hämtar barnet varje dag under hans veckor då han tycker att det är en onödig körning och att han skulle inte hinna till jobbet i tid. Jag gör allt han hitintills har bett om. Men han ställer inte upp för mig utan gör allt för att sabotera. Så nej, det är inte jag som gör allt krångligare, allt jag har bett om är att be om några extra dagar utav hans vecka och sen gjorde jag väl misstaget med att vara så pass ärlig att säga mina planer om att köra söderut i Europa.

Är det verkligen nödvändigt att just bila ner då? Tänk dig själv om han kommer med något han vill göra med barnen som du inte alls tycker om. Nog skulle du vilja att han respekterade din åsikt och lyssnade även om han rent juridiskt kan skita i den? Om jag fattat dig rätt motsätter han sig inte själva grejen att ni ska utomlands utan just hur ni reser?

Var lite det jag försökte få ts att fundera kring men det gick liksom inte hem budskapet och blev ett långt svar om annat som inte rörde just det där med resan. Jag håller med dig och förslagsvis så hade säkert tåget varit mer passande ur alls perspektiv om man tänker efter längre än att bara ha igenom sin egen vilja, ett bekvämt äventyr istället för att trampa på ömma tår.

Oavsett om man har rätten att precis styra på sin vecka så får man ibland vara lite stor av sig för att få medvind i framtida begynnande konflikter.

Till en början skulle aldrig jag motsätta mig något som han vill göra med barnen för så mycket tillit har jag till honom när det kommer till det.

Sen har det hänt lite saker. Jag har nu "beviljats" att jag får köra. Men han sa att jag skulle läsa på om bilkapare och sen så sa han att om nåt händer med barnen så kan jag lika väl ta mitt egna liv annars skulle han se till att så hände.

Oro och aggression blandat i ett men äntligen kan jag släppa dessa funderingar :)

Tack alla för inputen, stärkande - som mindre stärkande.

Djävulens högra hand - håller helt med dig!

Emjah - väldigt stort av dig att aldrig motsätta dig något han vill göra med barnen! Har aldrig stött på en förälder förut som aldrig säger emot eller har en annan åsikt om vad som är bäst för deras barn, tillsammans som separerade. Om det så handlar om när dom ska få smaka godis till att göra längre resor. Han är lyckligt lottad ditt ex :)